Dikt: Vad ska vi göra av människan? (färdig)

Helt klart finns en undermedveten verklighet i varje människa. Men åtminstone tror jag att det går att studera det så pass väl att det går att skipa samarbetsavtal med det som bubblar inom oss. Medvetna om vårt undermedvetna kan vi mellan varven förstå det bättre än det definierar oss. Vi kan gasa dit vi vill färdas och den bromsar om det går för fort. När den börjar ana vad vi planerar så får den heja. Dess trivsel är viktigast idag och vår meningsfullhet viktigast imorgon.

Echoes

Me…
I cherish the fact
That I am me.
Not but a self terminating tautology,
A circuitry of pleasures lost and found.
Another rock
Having rolled in vain.
Me…
Is here,
And so, I, shall be.

Det finns en trend i den vetenskapliga världen som går ut att beskriva människan som en maskin. Det här skapar en filosofi där människan inte är skapelsens krona eller för den delen oersättlig i sin person. Biologins västerländskt influerade syn på vår existens som människor är att vår existensformen i den slutgiltiga bemärkelsen inte handlar om annat än fortplantning. Det menas att människor och andra ting är utbytbara så att en människa lika gärna kunde ha varit en bakterie eller en sten. Att vi sedan som civilisation har valt att göra annat än att fortplanta oss är vårt eget problem. 

En viktig konsekvens av den västerländska mekaniska världsåskådningen är att det är möjligt att det kan finnas livsformer som går bortom människan och hanterar oss bäst de vill. Det skapar ett scenario där det i teorin går att skapa artificiell intelligens som är mer än oss. Utan en själ är människan bara socker, fett, proteiner och lite salt. Idén om en själ är det som ger varje människa den högsta särställningen. Idén om en själ eller rättare sagt en sammanhållen entitet är starkt associerad med vår uppfattning om fri vilja. Många forskare har en principiell invändning mot själen då de är obekväma inför att det skulle finnas fler världar än de som våra verktyg kan läsa av. De vill gärna att någon har skapat skaparen eller att skaparen ska kunna skapa något som överglänser den. Det är en antropomorfism som inte göra icke materialistiska filosofier rättvisa. Tyvärr är det en vanlig missuppfattning inom akademin att själen behöver kunna vistas i samma materialistiska modell för den ska vara verklig. Men viljan att skapa en enhetlig materialistisk skildring medför att vissa forskare väljer att betrakta vår fria vilja som en illusion. De tröstar åhörarna med att det inte är samma sak som att vi inte har en rik upplevelse av verkligheten. Utan att gå in på den filosofiska debatten så är det viktigt att belysa hur våra vardagsliv inte är undanskymda från olikriktade föreställningar om världen.

Om nu idéer inte vore mer än akademiska dagdrömmar så hade ingen större skada skett om en idé rumlade runt i ett labb. Men idéer tenderar att slinka ut och se sig omkring bland människor även om de på förhand inte skulle avslöja sina senare intentioner. Det som går att läsa mellan raderna i en mekanisk världsåskådning är att det som är mänskligt skulle gå att kvantifiera. Det är nämligen just det som är konsekvensen av att prata om människan som en välfungerande maskin. Bland maskiner som sätts ihop av en biologisk slump så kanske vissa maskiner sitter ihop bättre så att de fungerar effektivare och därmed KAN ses som mer värdefulla för kollektivet. Mänskliga rättigheter kommer att få finnas men de kommer inte att ges utrymme om den platsen är reserverad till något som samhället ser som angeläget. Det är tråkigt när enskilda människor blir till brickor i ett maktspel.

Problemet är att alla världens länder tävlar stenhårt mot varandra i vem som kan utvecklas ekonomiskt utöver de andra. Vi förhandlar gärna om våra olikheter om vi inte oroar oss för att övriga parter har med sig dolkar till förhandlingsbordet. Parallellt har vi för första gången någonsin i historien börjat att frikoppla ekonomisk tillväxt från mänskligt arbete. Med andra ord så kan företagen numera börja prata om att vissa människors arbetskraft är överflödig och att dessa människor är oanställningsbara. Våra samhällen tenderar därutöver att frysa ut de som tjänar på att vara medborgare men inte kan bidra med lika mycket produktivitet. Det blir till att vi gärna hade haft en bättre människosyn men att det inte riktigt passar just nu.

Egentligen kanske det är en fråga om ifall vi ska anpassa människan efter systemet eller systemet efter människan. Idén om att enskilda individer skulle vara utbytbara är ganska problematisk då människor inte kan gå utanför sig själva även om de skulle förväntas göra det. Det skulle vara mindre problematiskt i en värld där människans värde inte var avhängig av dess prestationer. Men såsom det ser ut just nu så får människor ta del av, eller vara utan, samhällets frukter beroende på hur funktionella de tycks vara. Idén är verkligen inte att skicka ut en varning som ska vara till tidernas ände. Det handlar istället om att vara en del av samtiden och en röst som är med och skapar riktningen för övergången mot nästa fas. De som tar över stafettpinnen efter oss kan sedan göra sina egna analyser.

Jag tror att vi behöver stanna upp och fundera på vad vi ska göra av människan. Kanske ska vi börja med att fråga oss själva om all ekonomisk tillväxt per definition är av godo – om inte annat kan vi fundera kring vad vi subventionerar vår tillväxt med. Har vi funderat kring vad internationell konkurrens på en ändlig planet gör med den lilla människan? På internationell och transkulturell nivå är det en fråga om vilka människor som får ingå bland de vars trivsel vi är måna om. Med alla artificiella gränser har vi mycket att vinna på att undra.