Är människor själviska? (färdig)

En av de frågor som har gäckat mig under lång tid är idén om att människor skulle vara själviska. Hur mycket lidande har det inte hunnit skapa att människor känner skuld inför att unna sig något? Många går ett helt liv och mår dåligt över allt de har haft som andra har saknat. Vissa lyckas inte ens må bra av att dela med sig då de ser det som ett sätt att ha bekräftat sin överlägsenhet. Jag tror inte att allt människor gör är själviskt utan jag tror att vi är mer givmilda än vi anar. Jag skulle vilja föreslå fyra förslag på varför det skulle vara så.

– Du agerar inte avskärmat och allt du gör sker i förhållande till ett nätverk av lojaliteter

Människor kan känna med varandra. Det gör ont i oss att se smärta i en annan och leenden smittar av sig. Jag gör dina känslor personliga genom att de triggar igång mina känslor med.

Förklaringen har med hur våra hjärnor skiljer på vad som är jag och vad som är du. Gränsen mellan min definition av mig själv och min definition av er är ofta suddig även om jag upplever den som tydlig. I sinnet identifierar vi oss med kroppar lika våra genom att bl.a. känna efter hur våra kroppar hade haft det i deras plats. En spark mellan benen kunde vara en spark mellan dina ben. En bebis som som gullar med sin förälder kunde ha varit en bebis som gullade med dig. Det här gör att du gärna ser mera gullande och mindre gråt. Med andra ord så är andra människors känslor din personliga angelägenhet för att du undermedvetet har tagit dig dit de är och känt hur det är att vara de. Genom att det här utspelar sig undermedvetet så kan vi glädjas åt att se andra ha det bra även utan att stanna upp och tänka efter. Det kommer att göra att många av våra beteenden tar andras känslor i beräkning utan att vi har planerat för hur vi ska få de att känna.

Det finns inte en tydlig distinktion mellan vart du slutar och vart en annan börjar när vi på ett vänligt sätt har med varandra att göra. Det går inte att vara helt självisk just för att du inte är avgränsad som entitet. Du bär flera människors intressen inom dig varje gång du agerar. Distinktionen mellan era väsen blir tydlig först när ni har ett problem med varandra och då har en anledning att inte känna igen er i varandra. Det är därför som alla titel-lösa människor kan vara väldigt behagliga tills de nämner att de tillhör en grupp som du har ett problem med. Då klyvs ni isär något, även om de ibland kan fortsätta att leva på ditt goda minne.

– Du maximerar inte dina intressen.

Idén om att du skulle vara självisk utgår ifrån att du har koll på vart nyttan finns och att du försöker att komma åt den. Men du behandlar inte alla situationer efter kriterier som skulle maximera utfallet för dig. Ingen tar timlön för att sköta sina egna barn men vi är rätt noga med öresavrundningen när det gäller relationen till arbetsgivaren. Om vi inte gillar jobbet är vi desto petigare.

Om vi ska kunna ha god träffsäkerhet med vår egoism så måste vi träna oss själva till att göra professionellt. Vi föds inte med särskilt goda kunskaper i ekonomiska beräkningar. Det är svårt att i sinnet klura ut situationen 43 x 18. Istället avrundar vi och är nöjda. Men vad styr hur vi avrundar? Jo, våra affiliationer och kontexten som omger våra beräkningar. Den växel som blir över gynnar gruppen. Det är enklare att prata om samarbete hos simplare organismer då dessa inte filosoferar lika mycket kring sitt tillstånd. Djur som lever i flockar tar inte en medveten ställning till vilka beteenden de ska ha gentemot varandra. Ändå skapar de nytta för gruppen genom att dela med sig. Flyttfåglar kan till exempel ”optimera aerodynamiken” genom att flyga tillsammans trots att det krockar med andra intressen.

Även som människor rycks vi med i vardagen på ett sätt som gör att vi tappar räkningen över våra själviska intressen. Våra enskilda handlingar är inte samtliga maximerade. Vi agerar olika från fall till fall och läcker nytta till omgivningen. Vår personliga nytta är det som kvarstår över alla dessa situationer.

Att vi inte måttar särskilt bra gör att vi kan skapa mer nytta än det vi får uppleva med våra känslor. Det är sedan känslorna som ligger till grund för vår utvärdering. Jämför en abstrakt välgärning med en konkret välgärning så förstår du hur jag menar. Att dina barn ärver dina pengar är en enorm välgärning men det är svårt att med känslor ta åt sig av dess storleksordning. En kram kan å andra sidan vara mer uppfyllande än att ha lovat bort sina pengar då kramens effekt känns verkligare.

Nytta och själviskhet är inte nödvändigtvis samma sak. Många blandar tyvärr ihop de. Det är inte logiskt att utgå ifrån att alla maximerar sina intressen på andras bekostnad. Då glömmer man bort att de andra har något att tycka till om saken och att en hel del förhandlingar har skett omedvetet.

– De flesta av dina handlingar åberopar inte nytta

Det är inte en korrekt idé att människor endast agerar med sina intressen i åtanke. Det vore som att säga att människor cyklar med cyklandet i åtanke. Trampandet har en gång i tiden varit ett målmedvetet beteende men automatiserades med tiden. Det som nu känns mest är vinden, vädret, väghållningen och mjölksyran i benen. Och att du har en tid att hålla.

Med många av våra handlingar råder samma situation. Dina föräldrar lärde dig att vara snäll och belönade dig när du betedde dig på ett önskvärt sätt. Du var till en början snäll för att föräldrarna kunde upprätthålla det beteendet. Men sen etsades en del av snällheten fast och blev till en reflex. Kan det då räknas som en självisk handling när du är snäll på ren impuls? Det här är inte en fråga som inte går att besvara. Det finns ett test som heter ”implicit association test” som tar reda på hur du associerar saker undermedvetet. Det går ut på att mäta tiden som det tar för din hjärna att koppla samman saker. Till exempel kan det handla om dina attityder mot en etnisk minoritet. Då kan man mäta tiden som det tar för dig att välja ett attribut som passar de ex snälla eller otrevliga. Om din första undermedvetna reaktion är ett ogillande men du medvetet inte vill kännas vid det så kommer du att tänka efter och svara med ett gillande. Att du har tänkt efter syns genom att tiden det tar tills du väljer ditt svar blir längre. Det här kan man jämföra med resultatet för många andra personer och det kan användas för att säga något om hur du i framtida situationer kommer att agera mot folkgruppen. Du lutar alltså redan mot ett beteende innan du har hunnit räknat ut vad du har att tjäna i situationen. Det här är möjligt genom att du har fyllt ett förråd med snällhet och först kan komma åt snällheten – för att därefter tänka igenom det hela. På så vis har du sedan du lärde dig att vara snäll för ett ändamål gått vidare och missriktat snällheten så att du har träffa snett och brett alltför ofta.

– Du kan inte komma runt att dina handlingar ofta drabbar dig positivt

Fundera gärna på följande scenario. Du äter ett äpple och slänger sedan äppelskrutten och går därifrån. Flera år senare växer det ett träd som någon har väldigt mycket glädje av. Du känner dig inte egoistisk av att den har nytta av något som du ovetandes har orsakat. Det märkliga är att om scenariot ändrades så att du vore medveten om utfallet så hade det räckt för att ändra din attityd. Det gäller trots att du inte kunde förutse personens framtida glädje utan endast att det eventuellt skulle växa ett träd. För den som fick nytta av äppelträdet så är dess liv mycket lyckligare än vad det hade varit utan trädet oberoende av varför trädet står där. Transaktionerna av nytta som ni inte har granskat medvetet är verkliga trots att ni inte ser de. Hade ni å andra sidan kunnat se trädets förekomst i termer av någons ageranden så hade ni varit benägna att räkna in mer egoism i situationen. Du är alltså benägen att ta åt dig av personens välmående bara du vet att du har haft med det att göra. Då mäter du din andel av handlingen utifrån hur mycket nytta den fick. Om personen istället får en allergisk reaktion av att äta äpplena så skulle du känna att det dels inte var ditt fel och dels att du inte agerade själviskt då utfallet inte var förenligt med din intention. Du har alltså korrigerat känslan som du hämtade ur situationen utifrån det utfall som blev.

Genom att du upplever världen utifrån dig själv så kommer du alltid att se en personlig nytta i framgångsrika händelser som du får ta del av. Men det är bara när du var med och påverkade utfallet som det möjliggörs en slutsats om att du agerade för att gynna dig själv. Du behöver bara komma på en ursäkt om hur du gynnar dig själv även om ursäkten och nyttan inte skulle ha med varandra att göra i den objektiva bemärkelsen. Du är helt enkelt benägen att reflektera kring dina egna handlingar och förstå de utifrån dig själv.

Alla ageranden som på ett eller annat sätt gynnar dig kan beskrivas utifrån själviskhet paradigmet.  Det beror på att allt gott som angår dig är nyttigt för dig i den slutgiltiga bemärkelsen. Däremot är den nyttan inte nödvändigtvis en förklaring på varför du betedde dig på ett särskilt sätt vid ett givet tillfälle. Du blickar för långt när du gör det antagandet. Du kan alltid rekonstruera en meningsfullhet med att ha agerat på ett framgångsrikt sätt oavsett vad som drev dig att agera. Du fyller luckan däremellan med din fantasi genom att det är möjligt att tänka sig att allt som man mår bra av kan förklaras med ens medvetna handlingar. Många situationer ger dig glädje utan att angå dig personligen. I berättelsen med äppelträdet beror en stor del av glädjen på det överraskningsvärde som omger tanken på hur en obetydlig handling gav en spektakulär avkastning. Trots det kan all nytta som går att uppleva i första person övertolkas och felaktigt betraktas som en personlig nytta trots att så inte är fallet. Det är en rekonstruktion som bara lägger ett nytt perspektiv på situationen. Mycket av det som du betraktar som medvetna handlingar drivna av själviska begär är egentligen rationaliseringar där du inte kan förklara dina positiva känslor på annat sätt än att du måste ha gjort det i egenvinning. Det du snarast behöver fundera på är hur dina handlingar påverkar andra människor och inte om du ska tillåta de att få dig att må bra.

Take home message: Låt andra få husrum i din sinnesvärld

Vi behöver se bortom altruism och egoism. Det som händer när vi agerar är att våra handlingar omfördelar skada och nytta. Om vi vill andra väl så bör vi hitta anledningar att uppskatta de och låta de påverka oss. Då kan vi leva på ett sätt som gynnar mer människor än oss själva.

Gör det du kan för att andra ska få ett värdigt liv så kommer du se att de inte kommer att förhöra dig om dina avsikter. Det är inte din plikt att klura ut hur du kan göra andra gott utan att känna att du har agerat. Du är inte mindre självisk för att du försummar dig själv och undviker att uppskatta din förmåga att hjälpa andra. Att vara självisk handlar om att inte ta ansvar för hur ens ageranden påverkar andra. Hitta istället din nivå av engagemang och acceptera att din insats är en signifikant droppe i ett ändligt hav.

Ta reda på hur dina ageranden kan tippa över situationer åt olika håll. Och innan dess hur dina värderingar tippar över dina ageranden åt olika. Du är inte perfekt. Men du kan disciplinera dig. Du kan träna upp din förmåga att slussa fram mer beräknade beteenden.

Ibland måste du sluta övertänka och vara barmhärtig mot dig själv. ”Give yourself a break”. Du är inte en utomkroppslig tankeverksamhet. En del av smärtan med att inte kunna vara överallt och hjälpa alla samtidigt är något som måste du acceptera. Om det handlar om att världen ska räddas så kommer världen antingen att rädda sig själva eller slita sig i stycken. De händelserna utspelar sig på en nivå långt över din personliga nivå. Du gör vad du kan.

Människa
Att du kan hovra med sinnet över världar
du inte kan röra, men hade velat,
uppleva från annat än betraktarens avstånd
din längtan efter helhet som förglömmer-
Att du inte är utan destination