Grejen med alternativa klädstilar (färdig)

Det här är den andra revisionen av denna text. Det har nu gått nästan exakt två år sedan texten först skrevs. Den här andra revisionen handlade precis som för övriga texter om att fräscha upp texten och integrera den med de övriga texterna. Den skulle ges en plats i mosaiken. Det som slog mig med denna text var att jag inte alls höll med mig själv i det det jag skrev sist. Då handlade den om att hitta en logisk förklaring på varför “alternativa klädstilar” förekommer. Nedan kommer ett citat från den texten. Det har korrigerats språkligt men är annars i sitt ursprungsskick. Så här lät det då:

Ok, tänk nu på följande senario…

Vi befinner oss i ett land där människor som klär sig i rosa aldrig umgås med människor som klär sig i grönt. Alla i landet förstår att det är så här saker och ting fungerar. Alla är med på det och ingen tänker mer på saken. Samhället är helt enkelt delat i grönt och rosa.

I det här samhället bestämmer sig ett par personer för att göra det absurda. En rosa och en grönt klädd person går tillsammans på gatan. Det de gjorde var ett ställningstagande för någonting som de står för – möjligheten för gröna och rosa klädda människor att träffas och kanske någon gång i framtiden testa varandras klädstilar. Deras sätt att klä sig är i det här fallet ett politiskt ställningstagande.

Jag har en föreställning om att alternativ stil just handlar om detta. Det handlar om att leka med symboler. Att ta en symbol för något som man inte gillar och därefter förvränga den för att ifrågasätta dess auktoritet. Här är ett exempel: militärkängor med en blommig klänning. Paradoxen blir ett sätt att göra motstånd mot arméns roll. Det klassiskt ultra-maskulina tvingas att jämka sig med det klassiskt ultra-feminina.

Jag vet inte om jag hittar på eller inte – det låter ju inte helt otänkbart. Något måste ju förklara att människor anhopar sig kring en stil. Alternativa klädstilar är vid första anblicken inte så mode-enliga vilket antyder att det skulle krävas övertygelse om stilen och vad den representerar för att man ska vilja klä sig så. Konsekvensen är att de unga som tar efter gör det av att råka umgås i rätt krets, för att först med tiden snappa upp vad det handlar om. Att stilen sedan tillåts påverka andra stilar exempelvis genom att de lånar kängorna till eget bruk kan tänkas bero på att offentliga platser utgör den främsta mode-galleria när människor inspireras. Man föds inte med en känsla för vad som är stiligt…

Jag minns att det fanns problem med resonemanget redan för två år sedan när det först skrevs. Jag hade testat att googla fram bilder på alternativa klädstilar och märkte direkt hur svårt det var att sätta fingret på vad som räknas som en alternativ klädstil. Det kändes svårt att hitta en stil som inte lånade från en annan trots att jag hade uttryckt mig på ett sätt som menade att stilar uppstår av en anledning. Hur skulle jag förklara att stilarna inte var stilrena? Nu kan jag visserligen skylla på att industrin har blivit allt bättre på att producera varierande produkter så att det finns mycket mer att välja på än tidigare. Eller att sociala klasser inte är lika tydligt avgränsade som förr. Oavsett vilket så kunde jag inte hitta det stereotypa som jag var ute efter. Det var som om det även bland alternativa stilar verkade finnas trender som var olika populära över tid. Medveten om dessa paradoxer så garderade jag mig senast med att skriva att “Om jag har fel men tillräckligt många tycker att det låter vettigt så har vi just kommit överens om en ny klädstil värd att utforska…“.

Idén om att det finns en anledning till att en viss klädstil tar fart är ganska intressant. Om det är politik, marknadsföring, bekvämlighet, subkultur, slumpen etc låter vi vara osagt. Men något i det förra argumentet är desto viktigare att framhäva och lägga tonvikt på. “Att stilen sedan tillåts påverka andra stilar exempelvis genom att de lånar kängorna till eget bruk kan tänkas bero på att offentliga platser utgör den främsta mode-galleria när människor inspireras“.

Om man zoomar in lite grann så innehåller den meningen det svar som jag inte kunde hitta senast. Det finns säkert ett ställningstagande i våra klädval, men det är inte nödvändigtvis politiskt. Det är för den delen inte ens nödvändigtvis ett och samma ställningstagande. Vi blandar friskt mellan kläder utan att fullt ut ta hänsyn till deras symboliska ursprung. Varje gång symbolen återanvänds så får den en ny kontext som ändrar i dess innebörd. Det är nämligen nästan aldrig ännu en dag i veckan. Byxan står du ut med för mormors skull men försöker att neutralisera den med en T-shirt som tar fokus ifrån den. Skorna hittade du på rea och hade du haft råd så skulle du hellre ha valt de som var nästan identiska men som bar en annan tagg. Nu ser någon med dessa kläder och träffas av din generella coolhet så att det intrycket går emellan som en förmildrande omständighet till det som du hade beskrivit som ett tråkigt klädval. Den tar då efter och nu är ni helt plötsligt två som glider runt i grandma-approved klädstilen.

Strunta i det där med att alla våra handlingar speglar konkreta val som vi är fullt införstådda i. Vi är betydligt mycket mer införstådda i den känsla som vi vill skapa i första hand hos oss själva och därefter hos andra. Varför stilen uppstod är oftast inte svaret på varför vi valde att följa den. Ett fåtal är med från början och kanske vet hur allting började. Det går till exempel att spåra en del design tillbaka till olika sociala rörelser, tankeströmningar, och historiska knutpunkter(“junctions”). Men de flesta klär sig inte med de sakerna i åtanke utan väljer helt enkelt något som känns vettigt. Den genomsnittliga person agerar som en försiktig revolutionär. Den tar inga stor risker med sitt klädval men vill ändå sticka ut på ett bra sätt. Det slutar med att de flesta undviker plagg som hade varit svåra att bära. Då blir modet tillsynes enhetligt trots att många egentligen varierar på olika teman. När vi följer eller inte följer stilen så är vi med och utformar den. De som vågar lite mer utforskar på vinst och förlust olika sidovägar. Men oavsett vad som drev oss från början så blir vi omsprungna av att stilen utvecklas snabbare än vi hinner klä om oss. Det beror på att stilens frontlinje inte finns i enskilda individer utan mellan de.