Stenskott och talibaner(2017)

Jag skulle iväg och fixa stenskott på bilen strax före lunch. Det ena leder till det andra och nu en bit efter lunch tänker jag plötsligt på varför länder som Afghanistan är så kaotiska. Att tankarna far iväg på det här sättet påverkas säkert av en efterbild i mitt minne från tidigare idag då de på TV pratade om maffian i Palermo. De menade att Palermo var en bra stad att turista i och att man inte ska oroa sig för maffian då de främst var farliga för 30 år sen(de förklarade att maffian ännu finns men att Palermo är en helt annan stad idag).

Det där med stenskottet då. Det är alltså en pytteliten spricka på bilens framruta. Den behöver bara lödas och så är det klart. Det rör sig om ett rutinmässigt ingrepp som tar 40 minuter så är rutan som ny. Kostar mig 200 spänn. Jag har dock en liten oro om att lödningen råkar ha sönder hela framrutan. Men jag bor ju i Sverige… I allra värsta fall så kommer min försäkring att täcka problemet och säkerligen har verkstaden gett mig ett pris där de har räknat in sina kostnader(inkl kostnader som uppstår pga deras misstag). Jag vet för övrigt att de har ett bra pris och ett bra rykte och som det är i en förhålladevis mogen ekonomi så tenderar verkstäderna med bäst tjänst att bli “last man standing” innan det så småningom kommer nya konkurrenter och lär sig av de etablerade verkstädernas “best practice”.

Men vad gör du av din bil om du bor i Afghanistan? Säg att du går till verkstaden och rutan spricker medan de arbetar på den. I ett land där staten inte är särskilt väl-utvecklad så finns inget egentligt konsument-skydd. Med tanke på osäkerheten i landet så kan dessutom priset för att försäkra en bil vara så högt att det är lika bra att skippa försäkringen(och när många skippar försäkringen så blir priset för att försäkra sin bil dyrare för de få som vill försäkra). Framförallt kan verkstaden drivas av fattiga människor som inte kan ge dig några garantier. När du går till verkstaden för att kräva “din rätt” så är det svårt att bevisa din rätt helt enkelt för att bilreparatören menar att din bils rutor var värre än de såg ut och de därför sprack på egen hand; “inte mitt fel”. Om du lever under dessa omständigheter så befinner du dig i en plats där det finns en riktigt bra affärsmöjlighet för “utdrivare”. Med andra ord kan du säkert få bilreparatören att backa om du tar med dig ett par grabbar alla med varsitt baseboll trä och hotar att göra kaos… Debatten om vem som ska stå för kostnaden när ingen vill backa avgörs när någon känner sig tvungen att backa.

Problemet med bilrutan är ett problem som omger alla ekonomiska händelser mellan privatpersoner i länder med dysfunktionella stater; det som med få undantag garanterar att affären blir tillfredsställande är de inblandades hävkraft mot varandra. Den kraft som avgör ärendet till någons fördel kan vara jävig – inhyrda ligister, men den kan också vara i varierande grad opartisk – en dömande yttre makt som försöker att “utreda” vilken lösning som är mest rättvis. För att denna yttre aktör ska få den dömda att samspela så behöver den just vara mäktig – i praktiken hotfull i bristen på frivilligt samarbete. De här “säkerhets-entreprenörerna” verkar i alla fattiga länder. De börjar ofta som små enheter som verkar i specifika geografiska områden men kan också sprida sig vidare. I Afghanistan har många av dessa små enheter bildat ett nätverk med posteringar över stora delar av landet.

Med tiden kan lokala “säkerhets-entreprenörer” bli lite av en “mini-regering” som reglerar hur folk löser vardagliga problem. Från att ta betalt med hårda metoder kan denna “mini-regering” börja verka på ett mer professionellt sätt genom att ex ta skattepengar. Problemet med “mini-regeringar” är att de ofta uppstår för att fylla en funktion som staten inte har klarat av att leva upp till. När sedan den nationella regeringen känner sig underminerad och vill försöka integrera hela landet i en enda regering så uppstår en situation där en nationell regering behöver tvinga bort en lokal regering. Än värre är att den lokala regeringen kan vara mer omtyckt då den faktiskt har gjort det jobb som staten “utgav sig för att göra”.

Fattiga länder har alltså ett moment 22: för att livet ska fungera behöver någon garant se till att köpare och säljare håller sin del av avtalet, för att garanten ska kunna göra sitt jobb behöver den vara mäktig, om garanten ska förbli mäktig så måste den motarbeta alla som försöker att underminera dess makt – i praktiken betyder det att samhällets utveckling hela tiden justeras efter garantens idéer om vad som är lagom. Den som vill annat behöver vara förberedd på att ge sig in i ett mycket blodigt krig(mot en organisationsform som dessutom alltid återuppstår där det finns ett makt-vakuum).

 

Advertisements