Schysst genetik brorsan (färdig)

Nöden har ingen lag

Tänk på ett land med ekonomiska problem. Det konstruktiva som de kan göra åt sin situationen är att antingen skapa mer resurser eller att hushålla med befintliga resurser. Hur de känner inför olika sätt att åstadkomma dessa resultat avgör hur de ser på sina alternativ. I och med att olika länder har olika kulturer och med det olika sätt att se på världen så kan samma känsla av nöd ge upphov till olika attityder inför de tillgängliga valmöjligheterna. 

Kultur påverkar alltså de normer som vi har för hur människor får vara och eller bör uppföra sig. Medan principerna om vad som är etiskt skiljer sig från land till land så är det gemensamt för alla länder i världen att de har en viss misstänksamhet mot andra länder. Alla länder är rädda att det kan komma en dag då deras svaghet ger grannarna tillfällen att vara opportunistiska. Det blir på så vis fult att vara sårbar då grannen kan få något galet för sig. 

Låt oss anta att det fattiga landet som du tänker på har etiska principer som inte är helt överens med ditt sätt att se på en sak. Det kan till exempel vara deras attityd till abort. De kanske resonerar om att abort kan försvaras ekonomiskt. De menar att alla barn med tecken på sjukdom eller svaghet bör aborteras. De förklarar sig med att deras etiska förhållningssätt lägger högre vikt vid att kunna ta hand om de levande än de ofödda. De menar att det ändå hade legat i barnets bästa att “slippa vara sjuk i ett samhälle som av ekonomiska skäl inte har råd med att ta hand om sjuka”. De tillägger att de hade sett annorlunda på saken om de kunde.

Deras resonemang kan tyckas vara väldigt oroande. Det uppstår nämligen en situation med extremt volatil potential när två parter i konflikt bedömer varandras reella förmågor att gå om varandra. När ett land i detta fall aborterar “dyra barn” och klagar på att situationen handlar om “pest eller kolera” så kan andra länder tycka att det landet “fuskar” och att det “snickrar med mänskliga egenskaper”. Deras respons blir att vända sig till nödens lag med slagorden, “det är egentligen etiskt fel att vi aborterar dyra barn men vi har inte råd att tillåta en potentiell fiende att fuska till sig fördelar”. Landet som var först ut, men som från sitt perspektiv inte gjorde något omoraliskt uppfattar de andra ländernas ageranden som direkt hotfulla och omoraliska. De har ju faktiskt brutit mot sina principer och är därmed oberäkneliga och och därigenom opålitliga. “De måste ju vilja oss ont om de bryter mot sina egna principer för att förhindra att vi får en värdig levnadsstandard” är en första tanke som leder vidare till att “vi borde utnyttja nödens lag och göra ett pyttelitet moraliskt övertramp om vi ska ha en chans”. Ni anar hur det fortsätter.

Intersektionen av etiska skillnader mellan kulturer och den misstänksamhet som finns mellan grupperna skapar ett ytterst känsligt läge. Detta gäller för såväl verkliga eller föreställda skillnader i etik och verkliga eller föreställda grupperingar. Det intressantaste är att den handling som symboliserade skillnaden i etik kanske inte ens speglade samhället där den förekom. Det kan ha varit en abnorm verksamhet som inte hade stöd av resten av samhället. Men tyvärr så tenderar de lokala förhållanden som gav upphov till ett beteende inte att angå den som kom i vägen då den behöver finna sig i känslan av att vara träffad. Ibland räcker ett enda dumt agerande för att sätta igång en social kedjereaktion som rubbar en fredlig jämvikt. 

Det kan alltså ske saker som gör att det som en gång var otillåtna medel går över till att bli värdefulla tillvägagångssätt. Gårdagens “helt fel” kan bli dagens “inte uppskattat”, morgondagens “rimligt”, nästkommande dags “nödvändigt” och slutligen verklighetens “standard operating procedure”. Kapprustningar i klumpiga beteenden, och budgivningar i dåligt omdöme börjar ofta med små överträdelser. I detta exempel slutade det hela med att olika länder försökte att matcha varandras fördelar genom att sålla bland mänskliga kvalitéer. Det här scenariot behöver inte vara en alltför avlägsen verklighet. Men det skulle aldrig gå utan att få folket med på det. Så vad skulle folket tycka? Vi kan ändra förstoringsgraden och gå till en annan nivå av analys?

Alla vill sitt barns bästa

Idag kan vi om vi så önskar låta människor välja kön på barnet med en 100% träffsäkerhet. Vi kan nästan lika effektivt ge de möjligheter att välja färgen på ögonen och huden. I svenska sjukhus finns redan idag möjlighet att välja bort barn men Down’s syndrom och några andra tillstånd.

Föräldrarna som ges valmöjligheten att vara med och designa sina barns framtid lägger egentligen bara ihop två idéer för att få en smällkraftig mixtur. Receptet är enkelt. Ta först en tanke om att vara en bra människa. “Vårat samhälle uppskattar människor som är lagom långa – vem är jag för att inte ge mitt barn de bästa möjligheterna att bli uppskattad?”. Ta nu en tanke om att inte vara en dålig människa. “Jag tycker att det är fel att normer ska styra allt och jag vill motarbeta det, men jag är inte beredd att använda mitt barn som redskap för att göra motstånd mot en norm som kanske inte förändras under mitt barns livstid” Blanda ihop dessa två tankar så har du ett resonemang som likväl kan motivera ett sållande av barn efter utseenden, fysiska egenskaper, intelligens mm. Så småningom beställer helt enkelt föräldrarna eller staten barn som motsvarar dess önskemål.

Genom att rangordna mänskliga egenskaper efter normer så uppstår det kvalitéer. Nästa steg är att säga att det är moraliskt fel att inte skaffa barn av hög kvalité då det valet skulle skada barnets möjligheter till trivsel. Därifrån kan staten ge förmåner till föräldrar som beter sig på det “nya etiska sättet”. Barnen som föds in i ett samhälle med de här idealen kommer att se ner på “naturliga” barn och betrakta de som “sämre” eller “inte som oss”. När de sedan får egna barn så är cirkeln sluten.

Den första stenen är kastad

Redan nu så har vi börjat experimentera med våra mänskliga egenskaper för att få udd mot mot den typ av människor som vi finner obehagliga. Det finns till exempel ett läkemedel som heter Modafinil som används av stridspiloter och kommandostyrkor i många länder i världen. Modafinil ger en tillfällig förstärkt vakenhet så att att personen kan vara vaken under en väldigt lång period och under den tiden prestera som om den inte led av sömnbrist. När den sedan sover så kan den återhämta sig.

Det som från ena änden ser ut som en samhällsdebatt ser från den andra änden ut som ett beslut om att invadera en strategisk ö för att inte vara utsatt för de oliktänkande. Lösningen är egentligen inte att vi kategoriskt förbjuder allt som kan påverka det mänskliga tillståndet. Debatten är oundvikligen svår då vi kommer att ha svårt att klassificera saker som absolut dåliga om de påminner alltför mycket om saker som vi redan har accepterat. Lösningen är att överhuvudtaget ha en debatt om de väldigt märkliga tiderna som väntar det mänskliga släktet. Det sker en snabb utveckling i vår förmåga att mixtra med vår biologi på ett sätt som tidigare har varit otänkbart. Det sker inte en lika snabb utveckling i vår förmåga att hitta sätt att samexistera. Vem vet – det kanske krävs människor av annat virke än oss för att lösa problemen vi har. Men det är ingen ursäkt för att vi skulle underlåta vårat ansvar. Vi frågas om vår tid och de om deras. Så vad gör vi?