Minst en av er har fel (färdig)

Att vad som är rätt eller fel diskuteras väldigt flitigt är viktigt då dessa diskussioner vägleder våra handlingar. När vi väl ska agera så är vi påfallande ofta trygga i våra beslut trots att förarbetet kanske inte är det bästa. Politik och särskilt utrikespolitik är bland det mest komplexa som vi kan tänkas ta ställning till. Det beror på att det är så många dimensioner som är viktiga att ha kännedom om. Svårigheterna finns dels i att våra omdömen inte alltid räknar in allt som hade behövt ingå men även att vi måste göra avvägningar mellan flera lager av hänseenden. Den syriska revolutionen är ett väldigt konkret exempel.

Kort så handlar den syriska revolutionen om en diktatorisk regim som i decennier har styrt landet med järnhand. Landets ekonomiska resultat har under den perioden snedfördelats huvudsakligen till förmån för en religiös minoritet som omger presidenten. På så vis har det uppstått ett representationsproblem där större delen av befolkningen kände att staten inte ställde upp för de utan snarast utnyttjade och motarbetade de. Majoritetsbefolkningen inspirerades av den arabiska våren och gjorde till en början försiktiga småskaliga demonstrationer. Regimen slog tillbaka med kraftigt våld vilket ledde till civil olydnad och så småningom beväpnat uppror. Resultatet var att landet sprack till å ena sidan en minoritetsregering med den övervägande delen av den militära makten och å andra sidan flera revolutionära grupperingar. De revolutionära grupperingarna var ytterst många i antal och kraftigt varierande i storlek samt generellt ostrukturerade. Dessa grupperingar började så småningom att enas i lite större enheter utifrån olika visioner om vad de ville uppnå och vad de ville göra av landet. Konflikten attraherade externa aktörer från hela världen då dessa i ett fragmenterat land av strategisk relevans såg en möjlighet att tjäna egna intressen. Många av dessa nya intressen sträckte sig utanför Syriens gränser och blev därför grannländernas angelägenhet. Utan upplösning i sikte så tog många parter en machiavellisk inställning om att ha ombytliga lojaliteter allteftersom det gynnade de. Snart hade alla fläckar i sitt register. En konflikt som började med en förtryckt befolknings önskemål om ett värdigt liv har blivit en av seklets värsta humanitära kriser och hela världens akuta angelägenhet. Det här är alltså perioden 2011-2014.

Till att börja med är det viktigt att nämna att frågorna som kan ställas om den syriska krisen är olika beroende på varför de ställs. Det beror på att krisen kommer att fortsätta att ändra karaktär och förvärva komplexitet även efter att analysen är färdig. Den som vill intervenera kommer att ha en uppsättning frågor medan den som funderar kring hur skuldbördan är fördelad kommer att ha en annan uppsättning. Skillnaden kommer av att den som vill blicka bakåt har råd att pausa för betraktelse en situation som ännu inte har antagit sitt slutgiltiga utseende. Allteftersom maktbalansen förskjuts så uppstår nya intressen och fler intressenter dyker upp. De parter som förenas av situationen har inte kommit dit nollställda utan har sedan tidigare åsikter om varandra som påverkar deras värdering av det hela. Det beror på att problem sällan uppstår ur ett vakuum utan har som regel fler tentakler än de omedelbart uppenbara. Ingenting säger heller att den som vill intervenera är en god samarit.

Anta nu att vi bara vill räkna den moraliska poängställningen såsom saker är just nu. Vi kommer inte undan att tillämpa någon form av standard om vi ska räkna på ett konsekvent sätt och inte som vi behagar. Det är en bra idé att använda sig av vägledande principer. Några saker är nästan alltid dåliga och några saker är nästan alltid bra. Det som avviker mot regeln är i första hand tydliga undantagsfall och i andra hand villkorade undantag där ärendet blir en bevisningsfråga. Till exempel är det generellt fel att förtrycka och generellt fel att döda. Nödvärn är å andra sidan acceptabelt inom rimliga gränser. Tyvärr så är bevisningen oftast väldigt trasslig. Det beror på att informationen alltid är polariserad även när den verkar neutral. Vems fakta ska vi förlita oss på och vilka skildringar ska vi överväga? Det må finnas fakta, men det går inte att komma åt de utan att samtidigt träffas av deras sammanhang. Relationen mellan faktan och dess omgivande sammanhang är inte nödvändigtvis ett av sitt slag. Så som världen fungerar så tenderar etablerade maktgrupper att ha första tjing på att få återge sin version av varför någonting blev som det blev. De har effektivast tillgång till samtliga kommunikationskanaler. Det ställer ett krav på varje medborgare som är mån om att göra informerade beslut att gå ett steg längre i sin analys.

Ett bra första steg är att fundera kring hur situationen är konstruerad. Vad är det som händer? Varför uppstod den här situationen just nu? Vilka är de relevanta parterna och vilka intressen har de i olika utfall. Är deras intressen försvarbara i något eller några avseenden(enligt vilken standard)? Är intressena ömsesidigt uteslutande? Finns det andra konfigurationer av samma situation som inte eftersträvats men som hade kunnat minska avståndet mellan parternas intressen? I vilken utsträckning är parterna medvetna om varandras intressen? Får båda parter komma till tals? Den som vill intervenera behöver fundera på lite fler saker. Frågan som den sammantaget behöver besvara är om det går att skapa en önskvärd förutsägbarhet. Den frågan ger upphov till att antal funderingar. Finns det en beräknelighet i parternas viljor och viljeuttryck(förutsägbarhet)? Vad i det sätt som situationen är konstruerad avgör hur situationen utfaller om ingenting förändras(naturalförlopp)? I vilken utsträckning kan riktningen justeras utifrån(elasticitet)? Hur sannolikt är det att situationen förändras i nya riktningar och mot vilka riktningar i så fall(opportunism)? Kan jag påverka riktningen, och i egenskap av vad för de olika parterna gör jag det(surge capacity)? Vilka av de tänkbara utfallen är stadigast och vad innebär det på sikt(geopolitik)? Hur dynamisk är situationen och på vilket sätt påverkar det bäst före datumen på mina svar?

De kanske allra viktigaste frågorna har att göra med att hålla reda på vad som håller ihop din analys när den väl är färdig. Vad är din analys avhängig av, dvs vilka detaljer hade tvingat dig att omvärdera din analys om de vore annorlunda eller skulle komma att ändras? Hur påverkas verkligheten av att du agerar på din analys trots att den utgör en förenkling? Hur har din plats i världen som en icke neutral aktör färgat av sig på din analys?

Svårigheten som kvarstår är att små saker kan tippa över slutsatserna som man kan dra om en situation. Just att information är så avgörande gör att den i sig blir ett medel i själva konflikten. Krig är fult och tar fram det värsta i människor. Många länder har använt sig av falsk flagg händelser där de angriper sig själva i syfte att kunna gå vidare med något som utåt sett är hämnd. På samma sätt så använder sig diktaturer av ligister och infiltratörer som placeras bland fredliga demonstranter i syfte att uppvigla fram en radikalisering som skändar motståndsrörelsens legitimitet. Men är det överhuvudtaget relevant eller är radikalisering så pass oåterkalleligt att det inte spelar någon roll vad som triggade igång det? Samtidigt går det som regim att skapa en frustration och desperation som tillsammans lockar fram den barbarism med vilken livets sista andetag försvaras. När alla parter begår horribla handlingar så skapar sig den etablerade parten ett gynnsamt förhandlingsläge. Hur många har inte gjort misstaget att rättfärdiga en diktatur med ursäkten att diktaturen håller i schack en större om än icke verifierad ondska? Det här är såklart inga lätta frågor och de har inga lätta svar. Vägen framåt är att vi medvetandegör oss själva om premisserna som föregår våra attityder.

Vad nu?

Vi behöver inte här lista upp de olika parterna och deras synder och dygder. Av ovanstående skäl är detta fel forum. Däremot kan vi fundera kring hur konflikter slocknar. Om befolkningar som har varit med om krig ska kunna samleva igen krävs det tillit. Den tillit som gör att vi kan våga vara grannar utan att gömma slagträn under sängen utifall att. Det börjar med fred som är värdig för allt utom de envisaste. Därefter krävs ett rättvist system som värnar om minoriteters rättigheter och skapar en känsla av gemensam hemhörighet. Med den utgångspunkten kan det tas små steg som sakta bygger förtroende och bryter ner den djupa misstänksamheten som bottnar i att ha “sett vad den andra sidan är kapabel till”. Så småningom kommer det en generation som varken har sett konflikten eller känner igen sig i den. Skiljelinjerna behöver inte ha raderats för att fred ska vara möjligt. De behöver bara ha flyttats tillräckligt mycket ur vägen för att en acceptabel nivå av social rättvisa ska bli möjlig. Att skiljelinjerna finns under ytan innebar att samhället som uppstår har ett ansvar att regelbundet värna om sig själv. Det svåra är att hitta rätt balans av kompromisser, vilket är desto svårare ju fler världar som ska mötas.