Det kunde ha varit sant (färdig)

Vet du varför radiovärdar pratade med så nasal röst under den tiden då radion var ny? Visste du förresten att romarriket under dess tid som stormakt hade särskilda rum som kallades vomitorium där samhällets elit kunde kräkas för att orka äta ännu mer delikatesser? Angående radion så pratade folk nasalt för att de första apparaterna inte kunde filtrera bort bruset och därmed hade dålig ljudkvalité. Genom att använda en snärtig röst så kunde de överrösta de platta brusvågorna. När teknologin förbättrades så behövde ingen prata på det sättet längre och en ny era kunde börja. För romarnas del så erövrades alla betydelsefulla fiender inom räckhåll och det kom en tid när alla vägar ledde till Rom. Det här var en tid av överflöd och underhållning av sällan skådat slag.

Berättelsen om romarriket är falsk. Men nästan allt i den är sant. Det fanns verkligen en tid då romarrikets härskare levde i överflöd och dygnets vakna timmar knappt räckte till underhållningen. På samma sätt fanns det inom den romerska arkitekturen gångar som heter vomitorium vilket för tankarna till kräkning(vomit). Dessutom var det en erkänd historiker som skrev om detta. Troligen är det just namnet som har lirkat med hans tankar. Idag vet vi att dessa gångar var utrymningsvägar som inte tömde en mänsklig mage utan tömde en offentlig arena. Hur var det förresten med berättelsen om radiovärdarnas nasala röst? Det kan jag ärligt inte svara på. Den berättelsen kom jag på när jag satt i ett tåg och  knappt hörde vad tågvärden sa i högtalaren på grund av allt brus. Det skulle kunna vara sant att en nasal röst hade hjälpt den dagen. Men det är något långsökt.

En sann händelse som har med ämnet att göra kommer från akuten där jag jobbar till och från. Det finns ovanliga dagar då patientflödet markant är förminskat. De riktigt sjuka patienterna brukar komma i alla fall. Minskningen sker huvudsakligen bland de mindre akuta fallen. Dagar som dessa spekulerar personalen kring vad förklaringen kan tänkas vara. Är vädret för bra för att söka akuten? Är det något populärt på TV? Är folk borta för att det är en högtid? Vi har våra favorit förklaringar som vi underhåller oss med. Men en dag var det en kollega som föreslog en sak som jag tyckte lät rätt bra. I socialiseringssyfte så tog jag med mig påståendet vidare till fler samtal. Efter ett antal upprepningar utan mothugg så sa en kollega att hon inte höll med. Då vaknade jag plötsligt till. Jag insåg på hur säker jag var i rösten att påståendet hade blivit mer sant för varje gång jag hade nämnt det. Det kändes märkligt att hon inte höll med. Samtidigt påmindes jag om att jag bara hade snappat upp det.

Det finns alltså ett antal problem med hur vi förhåller oss till saker som vi snappar upp. Ett av dessa problem är att det krävs betydligt mycket mer energi för att nå fram till oss med åsikter som strider emot våra egna åsikter än det som krävs för att försäkra oss om det vi redan tror. På samma sätt har människor som vi känner igen oss i lättare att påverka oss. Ytterligare ett problem är att vi kan föra resonemang av bara farten. Det är som om vi tar konsekvenserna av att ha tyckt en sak tidigare i samtalet och känner ett behov av att värna om att den åsikten förblir välbehållen genom att bygga på med saker som stödjer den. Kort sagt så är inte all information likvärdig i genomträngningsförmåga även om innehållet vore jämförbart. Det går att säga samma sak på två olika sätt och fått två olika resultat. En person som är känd för att vara en lögnare kommer att dömas hårdare även för sina sanningar. Lösningen på det problemet är att gå bortom det som enskilda personer säger till att kunna ta ställning till det som sägs i sig. Det är viktigare att ha en god kunskapsstandard än att ha många sanningar. Du kommer långt i att skapa en sådan standard med hjälp av en insikt och två frågor. 

Insikten är att vi alltid vet mer än vad vi får sagt. Det du säger är ett urval av allt du hade kunnat säga vid upprepningar av samma situation. Det beror på att du inte minns allt du vet vid ett och samma tillfälle. Ungefär som att du kan glömma siffrorna till en portkod men minnas hur du ska röra armen över för att det ska bli rätt. Eller att du kommer på klockrena saker som du borde ha sagt först efter att du har lämnat samtalet. I större delen av fallen så är våra svar inte de bästa bland de tillgängliga eller möjliga svaren. Vad säger det här dig? Mig säger det att när jag pratar så skopar jag ur min hjärna av de saker som råkar finnas nära till hands. Jag tar det jag får, ungefär som att dra en kanin ur hatten trots att det hade gått lika bra med en duva. Så länge det fyllde sin funktion. Det som jag har lärt mig är att jag kan hålla reda på det som jag fiskar upp. Med det i åtanke kan jag efter flera upprepningar försöka att dra isär materialet för att hitta större mönster genom att se vart tankarna överlappar. Jag avlyssnar mig själv. Det ger mig kunskapserfarenhet, en orientering i mitt egna kunnande. Att dra en kanin ur hatten duger å andra sidan väldigt bra i vardagslivet. Där behöver vi sällan tillintetgöra en situation med ett svarsförslag. Vi behöver bara komma vidare. Det här är en påminnelse om hur lärande är ett livslångt projekt och därmed en anledning att vara ödmjuk och inse sina begränsningar. Det är därför som vi bör uppskatta de som tar kunskapens väg och vilja ta efter. Fråga kunskapens folk om ni inte vet.

Bildning spelar roll då det vidgar ens betraktningsvinkel så att fler händelser och aspekter vägs samman. Ur studier ökar antalet “men tänk om…” vilket är viktigt då det bakom varje fullbordat “men tänk om…” finns sunda betänkligheter. Om inte annat så är det rätt uppfriskande att fråga sig själv ifall saker måste vara på ett visst sätt. Det är härifrån som de två frågorna tar vid. Den första frågan angår din bedömning av idéer. När du stöter eller kommer på en idé så behöver du fundera på ifall den är sann i sig själv eller om den är sann om rätt villkor uppfylls. De flesta idéer bedöms efter hur rimliga eller relevanta de är. Många teorier kan plockas isär eller åtminstone byggas om då de sitter ihop genom ett antal villkor som kan skruvas åt lite olika håll. Den andra frågan angår observationer. När du bevittnar en sak så behöver du fundera på ifall det du har sett är en typisk händelse eller en variabel händelse. Går det med andra ord att dra generella slutsatser eller ska du vara försiktig med hur stort du ska yttra dig? 

Slutligen är det bra att påminna sig om att idéer är större än människor. Du behöver inte vara allvetande för att kunna prata med folk. Om nu idéerna du bär har ett egenvärde så besitter de en inneboende potential som överstiger din personliga förmåga att lägga fram de. Kom ihåg att idén bär sig själv bättre än vad enskilda individer kan bära den. Av rättviseskäl så behöver du låta idén försvara sig själv. Men idéer pratar inte. Du bör därför av solidaritet skapa respektabla omständigheter som tillåter att idéerna bli hörda.