De hade mått bra av bekvämare kontorstolar (färdig)

Det är gott med goda saker

Det går knappt att skriva texter om vår samtid under åren 2013-2015 utan att i passerande få tillfälle att nämna konflikterna i världen. Egentligen uppstod den här texten under den politikveckan i Sverige, Almedalen, som en reaktion på ett antal händelser. Det fanns många diskussioner om å ena sidan Islam och våldsbejakande extremism och å andra sidan sekulariserade förhållningssätt till religion. Det fanns en enhetlig kritik som menade att det borde finnas ett teologiskt motstånd mot fundamentalism. Jag reagerade på var faktum att det som efterfrågades redan fanns. Om det nu fanns så borde ju vi fundera på om det är något vi har missat; “It doesn’t add up”. Men för att förmedla känslan av att något inte stämmer skulle det krävas mer än mitt vittnesmål. Vad?

Förslagsvis en observation om att flödet av utländska krigare till Irak och Syrien talar emot att en avsaknad av religiösa argument skulle vara det främsta problemet. Ta Indonesien och Tunisien. Båda är länder där muslimer utgör en majoritet av befolkningen. Tunisien har bidragit med 50 gånger fler krigare än Indonesien(3000 jmf med 60). Indonesien har en befolkning som är 25 gånger större än Tunisien(250 milj jmf med 11 milj). Det innebär relativt sett att det för varje 1250 tunisiska krigare har åkt 1 Indonesier. Eller omvänt att vi borde ha sett 70 000 Indonesier. Tunisien är dessutom det mer sekulära landet. Men visst lämnar religion utrymme för självförsvar. Och visst kan människor politisera en idé genom att använda den för att definiera sig själva i förhållande till en situation och därmed göra hävd om olika saker. Men då bör fokus ligga på hur situationen definierades och vilka som tilltalades samt varför. Hade det endast varit religiös retorik som tippade över folk så skulle muslimer generellt vara exponerade. Då borde vi kunna förvänta oss att en genomsnittlig muslim är utsatt för en risk som är av samma storleksordning oavsett vilket land den befinner sig i. Men så är inte fallet. Det är även ett observandum att de flesta som reser är tonåringar och unga vuxna. Som om det sker ett urval bland de människor som exponeras för vad det nu må vara som får människor att resa. Det verkar saknas väsentliga ledtrådar. Kanske kan vi genom att räkna in andra faktorer få matematiken att stämma.

Vi kan börja från början för att se vad som pågår. Religion rent generellt tar form ur förundran, kontemplation, medveten närvaro och transcendens. Det finns även en spelteoretisk aspekt på individuell nivå som innebär att vi är solidariska mot oss själva. Det går ut på att vi gör de val som över alla tänkbara världar skulle maximera våra utfall. Jämför med hur du gör när du ska hinna med flyget eller tåget. Flygresorna är för närvarande betydligt mycket mer exklusiva och missar du planet så kanske du inte når din destination överhuvudtaget. Missar du tåget så kommer du å andra sidan minuter eller timmar sen. Därför är det en bra idé att ha längre tids marginal när du inställer dig till flygplatsen jämfört med när du tar dig till tåget. Ju mer som står på spel av att ha missat resan desto större säkerhetsmarginal som du är beredd att ha. Ett annat sätt att uttrycka det är att säga att säkerhetsmarginalen för de olika valen avgörs i kvoten mellan totalvärdet av det som står på spel i framtiden jämfört med totalvärdet av det som du kan tänkas gå miste om i nuet. Med andra ord så kommer människor som trivs med sin religion att vilja vara religiösa även i fortsättningen förutsatt att de reflekterat kring sitt liv. På samma sätt så kommer en del människor som inte tillhör religionen att känna ett behov av att förneka den redan av beröringsskräck. De har inte köpt biljetter… Ekvationen som nämns ovan kan såklart användas för att reflektera kring en hel del andra saker. Testa själv!

Man kan även prata om religion som koncept eller religion som valmöjlighet. Att skapelseberättelsen börjar före den kända fysiska världen banar väg för religionen som koncept, intellektet öppnar i sin tur för religionen som en valmöjlighet genom att skilja mellan olika former av andlighet. Religioner såsom de utövas finns beskrivna i dess källmaterial i form av skrifter. Att religionen är balanserad i dess beståndsdelar innebär att det krävs god kännedom om förhållandet mellan olika koncept inom religionen för den som vill kunna använda källmaterialet för att dra slutsatser. Förhållningssättet till hur källmaterialet hänger samman och hur det ska användas är oftast det som ger olika förgreningar eller skolor inom en religion. I tillämpning är det en fråga om den grad med vilken religionen ska utöva inflytande över tänkandet genom att ge en grammatik, ett innehåll, eller båda delar. Olika situationer där källmaterialet behöver rådfrågas går ut på att i källmaterialet hitta fungerande konstellationer av rekommendationer. Det är i denna praktiska aspekt som det finns den elasticitet som gör att religionen ständigt kan vara aktuell.

Vi kan tänka oss källmaterialet som 10 stycken kranar. Varje kran ger vatten som har en egen färg. De olika färgerna motsvarar salt och mineral innehållet i vattnet. Du är törstig av livets kval och behöver lite uppfriskande vatten. Du tänker dig att du ska fylla en kanna med vatten. Det finns dock en skylt som säger att du bara får ta vatten om du tar ur alla 10 kranar. Däremot får du ta hur mycket du vill av varje kran. Du testar på måfå och det går utmärkt. Det beror på att de flesta blandningarna är intuitiva, du ser i glaset ifall det verkar konstigt. De blandningar som fungerar är förenliga med hur du får använda källmaterialet. Många blandningar passar å andra sidan inte ihop då salterna blir till utfällningar med kristaller. Vissa av blandningarna är till och med skadliga för hälsan då de absolut inte går ihop. De som har en stark teologisk och kunskapsteoretisk grund förstår vad som kännetecknar de olika kranarna och kan därför rekommendera de drycker som lämpar sig ditt tillstånd. Rättare sagt så gör de det med en större träffsäkerhet än vad du själv hade kunnat även om du kan känna efter du med. Ändå är det en del människor som dricker blandningar som inte är särskilt nyttiga. Varför? Svaret är för att det lämpade sig deras tillstånd. Låt mig få utveckla.

Vad ska jag göra nu

Det går att tänka sig två krafter som får en person att göra en sak. En kraft som puttar och en kraft som drar(push/pull). Motivation och frustration. Båda kräver motiv för att riktas och medel för att manifesteras. Med tillräckligt mycket frustration oavsett dess ursprung så krävs det endast lite motivation för att du ska sättas i rörelse. Motsatsen är inte lika självklart, du kan vara motiverad av en sak men inte känna något behov av att skynda. Men sen är det en fråga om vad som händer när du sätts i rörelse? Svaret är att du letar efter medel bland det som av erfarenhet kan kunnat kyla ner dig när du har varit överhettad av frustration.

En person som vet hur nyttiga dess knogar har varit förr vet att den har de nära till hands. Just att frustration och desperation rinner samman oavsett deras ursprung innebär att fler saker än de religiösa aspekterna av en persons liv kommer att kunna komma med bidrag. När sen dessa drifter sedan ska brännas av så utgör motiven oftast bara munstycken som kanaliserar det som personen bär inom sig. Ledsna människor gör ledsna saker och glada människor gör glada saker. Desperata människor gör desperata saker. Med sådana förutsättningar kommer enkla lösningar oavsett vart de hittas att tilltala ett särskilt klientel. Likaså kommer de att kännas intressanta och tillåtas påverka ens beteenden så länge de håller nere den frustration vars tidigare nivå gjorde att du inte kunde sitta still i ditt förra liv. Det är viktigt att komma ihåg att de flesta som reser till krigshärjade områden inte reser av en önskan att begå hemska handlingar utan begår hemska handlingar först när du är inuti situationen och uppfyllda av den. Det finns en abstraktionsvidd som gör att de endast behöver åta sig att resa. Allt annat är fördunklat i overklighetskänslor. Väl på plats så byter de ut sin sociala kodex genom att förkroppsliga krigets verklighetsskildring och de lokala förhållningsreglerna.

En tankeställare

Det finns något i hur fort radikalisering sker som säger något om radikaliseringsprocessen. Människor är som mest mottagliga när de bär på de starka känslorna som följer/åtföljs av övergångsperioder i ens livssituation. Eller när de växer upp med andra som delar deras situation. Med många av de berörda ungdomarna så handlar omställningen om ett nytt och ljusare sätt att se på sig själv. Men de är fast i ett liv utanför de som ofta är lika trasigt som innan. Testa du att injicera stora mängder hopp i en människa utan att ge den en möjlighet att göra något av det. Hoppet konverteras då till frustration. Men även en sak till som här är helt avgörande. En bilaga i form av en tanke: “Om(I och med att) jag är en god person så vems fel är det att jag känner så här?”.

Att i den kontexten förhålla sig till hur religiöst källmaterial kan användas på ett misrepresentativt sätt blir till en fråga som besvaras genom att se till individens utvecklingsprocess i sin helhet. Varför sökte sig dit den första personen och vad fick dit den sist kända? De är där av olika anledningar. Fråga därför hellre; Varför är just du här? Vad är din berättelse?