Go shorty its your birthday (färdig)

Svensk hip-hop

Det verkar till en början lite märkligt att hiphop skulle vara populärt i Sverige med tanke på hip-hop musikens ursprung i en amerikansk social verklighet. Det är svårt att i Sverige känna igen sig i “Now ever since a nigga was a seed. Only thing promised to me was the penitentiary, still ballin” eller för den delen “Started from the bottom now we’re here”. Men visst, om hiphop ska börja någonstans i ett land som Sverige så är det förorten då folk här ligger närmast till att som grupp lida av utanförskap och mellanförskap. Med detta sagt så är det väldigt populärt med hip-hop stilen i Sveriges förorter. Det gäller såväl musiken som klädstilarna. Svensk hip hop har dessutom blivit en allt starkare egen rörelse. Men varför var det just hiphop som blev en så stark uttrycksform i förorten? Varför inte country, RnB, rock, elektronisk musik osv?

En del av svaret är hiphop artister aktivt har skapat en subkultur kring musiken. Den som lyssnar på deras musik kan med sina kläder visa vad som spelas i hörlurarna. Lägg till dans, ett eget kroppsspråk, och att du inte behöver en perfekt sångröst eller avancerade texter för att testa själv. Det ger ett försprång över konkurrenterna. Men jag vill även ge ett annat förslag som är lite mer radikalt. Tonen i ens hudfärg verkar i åtminstone i min förort påverka klädvalet så att människor med mörkare toner i större omfattning intresserar sig för hiphop. Det är en observation mer än vad det är statistik. Om vi antar att det är sant, skulle det kunna finnas en anledning? Att majoriteten av de amerikanska artisterna inom hiphop är afroamerikaner har säkert en viktig roll. Men svaret behöver även täcka några observationer till som jag har snappat upp i min förort. Det verkar som att stilen inte är lika dominerande utanför förorten, den avtar med åldern utom hos det fåtal som utvecklar en utpräglad identitet kring hiphop, den skalas ner ju längre tid en person har spenderat i Sverige, och den försvinner hos de flesta som har hunnit avklara ett första år i universitetet.

Så här tänker jag mig att det kan ha gått till. Låt oss anta att den som landar i en ny kultur känner sig främmande och det är lätt-hänt att den kan betrakta sig själv som en avvikelse i förhållande till det som fanns där före den. I mötet människorna runt den så får den intryck som den tolkar som att den inte passar in. Den är hela tiden efter i sociala situationer genom att den tvingas att tänka sig ikapp det lämpliga valet av beteenden. Den behöver bryta ner varje situation och sen sätta ihop den med hjälp av ledtrådar i andras beteenden. Den kan inte agera spontant eftersom dess spontanitet ännu är inställd efter ett annat samhälle. Dess gamla reflexer behöver knådas efter nya behov, och medan detta sker så uppstår en del kulturkrockar. Den lider dessutom av att det inte syns på den att den jobbar med sig själv när den letar fram sätt att uttrycka sina värderingar men med nya anpassade beteenden. Den blir avslöjad bara av hur den ser ut.

Lösningen börjar med att den vill förmedla till omgivningen att de inte ska behöva vara oroliga för den. För att den ska kunna göra det så behöver den fundera på vad den kan göra för att neutralisera polariteten i relationen? Vilka gemensamma nämnare kan den amplifiera i pedagogiskt syfte? Nästa steg i lösningen är att slå på TV:n eller titta ut i omgivningen efter lyckade exempel som den kan identifiera sig med. Det som TV:n ger en hint om är att en del privilegier kommer i “as seen on TV” förpackningar. Om alla tittar på ungefär samma saker på TV, vilket i Sverige utgörs nästan uteslutande av amerikanska program, så kan man låna motiv som är omtyckta därifrån.

Hip-hop! Det är en social tradition som kan fungera som isbrytare och språngbräda. Kläderna som rapparen bär desarmerar dess uppseendeväckande hudfärg. Genom att efterlikna det accepterade sättet att bära sin hudfärg eller minoritetsställning så kan personen komma bättre undan granskande blickar. Med rätt doser cool, charm, och självcensur ökar möjligheterna till ett civiliserat utbyte om än på villkor som en sociolog skulle anse förtryckande.

När personen så småningom har hunnit vara i fred ett tag så ändrar den prioriteringar. Bland vuxna så spelar allt fler saker roll för ens image, i universitetet så föredrar folk att visa att de inte alls har med förorten att göra, och ju längre tid en person har spenderat i Sverige desto mer den kan på andra sätt visa att den hänger med i svängarna.

Självklart kommer en hel del människor att välja hiphop stilen bara av dess popularitet. De vill också passa in och oavsett om de vet varför stilen är populär eller inte så är den benägna att inspireras. Som med alla ringar på vattnet diskussioner är det svårt att veta vart stenarna har fallit. I det här fallet frågor vi oss om popularitet och då behöver vi försöka att tyda variationerna i popularitet. Då är det bra att försöka spåra impact genom spridningsmönster. Eller om möjligt kasta in fler eller färre stenar.