Valåret 2018

Vad är ens svenska värderingar?

Vi närmar oss valåret 2018 och samtalet om samhället känns ytterst polariserat. Det finns i luften en känsla av att samhället befinner sig i kris. De flesta kan nog inte specificera vad som gick fel eller hur det gick fel men många har en vag föraning som är löst underbyggd. Något måste i alla fall vara fel eftersom man inte får vara ”go och glad” i fred. De olika politiska partierna har i sin tur koll på mänsklig psykologi och vet att vi älskar förenklingar så de spinner egna berättelser om vad vi borde vara oroliga för. Ibland tror de på sina egna berättelser och andra gånger delar de ogärna med sig av sin tvivel.

I det stora samtalet om samhället underhåller politikerna oss med alla former av teatraliska trick. Några säger att krisen finns i sjukvården, andra säger att det är inom äldre-omsorg, några ser kriminella överallt och vissa menar att samhällets existens är hotad och endast en våldsam våg av nationalism kan återuppväcka den ärorika nationen. Men om vi ändå ska rädda något som är ”ur-svenskt” borde vi kanske veta vad vi räddar? Jag tror tyvärr att de flesta som hade tänkt rösta 2018-09-09 inte vet vad svenskhet är.

Svenskhet är i grund och botten något som har byggts upp utefter några basala instruktioner. Dessa instruktioner består av kända filosofers resonemang om vad ett samhälle bör vara och göra för att rättfärdiga sin existens. Den svenska individualismen, sekularismen och demokratin är alla en konsekvens av historiska uppgraderingar av synen på medmänniskan. Tyvärr har hela valåret på många sätt gått ut på att underminera den idétraditionen. Den här svenskheten som vi alla värnar förfaller om underhållsarbetet som vi röstar om vart fjärde år inte går ihop med hur bygget fungerar.

Den livskvalitet vi tar för givet är en direkt konsekvens av Jeremy Benthams idéer om att maximera behagliga upplevelser och minimera obehagliga sådana så att inte endast en elit åtnjuter samhällets frukter. Vår syn på främmande människors förbättringspotential hade inte varit möjlig utan Cesare Beccarias kritik av dödsstraff. Den fred vi tar för givet är en direkt konsekvens av Emmanuel Kants skrifter kring ”den eviga freden” – en rekommendation om ett internationellt samfund som enas kring universella villkor för varje människa. Den utvecklingen som gör våra liv till de bekvämaste bland alla organismer hade inte varit möjlig utan bl.a. Francis Bacons principer om hur man samlar evidens. Att vi lever och låter andra leva – en basal förutsättning för att medborgarskap ska säkerställa människors lika värde – hade inte varit möjligt utan John Rawls idéer om att ingen väljer sin lott i livet eller Isaiah Berlins idéer om att frihet inte bara handlar om att få välja utan även om att i största möjliga mån slippa få ens liv inskränkt av andra parter inklusive staten.

Svenskhet är inte ett utseende. Det är inte snapsvisor eller ett glas vin till maten. Det är inte Ikea eller Kalles kaviar. Det är varken att gå med sjal eller utan. Det är inte att vara sambo. Det är inte nakenbad i skärgården och vintrar i fjället. Det är inte ens språket eller att hissa upp flaggan. Den svenskhet som tillåter alla de sakerna är ett koncept – det är en framgångsrik applicering av en human idétradition som inte är etniska svenskar förbehållen; Jag ber 5 gånger om dagen men det hindrar inte att jag läser och inspireras av verk från de nämnda filosoferna. Om vi ska leta efter den förlorade nationella identiteten någonstans så är det i biblioteken och i våra nyfikna idéutbyten med främlingar. Det enda som egentligen finns innanför Sveriges gränser är landet Sverige – resten är upp till oss.

 

Advertisements