Låt de få göra (färdig)

elements

Eld och blod & själ och luft.

Innan den moderna medicinen kom till så hade folk en idé om att levande varelser bestod av fyra saker. Jord, vind, eld och vatten. Det är i grund och botten en ganska rimlig tanke eftersom dessa fyra ting tillsammans utgör en god beskrivning av samtliga föremål som finns runt oss. De saker som finns, inte bara på planeten utan i hela universum, kan än idag beskrivas hyfsat bra i termer av dessa 4 föremål. Saker som kvarkar och RNA är nymodiga petitesser som vi kan lämna åt den särintresserade. För den som ändå insisterar på att vi ska hålla oss till de modernare skildringarna så kan det vara uppfriskande med en analogi. Det finns nämligen likheter mellan denna gamla idé och det som idag betraktas som närmare det vetenskapligt riktiga. Eld kan motsvara energi, jord materia, vind de olika interaktionerna och vatten den harmoni eller de jämviktstillstånd som kan ses i stadiga system.

Från att ha tänkt tanken att naturen består av dessa fyra byggstenar så är det lätthänt att man med tankarna tar ytterligare kliv i samma riktning. Att levande varelser skulle bestå av vad nu naturen bestod av är inte ett avlägset övervägande när väl den första tanken är tänkt. Egentligen krävs det bara att man uppmärksammar ett antal överlappande observationer för att en utförligare begrundan ska antändas. Vad som än får oss att tänka till. Hmm, tänk om, tänk om… människans andetag speglar med det blod som forsar fart i våra liv en inre rastlöshet lik vindens virvlande. Tänk om elden som väcker liv i torra ting är som den galla som aktiverar födans inneboende potential. Tänk om kroppen behöver tid att arbeta precis som den jord som först tynger ner ett frö och därefter ger det liv. Tänk om vårat behov av vila beror på att det i oss finns vatten som kräver sin rätt till stillhet.

Laissez faire

Idén om att människan hade samma beståndsdelar som sin omgivning var och förblir fascinerade för alla som snubblar över den. Men för de av våra föregångare som läste mellan raderna så var det banbrytande. De hade listat ut ett sätt att studera människan ! Problemet för de och för oss är att människan alltid har varit ett mysterium. Fram tills att vi fick en anledning att öppna upp en person och utforska det som är inuti den(modern kirurgi) så fanns det inte mycket anledning till att ha djupare tankar om människans innanmäten. Med idén om de 4 essenserna så skulle synen på hälsa komma att förändras dramatiskt. Kroppens angelägenheter skulle inte längre tas för givet. Kroppen funktioner skulle komma att ses som besiktningsbara i och med att vi nu hade en arbetshypotes om hur kroppen borde fungera.

Människan hade alltså samma beståndsdelar som sin omgivning. Det som detta innebar var att man kunde dra slutsatser om människan genom att skåda ut i naturen. Men hur skulle man översätta det som hände i naturen till att bli något som på ett lämpligt sätt beskrev människor? Det fanns trots allt uppenbara skillnader mellan exempelvis träd och människor. Det fungerade inte att jämföra rakt av. Det rätta sättet att lösa problemet var att efterlysa de gemensamma nämnare som kunde måla fram likheter mellan naturen och människan. Vilka var dessa gemensamma nämnare? Nu när den välvalda frågan var yttrad så ställde sig svarsalternativen i kö för att få övervägas.

Den som blickade ut i naturen kunde utan vidare analys föreställa sig att det fanns en harmoni mellan de 4 essenserna. Betraktarens egna erfarenhet verkade instämma i att allt var frid och fröjd så länge balansen var bevarad. Betraktaren kunde med hjälp av egna minnen föreställa sig hur avvikelser mot den naturliga ordningen kunde ha katastrofala följder. Stormar och orkaner och alla andra avarter. Betraktaren visste att planeten till och från kunde bete sig på ett rätt så sjukt sätt.

På samma sätt så kunde det resoneras att den som var sjuk hade hamnat i ett tillstånd av obalans. Eftersom de flesta människorna var friska så kunde man utan opposition anta att människans grundtillstånd var harmoniskt. Med andra ord så behövde den som blev sjuk utmärka sig på något sätt. Att den skulle ha gjort något som skilde den från mängden verkade trovärdigt. Av den slutsatsen kunde det naturligen resoneras att den genom sin livsstil rimligen bör ha “hittat sin sjukdom” någonstans ute i världen.

tibb_temperament_profiles

Kvartetten

Hur hittar man egentligen något ute i världen? Det finns i princip 4 sätt. Man kan äta en skadlig sak. Andas in dålig luft. Få mekaniska vävnadsskador med eller utan gift inblandat. Eller slutligen absorbera(smälta samman med) eller bli träffad av något hemskt men osynligt. De här 4 sjukdomsvägarna räcker gott och väl till att skapa en hel medicinsk teori.

Men för att en teori ska hålla ihop så behöver den redogöra för alla konstigheter som kommer i dess väg. Varför skulle till exempel friska människor vara olika? Bland de förnimbara svarsalternativen så ges fördel till förslag som flyter väl samman med teorins resterande idéströmmar. En tänkbar förklaring kunde vara att olika människor hade olika mycket av essenserna. Frågade man naturen så hittade man exempel på harmoniska miljöer som domineras av en essens mer än de andra. Det finns såväl harmoniska öknar som harmoniska hav, varför skulle människor inte följa samma mönster?

flegEn genomgång av det sociala panoramat ledde till att 4 sorters människor identifierades. Siffran var särskilt tillfredsställande eftersom den verkade följa logiken av att det skulle finnas 4 essenser. Sammantaget verkade det rimligt att varje människa skulle ha en essens som dominerade över de andra. Människor var således sangvina(luft), flegmatiska(vatten), melankoliska(jord) och koleriska(eld).

En läkarens arbetsuppgifter följde per definition ur det som teorin föreslog. Läkarna skulle ge dietråd, avråda från resor till vissa områden, fördriva onda andar och behandla sårskador. Självklart arbetade man patientcentrerat och gav individualiserade råd. Den människa som var mestadels eld och var ilsken behövde ta en kall dusch och dricka mer vatten, men för en person med en annorlunda sammansättning så fanns det ingen anledning att tro att samma behandling skulle fungera.

Phlogiston(“det som är utöver”)

En konsekvens av idén om de 4 essenserna är att forskningen om människors hälsotillstånd växte så det knakade. Mängden nya upptäcker och observationer ökade så snabbt att teorin om de 4 essenserna inte räckte till att omfamna all ny data. Vissa av upptäckterna var särskilt krångliga att hantera. Genom sina normavvikelser så verkade de ha en konflikt med den logik som band samman resten av idéerna kring de 4 essenserna till ett fulländat system. Forskarna blev till sig av förundran när de försökte att förstå sig på dessa avvikelser. Allt talade nämligen för att vissa saker inte kunde förklaras av de 4 essenserna trots alla filosofiska paradnummer som hade avverkats för ändamålet. Om allt verkade fungera förutom enstaka saker så behövde något förändras om det som avvek fortsatte att existera. Oj! Kan det finnas en femte essens ?! Fler röster höjdes och snart hade man ett namn. “Phlogiston”, den femte essensen.

Phlogiston hade fördelen av att vara okänd. I väntan på att phlogiston kunde definieras och så småningom hittas så kunde phlogiston agera som en upphängningsanordning för alla tänkbara oförklarliga observationer. Allt som inte stämde överens med de 4 essenserna hade per definition “flogistiska” egenskaper. Dessa saker var enligt uteslutningsmetoden flogistiska eftersom det inte fanns alternativa förklaringar. I slutändan höll teorin om de 4 essenserna länge. Men så småningom så sprack teorin av alla konflikter som gurglade under dess yta i samband med att fler och fler paradoxer blev förslutna innanför ett koncept som inte kunde förmå att harmoniskt inhysa de.

Rasism är en flogistisk idé

Den här texten skulle antagligen inte ses som filosofiskt riktig av de som levde under den period då de 4 essenserna dominerade. Troligen skulle vetenskapshistoriker också anmärka en hel del. Idén har dock inte varit att presentera teorin om de 4 essenserna såsom det verkligen gick till. Idén var bara att visa hur det var möjligt att tänka annorlunda. Hela texten syftar endast till att presentera konceptet om “phlogiston”.

I många samtida situationer så finns det flogistiska inslag i våra ageranden gentemot varandra. Om en rasist skulle försöka att producera ett prov vars resultat beviljade eller nekade svenskhet så skulle det testet vara bortom design. Träffsäkerheten skulle vara obefintlig. Testet skulle fela åt alla möjliga håll. Det skulle godkänna människor som rasisten vill undvika, men samtidigt peka ut som främlingar några av de människor som rasisten har tagit som vänner. Att rasism överhuvudtaget “fungerar” beror på att rasisten applicerar olika kriterier från fall till fall. Det är den flogistiska känslan som håller ihop röran. I slutändan kan rasism kokas ner till dess anlag – en misstänksamhet baserad på de associationer som man har om en hudfärg, en etnisk grupp, en religion etc. Alla andra parametrar är alltför utbytbara och omöjliga att återfinna individer emellan. Människor som är snälla kommer i alla tänkbara förpackningar. Hemska människor likaså.