Vem vill ha stryk först(färdig)

Tänk dig att du brottas med en främling. Den som har brottats eller har sett människor brottas vet att det är väldigt uttröttande och att man behöver ta vilopauser för att orka sig igenom hela matchen. Det som är beklämmande med de här vilopauserna är att de sker “i stridens hetta”, dvs medan du och motståndaren ännu fattar tag i varandra. Självklart reagerar motståndaren på varje rörelse du gör. Den är rädd att hamna i ett dödsgrepp och vill samtidigt spara en del kraft för att kunna avgöra. Hela tiden växlar ni taktik från anfall till försvar och försöker att rätta valet efter motståndarens motdrag.

Brottning_497x280-42I brottningsmatcher kommer tröttheten redan kommer inom de första minutrarna. Det beror överlag på att båda parter vill ha ett snabbt avgörande och går in med full kraft för att sedan bli varse om motståndets intensitet. Snart tvingar mjölksyran i dina musklerna dig att välja mellan att vila eller förlora. Det du vill göra är att vila i en position där du har ett övertag eftersom din uttröttade motståndare också kommer att passa på och samla kraft. Det är bra om du har ett övertag då det ger dig lite mer tid att reagera om motståndaren skulle känna sig vara färdig med vilan före dig. Övertaget hjälper dig att motverka överraskningar och att göra situationen mer förutsägbar. Skulle du å andra sidan återhämta dig först så är det bara att avancera mot seger medan din uttröttade motståndare är fast i den obehagliga sitsen av trötthet och underlägsenhet. Sett från motståndarens perspektiv så vill den, om den har det sämre läget, kunna överraska dig och utnyttja din sänkta beredskap(din vila) för att slingra sig ut ur ditt grepp till en tryggare position. Kan den inte överraska dig så vill den trötta ut dig och utnyttja att du har en fördel som är uttröttande att hålla fast vid. Den kan till exempel finta med en ryckning som om den försökte att komma loss och på så vis tvinga dig att övermanna den med mer energi än du har råd med.

Brottningsmatchen som situation innebär att ingen av parterna har råd att agera proportionerligt. Opponenternas medvetenhet om varandras list gör att varje part tänker att den måste vara steget före. De har inte råd att endast nöja sig med att vara redo på överraskningar utan ser ett intresse i att aktivt kunna föra matchen i önskad riktning. De vet att avgörandet kan komma även från ett moment som inte verkar särskilt slutgiltigt och att momenten i annat fall skiftar balansen till förmån för någon. Hela tiden försöker respektive person att vara steget före vilket gör att varje enskild konfrontation blir en helhet i sig själv. Den som slappnar av dör.

Tankar har ett avtryck på verkligheten

Scenariot ovan kan användas för att förenklat sammanfatta en teori i internationella relationer som heter strukturell realism. Teorier är egentligen bara att sätt är försöka fånga komplexa saker med hjälp av ett nät av tankar. Nätet designas efter fångstens egenskaper. De som skapade teorin utgick helt enkelt ifrån att krig är vanligt och ville förklara varför det var så. Teorier som konkurrerar med den försöker att förklara varför krig är vanligt men med hjälp av andra resonemang.

kalilaStrukturell realism menar att alla länder i världen är i konflikt med varandra från början. Den menar att om det någonsin skulle bli dragkamp mellan några länder så ska man dra som om det vore på blodigt allvar. Även när länder samarbetar så handlar det för varje part i avtalet om att komma åt tid och medel för att bygga upp den egna förmågan att i framtiden kunna motstå våld utifrån och samtidigt kunna utdela det vid behov. Problemet med den attityden är att även om teorin skulle vara falsk så kommer människor att bli dina fiender om du agerar fientligt mot de. Det blir en självuppfyllande profetia. Dessutom säger teorin att alla är i grund och botten dina fiender men förklarar inte vilka som är dina fiender under den närmsta tiden. Med andra ord förbjuder teorin inte att du angriper ett fredligt folk även om endast för att komma åt dina egna intressen. Det enda kriteriet för att få göra så är att du ger en trovärdig bortförklaring om att motparten är lömsk och smider planer. Än värre är att när de väl blivit arga på dig så slipper du be om ursäkt utan kan fullfölja det som motiverade dig att angripa från början. Teorin bekräftar egentligen bara att folk och genom de nationer blir rätt upprörda av att bli dåligt behandlade och kommer så länge de lider att ha goda förutsättningar att komma ihåg dina synder.

Eftersom den teorin är ytterst stark i akademiska och politiska kretsar så sätter den käppar i hjulen för många vitala internationella samarbeten. Ett exempel är klimatkrisen som de mäktiga länderna har haft svårt att enas kring en lösning för. Det bottnar i en idé om att en minskning av den egna industriella framfarten banar väg för hotfulla maktskiften. Det är få som inte tror att miljöförstörelsen kommer att döda oss förr eller senare om vi inte gör något åt den. Men det går att vara så rädd för att andra saker som kan ske dessförinnan att vi prioriterar ner miljöfrågan av strategiska skäl.

Den som inte gillar hur teorin än idag fortsätter att förskriva våld som bot behöver förstå en viktig sak. Makten att skaka om den här världsåskådningen kommer främst genom att bemöta den i dess hem-miljö som är akademin och politiken. De flesta andra demokratiska tillvägagångssätten tar stopp efter valurnorna. Det beror på att partiet du röstar fram formar sin policy med hjälp av tjänstemän. Om tillräckligt många tjänstemän tror helhjärtat på strukturell realism så gäller att “what goes around comes around”. Då åsidosätts din pacifism när det är dags att tacka de. Tråkigt nog så skyddar de dig från krigen som de själva kan varit med om att lägga grunderna för.