Rasismens rötter (färdig)

Rasism och slavhandel

Rasismens historia och slaveriets historia är egentligen två olika ting vars sammanväxt har ett par hundra år på nacken. Att det är intressant att prata om de tillsammans beror på att den moderna rasismen har utvidgats i sin idétradition av att ha använts för att försvara slavhandeln.

Slavar har funnits i tusentals år och har historiskt kunnat vara mer eller mindre vem som helst även om det har varierat något mellan kulturer. Exempel på människor som blev slavar är bland annat erövrade folkslag, bortrövade människor, skuldsatta individer eller familjer etc. Slaveri har helt enkelt handlat om att frånta en människa deras fria vilja och underkasta den en annan människa. Rasism är ett betydligt mycket yngre fenomen som bara har ett par hundra år på nacken. Rasism är baserat på ett antagande om att det finns en nödvändig koppling mellan ens mänskliga attribut och ens människovärde. I rasistens värld är vissa människor kategoriskt sämre.

När rasism och slavhandel förenades så var det en konsekvens av ett det inom mäktiga kretsar uppstod tankar kring exploateringen av arbetskraft för egna syften. Problemet med att exploatera mänsklig arbetskraft är att det har en destabiliserande effekt på samhället då den som exploaterar och de som blir exploaterade är grannar. Det är helt enkelt mindre lämpligt att vara dum mot människor som vet vart du bor och kan komma åt dig. Ert grannskap med nationen som arena gör att alla era ageranden vägs samman och bygger upp ett högt tryck som ingen mår bra av. När ni ska hitta en någorlunda stadig jämvikt för er samlevnad så tenderar de mäktiga i samhället att ha överhanden. De kan inom smärtgränser manövrera på olika sätt som är normskapande. Men alltför synliga uppvisningar av elitism är upprörande. Fördelen här med utländska arbetare är att de är mycket lättare exkludera från inflytelse i samhället då de på grund av sina omständigheter har svårare att organisera sig. Många av de är inte utbildade och det är inte ens säkert att de pratar samma språk. De har en högre tröskel till olika former av motstånd och det blir desto krångligare om det går att förena ens egna led kring att slavarna naturligtvis inte ska ha rättigheter på samma sätt som alla andra. Tills att de utländska arbetarna med tiden har vunnit sympatier och fått hävkraft för sin sak så har exploateringen fyllt sin funktion. På samma sätt kan en koloni behandlas som en bakgård trots att förtryck är ohållbart.

Rasismen som lära

De rasistiska idéerna som uppstod för att försvara slavhandeln skulle överleva som en människosyn även när slavhandeln upphörde. Det som hände historiskt är att fram tills att maskinen ersatte behovet av att ha slavar så hittade man i olika doktriner/vetenskaper skäl att ha slavar. Slaven var nödvändig och summan av alla pågående samhällsdebatter bekräftade behovet. Det gick alltid att ställa olika överväganden mot varandra och kompromissa så att den vågskål som gynnade fortsatt slavhandel tippade över. Slaven fanns alltså före rasismen men rasismen etablerade sambandet mellan slavhandeln och de som var förslavade. Rasism besvarade frågan om varför vissa men inte alla människor kunde vara slavar. Det räddade både ansiktet och samvetet på slavhandeln. Den moderna slavhandeln har under sin förekomst rättfärdigats med bland annat religion, biologi, juridik och sociologi.

Den religiösa idén kommer från en medeltida kristen uppfattning om att mörk hud var en förbannelse. Bakgrunden är en berättelse om profeten Noah där han ligger naken på sin säng full och utslagen av alkohol men täckt av ett skynke. En av hans söner lyfter skynket som döljer hans kön. Den sonen har i berättelsen gjort sig förtjänt av Guds straff. Hans ätt delar förbannelsen och förtjänar därför inte att respekteras(Hams förbannelse). Kanske är det viktigare att påminna sig om att denna idé tog fart i samband med att européerna började att dominera världshaven militärt och kunde erövra mindre stridslystna folkslag i kommersiella syften.

Nästa idé på tur var biologin som försökte att förklara varför afrikanen var så underutvecklad jämfört med europén. En tidig observation som vägledde den vetenskapliga rasismen var att apor fanns nästan uteslutande i Afrika. Det föreslogs att afrikanerna inte nödvändigtvis var människor utan någon sorts hybrid mellan en människa och en apa. Faktum är att den idén inte är helt utsläckt utan lever kvar bland vissa forskare som en förklaringsmodell till en annan idé om att afrikaner skulle vara mindre intelligenta. Tanken är alltså att den mörka hudfärgen motsvarar en tidigare fas av evolutionen då överlevnad utanför Afrika ska ha tvingat fram ytterligare utveckling utöver det som afrikanerna fick ta del av. Idén om att naturligt urval fortskrider mot mer avancerade former är i sig förkastad. Däremot fortsätter en diskussion om ifall det finns attribut som sett till artens behov räknas som kvalitetsskapande och vilka folkgrupper som i så fall besitter mest av de attributen.

Ännu fler vetenskaper som tjänade mäktiga intressen var sociologin och juridiken. Diskussionen har bland annat handlat om kapaciteten och benägenheten att utföra brottsliga handlingar men även om hur staten ska förhålla sig till slavar som egendom. Även om det idag är bevisat att sämre sociala förutsättningar är associerade med högre brottslighet, så är det lätt att få för sig det omvända, särskilt om bevis från andra discipliner pekar åt det hållet. Då kan det föreslås att det som kom först var högre brottslighet och därigenom blev de sociala förutsättningarna förtjänat dåliga. Idén som växer fram blir att brottsligheten beror på att mörkhyade är biologiskt barbariska. Detta illustreras bland annat av att det i USA fanns en brottskategori som hette “reckless eyeballing” där det menas att en svart person med sin djuriska sexualitet kastar en blick på en vit kvinna.

Rasism utan slavhandel

Det vi idag vet är att när en hel grupp människor urskiljs för en attribut och på ett negativt sätt systematiskt särbehandlas, så har samtliga individer i gruppen sämre sociala förutsättningar. Det enda som skiljer de åt i vad de gör åt saken är variationer i varje persons förmåga att hantera sin misär. Den här klyvningen av samhället skapar en ond cirkel där utsatthet skapar exklusion som i sin tur förvärrar utsattheten.

Om en utpekad grupp människor inte ges lika möjligheter i skola, välfärd, sjukvård, arbetstillfällen etc så kommer studier av deras bidrag till samhället oundvikligen att visa på att de som grupp inte lever upp till majoritetssamhällets nivå. Studier av IQ(intelligenskvot) har just visat att amerikanska minoriteter överlag presterar sämre än den vita befolkningen. Men det intressanta är att skillnaden över tid har minskat vilket i sig är paradoxalt och går emot IQ konceptet. IQ ska i teorin vara en stabil mätparameter eftersom den är baserad på jämförelser av resultat. Om många får bra poäng på testet så har inte alla höga resultat utan provet var för enkelt. Med andra ord förväntas spridningen av resultat förbli relativt stabil över tid så att de som får låga resultat och de som får höga resultat är väldigt få medan de flesta ligger förhållandevis nära mitten. Det som har hänt är att det har krävts svårare och svårare test för att få den förväntade spridningen av resultat – alla har blivit smartare – men framförallt syns det i minoritetsgrupperna där gapet till majoritetsgrupperna har minskat. Att inte ha lika förutsättningar att lyckas är en profetia om att en andel människor i den aktuella gruppen inte kommer att lyckas. Det finns ingen anledning att överraskas när det syns i mätparametrarna.

Maktens förmåga att vara normskapande drabbar även de exkluderade folkgrupperna. De förstår sig själva utifrån hur de är vana vid att bli sedda. Genom att de har levt innanför värderingssystemet som samhället har omgivit de med så tar de för givet mycket av det som samhället har lärt de om sig själva. De som inte gillar läget behöver återuppfinna sig själva. I deras strävanden visar de varandra vägen.