På bussen kan man läsa av andras tankar (färdig)

På bussen kan man läsa av andra tankar

Vad tänker egentligen andra människor? Det är en ytterst svår fråga att besvara. En väldigt bra första gissning är att människor tänker de saker som går att tänka. Fisk, fågel och mittemellan. Tyvärr hjälper det dig inte att veta vad folk tänker på just nu.

För att ta reda på vad folk tänker just nu så måste du vara mer påhittig trots att det även då finns en gedigen felmarginal. Sätt dig i följande sits så förstår du hur jag menar: Du sitter i en park och blir plötsligt nyfiken på omgivningen. Du tittar du upp och betraktar andra människor funderande på vad de tänker på och vart de är i sina liv. De flesta håller blicken riktad mot vad de nu håller på med. Men du märker att en person precis som du verkar ha tittat omkring sig med små pauser av begrundan medan den färdats genom folkmassan med sitt synfält. Den har rört på huvudet lugnt och metodiskt och därför så hade du inte räknat med att den nu plötsligt tittar på dig. Du ser i dess ansiktsuttryck att den blev lite överraskad. Du är den första den möter med blicken. Den ger ett litet leende ifrån sig. Du bekräftar dess leende. I detta ögonblick vet ni båda någonting som ni är ensamma om att ha tagit del av. Ni har med egna ögon bevittnat nyfikenheten som förenar er.

Det som ger en bra vägledning för att förstå andra är att fundera kring vad du brukar tänka på när du är i samma situation som de är i. Det hjälper att även spekulera kring vad de har för sig och varför det skulle kunna vara så. Tänk så här… Det är en kall söndag morgon och du sitter på en buss. Du ser en person som kliar sitt huvud samtidigt som tittar ut från fönstret till synes ointresserat. Det du kan göra är att försöka att utgå ifrån vad du brukar tänka på när du är i den sitsen eller vad du skulle kunna tänka just idag. Problemet är att du inte lär komma ihåg vad du tänker på när du är ointresserad i och med att du just nu är intresserad av något annat. Det vore dessutom helt galet att utgå ifrån att du tänker samma sak varje gång du sitter och tittar ut från ett fönster. Tänker för övrigt ungdomar och pensionärer samma saker? Tänker folk samma saker på söndag morgnar som de tänker annars? Oddsen är verkligen emot dig. 

Det hjälper heller inte att gå runt och fråga en i taget om du inte vill att alla ska tänka på att du är flummig. Att du springer omkring och frågar skulle bara störa deras “egentliga tankar”. Det skulle vara ungefär som när man säger till ett barn att “jag vet vad du tänker” och då tänker barnet automatiskt på att du inte alls vet. Det du vill är att veta vad folk tänker i situationer där de inte förhörs av dig. Så hur gör du för att ta reda på vad alla på bussen tänker denna kalla söndag morgon?

Svaret är att du tar sönder termostaten. Eftersom termostaten reglerar temperaturen kring en nivå som är behaglig så kommer en trasig termostat att märkas. Den där kalla söndagsmorgonen så skulle en trasig termostat leda till att bussen blev till en frysbox rullande på fyra hjul. Vad folk inuti en frysbox tänker säger sig självt. Precis som att det går att räkna ut vad hungriga människor tänker i ett tåg som är tolv timmar försenat och står still på spåret. Beroende på hur irriterade de är så ligger de någonstans mellan å ena sidan en tanke om hur de ska ta sig därifrån och å andra sidan en annan tanke om att någon har gjort de en missgärning då de inte hade förväntat sig att frysa här. De flesta kommer att variera kring dessa tankar även om andra tankar lär förekomma. Skillnaderna i variationen kommer att uppstå kring omständigheter som hur varmt de är klädda, ifall de är förkylda, ifall det snöar ute, om bussen är på en landsväg för tillfället, om de har täckning i sina telefoner, om de är tålmodiga, har något viktigt att passa etc.

Flyktiga tankar

Idén är att människor ofta tänker strösaker, hoppar rätt mycket mellan ämnen, och knappast har en röd tråd när de tänker spontant. Följande text kommer från en författarkurs där vi under 5 minuter skulle skriva allt vi tänkte så fort vi kunde. Vi skulle reflektera kring ett ord: Gulkropp. Flödet i texten är tillsynes kaotiskt. Men det är det inte. Varje övergång i textens innehåll beror på att en föregående tanke eller en påverkan på någon annan nivå har utgjort en språngbräda vidare.

Vad är en gulkropp? Dr. Seuss är det du? Cat in the hat och en sjuk massa sköldpaddor. Det är imponerade vad ni är påhittiga. Barn tror verkligen på allt. Som Basel, jag fick honom att tro att solen var en glödlampa. Vi fångade en manet den dagen. Det var otippat. Livsfarligt. Orden tog stopp där… Sen flög vi tillbaka till Sverige igen. Det regnade och sen blev det revolution. Jag tror inte att det fanns något samband. Men fjärilar har slagit med vingarna så att det har blivit orkaner. Jag borde se den filmen. Vi pratade om film igår. Ashton Kutcher lär inte ha gjort något bättre. Nu dammsuger de, och det är rätt onödigt. De pratar rätt högt dessutom. Och nu hör jag just alla pennor arbeta. Fokus. Tillbaka till verkligheten. Ok, där tog det stopp. Verkligheten är inget man går tillbaka till. Var inte så påhittig… Försök att namedroppa saker innan den här meningen tar slut. Det funkade inte. Däremot fick jag mig ett internt leende. Jag gillar det här begreppet. Jag håller med Arne. Ord har sin egna kraft. Man kan nästan lyfta upp ett ord och titta vad som finns under det. Precis som en gryta. Har inte jag sagt det här förut? Snuva. Hatar det, men fortfarande ett utmärkt tillfälle att få känna sig ödmjuk. Inse sina begränsningar. Jag kan inte jetsetta för evigt. Det är bara en bubbla. Men vadå – från och men när lever jag i nuet? Och den introverta människan som dog längs vägen. Jag skrev ju till och med ett kontrakt om vem jag ville vara. Det blev bättre än jag tänkte, men ändå. Tänk om jag blir så social att jag slutar att läsa? Paus sa han. Försök att inte nysa.

Det kan med andra ord vara så att den där personen som sitter med en hand under sin haka och stirrar intensivt ut från fönstret egentligen tänker på en räkmacka och ett par skosnören. Ju fler faktorer som är kända om personen och situationen desto mer vi kan placera personens kroppsspråk och beteenden inom en rimlig kontext. Det som är väldigt tacksamt är att kroppsspråk till stor del är universellt och beteenden till stora delar sociokulturellt betingade. Med andra ord finns det grunder för förhållandevis bra avkodning vid de tillfällen där gemensamma nämnare förekommer. Om inte annat så minskar osäkerheten.

Samspråk handlar i sin essens om att kunna återanvända saker som är kända hos båda parter eller att tillsammans göra känt det okända. Det är därför som kommunikation är så otroligt svårt. Vi vet för lite om oss själva, för lite om varandra, för lite om det som ska förmedlas, och för lite om hur vi når fram. Det som kan underlätta för oss att kartlägga varandras mentala positioner är om vi har gemensamt några centrala utgångspunkter. Dessa uppstår när var och en av oss har gjort ett förarbete som för oss närmare varandra innan vi ens har börjat att prata. Det handlar alltså om att inom sig ha förberett infästningsytor för andras tankar. För när ni väl turas om att prata så är det för den som lyssnar som att ta sig en omgång på en mekanisk tjur och försöka att hålla sig fast i svängarna. Det hjälper helt enkelt att ha erfarenhet av ämnet och därmed ana riktningen så att man inte slungas vilt åt alla håll. Ibland kan å andra sidan lite vilda turer skickas slunga oss in i nya upptäckter.

När förutsättningarna inte är optimala så behöver vi skapa våra gemensamma nämnare allteftersom. Det är här bussmetaforen är intressant. Den diskuterar mänsklig interaktion på ett sätt som gör ämnet mer tillgängligt. Bussmetaforen är ett exempel på hur ett budskap görs mer aptitligt än dess torrvara.

Men vad kan man lära sig av bussmetaforen rent konkret? Bland annat kan man ta med sig ett förslag på hur det går att lösa verkliga problem tillsammans med en grupp. Att det gick att läsa av folks tankar i bussen handlade om att omgivningsfaktorerna riktade kreativiteten genom att skapa trattar som samlade de strödda tankarna. Förklaringen är att bussupplevelsen blev så omfattande att den åsidosatte andra funderingar till förmån för ett särskilt akut ärende. Det går likaså att amplifiera upplevelsen av närvaro som människor har i en annan situation. Det som behövs är en känsla av personligt engagemang. Gruppen behöver helt enkelt enas kring en levande vision som berör deltagarna på ett påtagligt sätt.

Fråga dig själv vad som utgör din grupps motsvarighet till en trasig termostat. Vad krävs för att människor ska bry sig? Vad i det som angår er är engagerande för människor? Vad av det som i andra fall engagerar människor finns att återfinna i det som angår er? 

Att svaren är viktiga beror på att villigheten att bry sig om en sak utgör drivkraften mot att försöka påverka dess utfall. I ett professionellt sammanhang medför engagemang lösningar förutsatt att engagemanget i sitt utlopp tangerar de problem som behöver lösas. Salta såklart med en nypa kompetens, välfungerande gruppdynamik, och en lärande organisation – kanske genom att knäcka fler termostater.