Examenstalet: Läkarprogrammet 2014 (jubileum)


Kära vänner,                                                                             

Vi har samlats för att fira ett livets viktigaste ögonblick. Fler än de närvarande är de minnen som förbinder oss. Vår resa har varit lång. Vägen – svår. Allt har förändrats under tiden som har varit, men vi, i vår personliga utveckling har vuxit ikapp och mer därtill.

Och vilken skara vi var dessutom. Titta er omkring på era grannar. Vem av oss kan inte minnas en anledning som har med varje person här att att göra till att anse att dessa år må ha varit de mest värdefulla av sitt liv.

När jag står inför er ärade kollegor så kan jag inte låta bli att känna mig upprymd. Var och en av oss sitter på sina personliga jättars axlar, och jag vill tacka er för att ni har bärt fram mig.

Och ni som känner mig lite bättre vet att jag verkligen har behövt bäras fram. Jag har hunnit bocka av glömda föreläsningar, sjuka missuppfattningar, galet mycket kontroversion, och jag minns knappt hur många gånger som jag har gått vilse eller har varit förvirrad och behövt räddas. Erat stöd och tålamod vittnar om vilka ni är och vad ni är kapabla till.

Jag tror att världen utanför denna sal har reserverat platser som den värderar högt i väntan på er ankomst. Ni har valts ut av samhället – var och en av er. Anförtrotts – var och en av er med ansvaret att bota, att lindra, och att trösta. Ni är priviligerade att med helande händer få beröra era gästers själar. Och inte var det av en slump. Nej!

Ni kännetecknas av ni alla har drömt, och alla har ni sedan vaknat för att leva, för att därmed kunna förse era nästkommande drömmar med ännu mer utmanande motiv. Det har varit erat kännetecken. Så har ni spenderat denna tid.

Många timmar av slit, stunder av utmattning, och ögonblick av förtvivlan – samtliga dessa bleknar inför den viljestyrka som gör att just ni sitter här. Ni vet – att när ni inte har flugit fram gracilt över hindren så har ni travat, och när ni inte har travat så har ni krälat. Och när vi idag är samlade, så kan ingen mena att ni någonsin la av. Ni har hittat motivationen till att fullfölja er resa, och ni har tagit läkareden på fullaste allvar. Det råder idag ingen tvivel att de extraordinära människorna som påbörjade detta äventyr har blivit än mer exceptionella individer. Och skulle någon av er tveka, skulle någon av er tveka- så har den alla andra närvarande, och därtill sig själv som vittne.

När ni lämnar detta rum så är ni inte bara adepter i en anrik profession. Ni är ännu ett av hoppets fyrtorn för varje människa som behöver stöd i att söka sig ur sina bekymmers mörker. Gemensamt för detta briljanta auditorium är den vördnad som ni har visat inför det förtroende som ni en gång i tiden valde som ledstjärna. Ja, ni har anledning att vara stolta.

Ni är idag i slutet av den färd som började med gårdagarnas vägval. Ni har med egen vilja, och framburna av era ideal ristat bestämt i universums register vilka ni idag anser att ni är. Och framgångens melodi – den är i sin linda. Strängarna har ännu bara stämts. Inför er väntar ett helt liv av komposition.

Tack.

Usama Mustafa Kamil, Katedralskolans Aula, 2014-01-11.