Vem vare som kasta (2017)

Två döda och en skyldig

En person döms till offentlig hängning för ett mord. Han är en politisk dissident i landet där han blev dömd och staten har tidigare försökt att på lösa grunder göra honom illa. Det fanns många vittnen till mordet. Domen gavs i en militärdomstol och utan advokat. Hans DNA fanns i brottsplatsen. Den döda är hans lillebror och de träffades regelbundet för att bygga opposition mot regimen. Systern har vittnat om att de inte var överens om hur de skulle fördela arvet efter pappan. Det cirkulerar ett videoklipp online som visar att den yngre brodern levde vid det tillfälle då brottet ska ha skett. Den yngre broderns dagbok tyder på att han av rädsla för storebrodern hade planerat att resa för att skydda sitt liv. I dagboken används ordet storebror i många sammanhang där det inte verkar handla om familjen. Systern är gift med landets inrikesminister.

Varje ny mening i den ovanstående berättelsen ändrar hur vi bör värdera situationen. Graden av misstanke mot personen som dömdes till döden påverkas av den nya informationen. Vi kan ta en annan variant också.

Mexican standoff

Du är på väg mot en konferens och mellanlandar med tåget i en liten by. Du bestämmer dig för att promenera runt i väntan på att tågbytet ska bli aktuellt. Du går förbi en bensinmack för att köpa något att äta. Efter en liten stund i butiken så ser du butikschefen gå fram till en person som står vid kyldisken. Butikschefen börjar att vilt kasta ur sig svordomar och uppmanar hotfullt personen att lämna butiken omedelbart om den inte vet vad den tänker köpa. Personen som sitter i rullstol bleknar och blir märkbart tagen. Den lämnar butiken väldigt upprörd och med tårar i ögonen. Allt går så fort och chockad som du är så hinner du inte göra något innan personen redan är ute. Du går fram till butiksägaren och häller ur dig din frustration över henne för att hon har betett sig så olämpligt. Den unga tjejen i kassan blir skakig men vägrar att kännas vid kritiken och menar att hon agerade rätt. Hon säger att det finns “ett pack tjuvar” i byn och att de vid ett flertal tillfällen har besökt butiken. Hon menar att de gör sitt bästa för att se oskyldiga ut och slår till när det är tillräckligt många personer i butiken att uppmärksamheten avleds åt olika håll. Tjuvarna ska ha använt sig av såväl äldre personer som rullstolsburna för att undvika misstankar. Hon berättar att den rullstolsburna damen hade spenderat nästan en kvart i butiken och pekar därefter på ett tidningsomslag som varnar för att det har kommit en stöld-liga till stan. Du lämnar butiken efter en konversation på cirka 10 minuter och ska gå tillbaka för att vänta in tåget. Förvånansvärt nog så står damen i rullstol ännu kvar utanför butiken. Hon säger att hon är så utmattad att hon inte orkar ta sig hem på egen hand. Hon ber dig om hjälp och berömmer dig för att du var så snäll och stod upp för henne. Hon berättar att hon bor ett par hundra meter utanför byn och att gångsträckan kanske tar dig 10 minuter. Du har i alla fall marginal innan tågbytet. Vill du hjälpa henne?

I den här andra berättelsen står så mycket på spel av ditt beslut. Om damen är ärlig så har hon blivit kränkt och behöver faktiskt hjälp. Dessutom borde du prata med butikschefen igen och stå på dig med att den inte kan bete sig så där nu när stackars damen mår som hon gör. Om damen ljuger så var butikschefens tillsynes olämpliga beteende motiverat och du försätter dig i stor fara om du väljer att hjälpa damen. I värsta fall är du på väg in i en fälla och kan skada dig allvarligt på att “ställa upp” för henne. Det som gör den här berättelsen speciell är att hur du värderar situationen och därmed väljer agerande påverkas kraftigt av den sekvens med vilken du tog del av händelseförloppet. Hade du valt att lämna butiken direkt damen blev utkastad för att kolla till henne så hade du inte tänkt två gånger om att hjälpa henne först och därefter återvända för att prata med butikschefen. Men såsom scenariot utspelade sig är du istället mindre benägen att hjälpa damen trots att det valet skulle kunna innebära att hon först blev förnedrad, därefter avvisad och slutligen övergiven i sin desperation. Som allting blev så tog du del av affärsbiträdets inramning av situationen innan du sen fick välja hur du skulle agera mot damen. Det viktiga här är att sannolikheten att just den damen är ärlig eller har gillrat en fälla är oförändrad oavsett ordningen med vilken du upplevde allting. Det som däremot varierar är att din uppfattning om hur allt ska tolkas justeras efter vad du har tagit del av.

Vi kan ta en sista berättelse med lite mer komplexitet än de första två. Den här berättelsen handlar om att hur ens förståelse av en händelse kan modifieras av vad man anser vara det första relevanta som har inträffat innan saker blev som de blev. I scenariot ges en förenklad återberättelse av hur händelseanalyser sker inom sjukvården.

Point of no return

Klockan 10.00 vaknar en patient upp i sjukhuset. Patienten är fortfarande groggy och har under de senaste 40 minuterna öppnat ögonen vid ett flertal tillfällen men inte klarat av att förbli vaken. Nu hinner den vara vaken i 3 minuter. Tillräckligt lång tid för att den ska bli förskräckt över att kirurgen amputerade fel ben. Patienten försöker att vifta med armarna och kalla på uppmärksamhet men det känns som att armarna inte lyder den. Den somnar hjälplöst igen. Nästa gång patienten vaknar så är den omgiven av flera läkare. De ser väldigt bekymrade ut.

Några veckor senare sätter sig en person och försöker att ta reda på hur det kunde gå som det gick. Patienten var kärlsjuk i båda benen men bara det mer sjuka benet var aktuellt för amputation. Hur långt bak i tiden finns den första händelsen som är viktig att ta hänsyn till när man ska reda ut varför det blev så här? Ett som är klart är att kirurgen tog fel ben – men är det verkligen så enkelt? Är det här första gången som detta händer? Har teamet arbetat tillsammans tidigare? Gick man igenom checklistorna innan operationen? Gjordes patienten förberedd med korrekt märkning på avdelningen innan den kom till operationssalen? Står det korrekt i journalen och remisserna? Var det någon som kände att något var fel men av någon anledning inte pratade? Efter en lång analys så framkommer det att statistiken säger att sjukhuset har fler kirurgiska incidenter än genomsnittet i landet och att försämringen har skett de senaste 6 månaderna. Misstagen är spridda bland ett flertal personer så att det inte är samma kirurg som har gjort fel varje gång. Efter intervjuer så kommer cheferna fram till att det nya jourschemat som introducerades för 8 månader sen har inneburit att personalen har bättre betalt men sover mycket sämre än innan. När personalen tillfrågas så uppger många att de känner sig okoncentrerade på arbetstid. Det framkommer även att arbetsplatsen har en strikt hierarkisk kultur som gör att många “vet sin plats” och kan sitta inne med information för att slippa ta risken att bli förlöjligade om de skulle råka säga fel.

En liknelse

De här berättelserna säger något väldigt viktigt om hur människor värderar information. De slutsatser vi väljer att dra färgas kraftigt av det urval av saker som blir kända för oss. När det sedan gäller att bilda sig en uppfattning om vem som har rätt i en konflikt så kan den moraliska balansräkningen blir helt skev om vi okritiskt antar att vi nås av balanserad information. Låt oss mot bakgrund av detta titta på en situation där en klen David slåss mot en övermäktig Goliat.

Om vi börjar titta vid ett visst ögonblick kan vårt underlag få det att se ut som att Goliat förtjänar applåder för att han är fredlig jätte. Det kan vara så att vi lämnade utanför vår analys det faktum att Goliat redan till stora delar har brutit ner motståndskraften hos David med våld och utstuderad tyranni.  Den moraliska poängställningen är alltså inkomplett om den inte tar hänsyn till hur situationen blev som den blev(historiken).

Vår moraliska utvärdering av en situation kommer att påverkas av mängden, kvaliteten och diversiteten av de uppgifter som ingår i vår värdering av situationen. Den som inte utmanar sig att förstå sin omgivning kommer per automatik att ha mer, bättre, och färgstarkare uppgifter om de grupper som är skickligast på att marknadsföra sin diskurs.

Risken med att applådera Goliats fredlighet och utelämna den föregående poängställningen är att vi kan uppfatta de förtrycktas uppvisning av obehag som ett störande av allmän ordning. Det ger oss skäl att klandra de för att de bär sig illa åt och anledning att uppmana Goliat att hämnas med måtta för att fortsatt vara mån om sin otvivelaktiga taktfullhet. Vi kan förväxla faktum att David säger ifrån med vad som utifrån vår bristande insyn tycks vara att David har kastat den första stenen.

När vi bedömer en sak utifrån snabba och lättåtkomliga intryck och inte är insatta på annat sätt så går vi miste om den historiska kontexten. Alla gör vi den här typen av misstag någon gång ibland – det viktiga är att se över sin standard och försöka att höja ribban för vad man vågar ha starka åsikter om; håll löst om dina starka åsikter. Misstaget vi ofta gör är att återskapa situationen från och med en händelsehorisont som definieras av vår personliga tideräkning och inte händelseförloppet verkliga tidslinje. Det gör att vi kan dra vissa slutsatser som inte hade hållit om vi hade vetat mer än det lilla vi vet. På samma sätt kan vi tro att en konflikt har blossat upp nyligen och blivit allvarlig på senare tid om vi får höra mycket om den för första gången, eller i samband med att medierna återigen nämner den efter en period av tystnad. Grejen vi sällan räknar in i våra analyser är att världen utanför oss snurrar även när vi tittar bort.

 

Advertisements