Ofta räcker ett varför. Kanske två ändå. (2017)

Jag satt och åt lite mat för mig själv när jag kom att tänka på en grej som jag tidigare hade uppmärksammat. Jag började att tänka kring hur folk kommunicerade i Egypten som jag kommer ifrån. Min erfarenhet är att folk där har en intensitet och passion som ibland slår över till att nästan vara forcerad och påträngande.

Jag föreställer mig att många väljer att stanna aningen för tidigt i tankarna. Det går att nöja sig med en tanke om att “Folk från land X är på det där sättet“.  Men egentligen räcker det att tänka en till tanke “Men folk i fler länder runt medelhavet…” för att den ursprungliga tanken “Folk från land X…” inte ska hålla. Eftersom “sättet/beteendet” som jag försökte att förklara med personens ursprung även finns hos människor med annan härkomst så talar det emot att ursprung skulle räcka som en förklaringsmodell. Nu behövde jag istället fundera på varför den hetlevrade kommunikationen visserligen fanns i Egypten men ändå tycktes finnas i fler ställen i omgivningen. Vad jag har hört är att “varmblodigheten” kännetecknar hur folk kommunicerar i flertalet länder kring Medelhavet.

Hmm sa jag till mig själv. Kanske är det själva havet som påverkar deras sinnen. Tänk om det är som den där gamla idén om hur Malaria spreds – att folk trodde att det var själva luften som var toxisk och att de som andades in den insjuknade. Kan det på liknande sätt vara att de som äter fisk ur havet påverkas av ämnen som fanns i havet? Nja gillar inte det riktigt. Det är alldeles för psykedeliskt för min smak. Men jag gillar åtminstone biten där fisken är boven i dramat. Jag bevarar idén om att det är någonting i maten och tänker lite till. Vad kännetecknar maten?

Kanske innebär de geografiska förutsättningarna runt medelhavet att jordbruket ger likartad skörd länderna emellan och att alla som äter av det flippar“. Nja gillar inte det, för mycket voodoo för min smak. Men jag gillar geografi som modell. Det känns tillräckligt storslaget. Med geografi kvar i mitt tanke-bagage går jag vidare i min tankeström.

Kanske har geografin gjort att folk runt Medelhavet har samma behov av byggmaterial och naturliga resurser. Då kanske de historiskt blev sugna på att stjäla och plundra från varandra för att ha mer material till sig själva. Ja, kanske till och med krigade de mot varandra inspirerade av paranoian som säger att grannen såg ut som om den hade tittat snett på din ko(“my precious”). Framförallt är Medelhavet väldigt kompatibelt med jordbruk och därmed långvariga civilisationer. Tänk om de där hundratalens år av civilisation med alla offensiva och defensiva krig har lämnat avbilder i konst, musik, arkitektur och litteratur – kultur – så att barnen växer upp med värderingar som handlar om heder, ära och plikt. Intressant, men nu har jag ätit klart. Ärendet bordläggs tills vidare. Lärdom: Ställ hellre fler än färre frågor, “the devil is in the details”.

Advertisements