Vad var det som gick fel egentligen?

Kriminella ungdomar i orten

Jag skulle vilja dela en tanke kring hur kriminalitet uppkommer i ”problem-områden”. Det är en mycket konkret tanke – men jag vill först presentera ett förhållningssätt bakom tanken. Jag tror nämligen att vi behöver fundera kring vilka värderingar som ligger till grund för våra samhällsriktade insatser. Budskapet är att vi inte måste stämpla och fördöma människor för att komma åt en lösning på problemet – om vi väljer att stämpla och fördöma så är det lätt att ställa in sig på en attityd om att ”förgöra” problemet snarare än att reda ut. Med utgångspunkt i en medmänsklig grundsyn så får vi en anledning att se flödet bakom ett socialt fenomen och inte bara nöja oss med ögonblicksbilden.

Kriminalitet i ett rikt land som Sverige är åtminstone till ytan är något av en paradox. Borde inte kriminalitet vara förhållandevis ointressant när det finns ett socialt skyddsnät som sträcker sig upp till vuxen ålder? När man ställs inför krångliga frågor som denna är det bra att ha en känsla kring vart man inte borde leta efter svar. Idén om att det skulle finnas en ”toxisk arvsmassa” som oberoende av miljö slår igenom är vetenskapligt inkorrekt. Till och med för starkt ärftliga tillstånd som schizofreni fortsätter miljön att vara en mycket viktig faktor. När det gäller kriminalitet så behöver vi rikta mer fokus till socialt arv, levnadsomständigheter och biografiska händelser –vi behöver fråga oss vilken omgivning barnet föds till och hur barnet utvecklas under dess egen livstid?

Att prata om varje mänsklig utvecklingsresa som ett rikt narrativ format av en unik uppsättning omgivningsfaktorer är inte ett frikännande av individer från personligt ansvar. Istället är det ett erkännande om att mänsklig valfrihet inte har en oändlig räckvidd utan nästintill alltid går ut på att välja från närbelägna alternativ. Om det till exempel inte finns fisk att köpa i staden där du bor så kan du inte ställas till svars av doktorn för att du på grund av fel i din karaktär inte äter fisk som du ska. Nu går vi tillbaka till de kriminella grabbarna.

Jag tror – och det finns mycket forskning bakom min ståndpunkt – att mycket av det som går fel händer rätt tidigt i barnets utveckling. Redan att ha låg-utbildade föräldrar ger ett barn en sämre startsträcka och skapar förutsättningar för sämre skolprestationer jämfört med elever med högutbildade föräldrar. Om föräldrarna dessutom är arbetslösa, socialt marginaliserade och har psykiskt illabefinnande – saker som ofta ingår i ett startpaket tillägnat personer i ”problem-områden” – så har barnet en riktigt utmanande väg framför sig. Maskrosbarn är i sammanhang som dessa ofta extraordinärt begåvade barn med “mentala superkrafter” som kan trotsa de laster som de tilldelats.

Det vetenskapen säger är att läskunnighet och matematik-kunskaper har ett mycket starkt prognostiskt värde vad gäller fortsatta framgångar i det enhetliga skolsystemet. Med andra ord kan man helt enkelt mäta ett barns nivå av läskunnighet och matematik och med rätt god träffsäkerhet ana vart barnet är på väg med sin skolgång. Ett annat sätt att säga samma sak är att konstatera att barn som halkar efter tidigt har en mycket svår kapplöpning framför sig. Till ytan låter det här helt rimligt men det är när man tittar närmare som man förstår omfattningen av det här.

När man tänker efter så är skolan en extremt viktig del av barnets identitetsuppbyggande. Under större delen av barnets liv så förväntas nästan all fritid spenderas i sammanhang som knyter an till skolan. Det är i de sammanhangen som barnen söker erkännande i varandra framförallt men till viss del även i de närvarande vuxna. Det är mot bakgrund av detta som låga skolresultat behöver förstås.

Vi behöver komma ihåg att ju yngre barn är desto mer av deras ”biologiska råvara” som ännu inte har fått riktning efter samhällets sociala koder. Likväl finns starka biologiska drifter om att vinna till sig tillhörighet och gemenskap. Summan av detta är att det inom samma barn kan finnas frön till att efterlikna älskvärda beteenden men också frön till att slå fram en egen plats i en hackordning(”fogliga barn och egensinniga barn”). Det finns inget givet med sociala koder – över historiens gång har de sociala spelreglerna ändrats en hel del – det barnen snappar upp kommer från att vuxna har iscensatt sammanhang där det socialt önskvärda beteende upphöjs i barnets ögon. Tyvärr så funkar inte spelet lika bra för alla barn.

Barnen som inte gör bra ifrån sig i skolan har inte särskilt goda möjligheter att utmärka sig enligt ”den av vuxna föreslagna vägen”. När ett barn väl inte gör bra ifrån sig i skolundervisningen så accepterar inte barnet per automatik att den ska förpassas till periferin. Barnet vill fortfarande synas, höras och vara med. Om ett barn inte gör sina läxor men ändå drivs av ett behov att vara någon i sina kamraters ögon så tenderar barnet att uppfinna nya sätt att dra till sig uppmärksamhet. Det som kännetecknar det enskilda barnets uppfinning färgas givetvis av barnets livsresa och psykologiska förutsättningar – några barn blir clownen, några blir bäst på fotboll, några blir rebellen osv. Hur enskilda barn beter sig i en i övrigt fungerande skolmiljö är en sak – vad som händer när tillräckligt många barn tragglar är en helt annan sak.

I situationer där många barn inte klarar av sina läxor och samtidigt söker erkännande i varandra så händer något illavarslande – det sker ett förfulande av skolprestationer. Under förhållanden som dessa blir skolan en arena för uppvisande av socialt utmärkande beteenden som inte ställer krav på större mental ansträngning. Samtidigt skapas nya normer där de signalerar som en person sänder ut om att den tar studierna på allvar medför en risk att den personen drabbas av elaka beteenden eller åtminstone att den hamnar i en sits där det krävs mycket stor ansträngning för att den ska inkluderas i den stora gruppen. För de elever som ”skolas in” i det här så blir skolan en plats där man köpslår om social status genom att ta plats med den egna kroppen snarare än intellektet. I samma anda blir störandet av ordning och ”kuppförsök mot de vuxna” mer accepterat. Eleverna imponerar på varandra genom en revolt mot lärandets sociala koder och en vandalisering av miljöförutsättningarna för lärande. Det är sällan som bilden är så dramatisk utan istället är det ofta frågan om att barn ”finner sig själva” i en krets av vänner som med skolgångens fortskridning plötsligt inte längre orkar prestera.

Såsom skolan är uppbyggd så krävs långt mer disciplin för att klara av varje nytt år jämfört med föregående år. Systemet är uppbyggt utifrån en tanke om att eleven rustas med nya färdigheter och mer disciplin för varje etapp. Det som händer med barn som inte klarar av lärande målen är att de här barnen glider efter kraftigt. Kommer ni ihåg det där med hur läsförståelse och matematik-kunskaper kunna sia framtiden? Det är så här det går till. Barnet som aldrig fick upp sin läshastighet när den gick i klass 2 kommer i klass 3 att förutom att gå miste om roliga texter även gå miste om kunskap i natur och samhällskunskap eftersom den saknar den läshastighet som hade behövts för att hinna läsa färdigt läxorna från en dag till en annan. Och för årsgång är förkunskapskraven större om ett barn ska kunna förstå de alltmer komplexa beskrivningarna.

Det vi behöver förstå om “den kriminella grabben från orten” är att många av de här killarna är 20 åringar med en läsfärdighet motsvarande det man förväntar sig av 10-11 åringar. De här killarna har redan från tidig ålder börjat känna sig rätt dumma i skolan, betett sig rastlöst för av ångesten i klassrummet, gjort saker som sticker ut i syfte att förbli relevanta trots vacklande skolprestationer – de har skjutit upp sin lärande undergång genom att hålla fast vid skolumgängets sociala livlina. Det här sköra bandet som håller kvar de i skolan brister lätt när barnen börjar skolka och alltmer förstör sina möjligheter att förbli betydelsefulla. Samtidigt konkurrerar nya vänskapskretsar om barnets lojalitet genom att erbjuda nya – och utifrån barnets begränsade förmågor – gynnsamma sociala karriärmöjligheter. När personen väl ”slagits ut” från den sunda utvecklingsbanan så är vägen tillbaka mycket lång… Det rör sig trots allt om en person med en vuxens kropp men en svag disciplin och läsförståelse motsvarande ett litet barn som rör sig i en arbetsmarknad som ställer allt högre krav på grundutbildning.

Advertisements