Dikt: Köttsliga fodral (färdig)

Det sägs att bland annat symmetri, självidentifiering i det betraktade, och känslan av helhet/harmoni är viktiga för vår upplevelse av att något är vackert. De som har velat utforska de här tankarna har testat att smälta samman många människors ansikten till ett enda ansikte och därmed jämna ut enskilda drag. På så vis tas det fram ett genomsnittligt ansikte som varken är långt eller kort, tjockt eller smalt, runt eller fyrkantig, gammalt eller ungt osv. Idén är att den sammansatta bilden utgör ett ansikte som är vackrare än en slumpmässig person just för att enskilda kraftiga drag slipas ner mot en standard.

faceVetenskap och industri tenderar att inte ha särskilt långa avstånd ifrån varandra. Det ovanstående har bland annat tillämpats genom att reklambyråer har genom internetreklam riktat sig till kunderna med hjälp av ansikten som de har lätt att känna igen sig i. Det som dessa företag gör är att de helt enkelt smälter samman ansikten från personer som du umgås med i de sociala nätverkens digitala rymd. Då fås det ett ansikte som du på något sätt känner igen dig i även om du inte riktigt kan placera det. Den personen existerar helt enkelt inte. Dess utseende är syntetiserat med det enda syftet av att ge dig den känslan och därmed desarmera din försiktighet inför att fatta förhastade beslut över Internet.

Det finns en alternativ berättelse om skönhet i mänskliga samhällen. Tänk om skönhet istället för att besittas av enskilda individer vore en nätverkseffekt. Att människor omgav sig med en krets som gav de ett andligt mervärde. Se det som en ergonomisering av omgivningsmiljön på ett sätt som framkallar och försvarar de invändiga känslorna som vi är måna om. Skönheten skulle då finnas i mer än det estetiska. Det skulle vara en skönhet som vore mindre personbunden. Kanske behöver inte människor vara avskärmade enheter som i isolation är fullkomliga innanför sina kroppsliga ramar. Vi pratar om en djupare form av skönhet. Skönheten av att finnas för varandra och inte åt varandra. Människor är mer än samlarobjekt och prydnadsartiklar. Våra fodral, i den mån som de inte är självvalda, säger inte särskilt mycket om innehållet. Tyvärr så är det här en förhållandevis djup insikt som inte är naturlig i våra vardagliga interaktioner. Den kräver inskolning och eget initiativtagande.

davi

Skinfolds(köttsliga fodral)

I placed my precious soul in a convenient casket before the beholder,

Only now informed that I was to be confined in my anatomic case.

I knew my spirit for its ebbs and its flows,

Yet I couldn’t have them look for me beyond my face.

Som människor så kan vi inte fullt styra våra öden i enlighet med våra önskemål. En del av våra mer storslagna ambitioner villkoras av omgivningens acceptans. Det är särskilt tråkigt när vi begränsas av saker som vi inte bör ställas till svars för. Vi kommer oftast inte åt, och ibland helt enkelt vägrar vi att fostra fram den människan som omgivningen bäst hade accepterat. I vardagens draman så kan vi som människor endast i liten utsträckning byta skepnad efter situation. Ändå är vi mer – för vi står upp för oss själva… Vi bär med oss vår människa mellan våra olika liv. Ingen väljer sitt fodral, under skalet finns vi.