En förvirrad generation (färdig)

Hur det känns att tillhöra en medelklass som ännu inte existerar i Sverige? Varje dag börjar du i en ny samhällsklass och vadar under dygnets vakna timmar i svettet från dina försök att klättra eller åtminstone hålla dig fast. Du vet aldrig vart du har hamnat i förväg och oftast kommer det som ett slag. En väckarklocka, jasså en sådan dag. Bajsmacka.

Vid närmare eftertanke kanske man har sina förvärkar. Som en tecknad film där det faller ett piano eller ett städ från himlen och plattar till en. Du väcks av den känslan. Metallsmak i munnen. Det har regnat förr. Stormen dånade redan igår. Luften var tät. Proletariat.

Häromdagen kom jag på mig själv stå i en butik och se halvt suspekt ut i betraktarens ögon. Typiska förortsdrag och alltför bekvämt klädd, som om jag vore redo för fotboll eller att hoppa över ett staket. Guilty by association men jag gillade det. Denna dag behövde jag vara utstött och känna en samhörighet till min mindre natur. Insupa min biologiska kriminalitet. Jag kanske borde ha sönder någonting bara för att. Vi är inte bättre än så. En röst i varsitt öra bekräftar mitt öde med hur det gick för de före oss: “Please God can you understand me, bless my family. Guide us all, before we fall into insanity”. För vad är allting värt en dag som denna? Vi kvävs i betongen. Vissnar med våra fuktskadade hus. De flesta andra dagarna i veckan hade det känts märkligt att det inte syns på mig att jag är läkare… jag är ju läkare?

Du vaknar en annan dag, den här gången i en självmedveten arbetarklass och brottas med vardagligt trassel som häller sig över dig eller hoppar på dig för varje köksskåp eller byrålåda du öppnar medan du ska förbereda dig inför ett 16 timmars liv. Gisslan i din livssituation. Sen dör du och den här dagen har aldrig hänt. Du börjar om. Nollställd. Vem vet vad? Ingen här.

Det civiliserade livets cyklotymi. Rewind och vi är där igen. Avantgarde, king of the world. Charmig som fan. Exotisk. Du är ensam i toppen din underhållande nomad. Skratta du åt dina egna skämt så kanske de är kvar för dig sen. En tröst inför imorgon. Mätta din mage idag, töm din blåsa, uträtta dina behov. Klappa dig på axeln… bara det här är jag.