Ingenting är mäktigare än en idé vars tid är kommen (färdig)

Victor Hugo sa att “Ingenting är mäktigare än en idé vars tid är kommen.”. Han specificerade dock inte hur vi skulle gå tillväga för att veta när tiden var kommen. Räcker det med att något händer för att vi ska kunna dra ett resonemang om att det var oundvikligt?

Det är en otroligt svår fråga och svaret beror helt på kontexten. Men alltfler discipliner utvecklas mot att säga ja, nej och kanske. Många är säkrare i sin bedömning efter att en sak har inträffat. Ett exempel på detta kommer nedan och är ett något modifierat citat från en diskussion kring den egyptiska revolutionen. Vad gick fel?

Det är ytterst svårt att skala bort alla omständigheter och därefter ta ställning till kvaliteten i oppositionens strategi. Den som tittar bakåt i tiden kan använda sig av fakta och verkliga utfall. De som var i situationen medan den utspelade sig hade en helt annan verklighet och behövde orientera sig bland spekulationer, risköverväganden, alternativa kostnader, kumulativa val, underhåll med resurser etc – och någonstans i den röran försöka att med måtta sätta in åtgärder däribland förebyggande sådana. Det går överhuvudtaget inte att försvara att alla rätta val har gjorts, varken i detta fall eller i en annan situation eftersom det mellan nutid och framtid alltid finns ett informationsproblem. Med facit i hand och kännedom om vägval som har gjorts under processen så kan man dock säga att spelutrymmet tycks ha kunnat tillåta alternativa utfall.

Det som hände var att revolutionen hade antagonister och protagonister som gjorde sina drag och reagerade på varandras drag. I en situation där du inte ensam kontrollerar utfallen av dina beteenden så finns det ett glapp mellan hur du agerar och vad som blir konsekvensen av din handling. Det går med andra ord aldrig att vara perfekt eftersom du inte agerar under ideala förhållanden utan gör val som kan slå över åt endera håll beroende på motpartens inflytande. Lägg till att konflikten är mångbottnad med flera fortlöpande omgångar och parallella sidospår så inser du att snedträffar kan staplas på varandra. Vill du göra saken krångligare så betänk hur en retorisk rockad kan konvertera ett snyggt drag till ett klumpigt sådant och tvinga fram nya konfrontationer. Skillnaden mellan att ett drag är modigt/våghalsigt och därmed respektabelt eller att det är dumdristigt/obetänkt och därmed löjeväckande finns till stor del i utfallets förmåga att påverka valet av narrativ. Många faktorer är beredda att ställa sig ordentligt i led när utfallet är känt just för att situationen på förhand inte var fullt förutsägbar.

Det jag ville säga till personen jag diskuterade med var att det var mycket lättare att diskutera en sak efter att den hade blivit känd. Då är det viktigt att komma ihåg att den analysen kan förenkla all osäkerhet i situationen genom att ta i bruk de kända utfallen som om de vore givna. Det är därför en bättre idé att jämföra möjliga utfall mot varandra för att lära sig mer om hur situationens komplexitet är konfigurerat. När utfallet väl är känt så kan vi studera det och sen studera fler situationer som har ett liknande utseende. Då kan vi hitta mönster som hjälper oss att med viss säkerhetsmarginal förutspå framtiden om vi skulle komma att hamna i fler snarlika situationer. Tyvärr så är det enormt mycket enklare att förutspå enkla fenomen och dessutom är det inte säkert att vi kan förstå det vi kan förutspå även om förmågan att förutspå kan rikta vår fantasi.

Tider och tidszoner

Hur tillämpas principen om att en idé är mäktig när dess tid är kommen om revolutionen var en folkrörelse men ändå inte lyckades? Vi kanske kan nöja oss med att säga att visdomsord bäst fungerar för den som kan tugga i sig tillräckligt många samtidigt att den kan tillgodogöra sig nyanserna mellan de. Men vi kanske letar på fel ställe å andra sidan. De som mest tycker sig hålla reda på vilka idéer det är vars tid är kommen är entreprenörer. De flesta kan hålla med om att lyckade uppfinningar har något djupt att säga om den värld som tog emot de.

Låt oss börja med att anta att en viss tid är kommen och fundera kring hur det påverkar entreprenörskap. Vi kan leka med en tanke om att vår moderna livsstil har gjort så att alla ständigt har många bollar i luften. Denna beskrivning verkar tyda på att en tid är kommen då våra liv kräver mer av oss än vår vakna tid verkar tillåta. Om så är fallet så kan man tänka sig att vi har att välja mellan att vägra ryckas med och ta konsekvenserna eller anpassa oss genom att hitta ett sätt att få ihop det trots allt.

För min del så kan min vardag intyga att tiden då mitt schema var fullsmockat passerades ungefär runt 21 års ålder. Något behövde ändras om jag skulle hunna hinna med det jag ville göra. Bättre rutiner och teknologiska hjälpmedel verkade erbjuda en undsättningen. Jag ville inte sluta allmänbilda men insåg att det krockade med att ha ett 40 timmars jobb samt extratid för jourer samt mina önskemål om att vara social, ideellt aktiv, kunna träna etc. Vad kunde jag göra åt saken? Året var 2011 och jag klurade ut en riktigt bra idé som var inspirerad av att jag under det året hade bestämt mig för att ta allmänbildning på allvar och samtidigt hade blivit nyfiken på börsen. Hade jag vid det laget vetat det jag vet idag så hade jag troligen inte ha varit naiv nog att våga drömma. Den där sista meningen kan vi återkomma till. Det som nu hände var att jag räknade ut idé som i backspegeln verkar ha varit rätt i tiden. Jag var visst inte ensam om att behöva få vardagen att gå runt.

Om det inte är bra så vill jag inte ha det

Den började med en idé om att det för en genomsnittlig person borde gå att få tag i nyhetssnuttar av bra kvalité för att kunna bli “briefad”. Företagsledningar har sedan länge fått sin information på det sättet. Om man kunde lägga ner mindre tid på att läsa nyheterna men ändå hålla sig informerad om viktiga händelser så vore det ju toppen. Det var så jag tänkte mig att folk hade arbetat för att lyckas i börsen. Sedan tänkte jag att tjänsten måste ha ett smidigt format. Att göra en app av det hela skulle erbjuda en formfaktor som ökar tillgängligheten och tillåter att jag reagerar på nyheterna omedelbart. Nu när jag skriver denna text ett par år senare finns det just en app som fyller mer eller mindre den funktionen. Var idén om effektiva nyhetskanaler en idé vars tid var kommen? Vänta lite, det blir värre…

Några steg vidare på samma tankespår dök det upp en annan potentiell innovation. Det slog mig att det finns en hel del information ute i världen som aldrig lär nå mig trots att det mycket väl skulle kunna intressera mig. Nu hamnade fokus mer på allmänbildning och nyfikenhet och mindre på börsen. Jag såg nämligen ett egenvärde i att kunna komma åt kunskap som intresserade mig. Om jag till exempel skulle vara intresserad av kattdjur så ville jag komma runt att vara berest i zoologi och etologi för att veta vad som kunde tänkas stilla den nyfikenheten. Problemet var att det finns så mycket kunskap inom det området att det skulle ta ett helt liv att sortera igenom allt. Dessutom bottnade inte intresserat för kattdjur i att jag skulle gilla katter utan snarare i att jag hade en tanke om att djurens beteenden kunde ha en upplysande roll för ett antal kringliggande vetenskaper. Måste jag verkligen spendera flera år av mitt liv för att komma åt det där lilla som jag var ute efter? Hur skulle jag kunna komma åt de viktigaste idéerna inom zoologi när jag knappt vet annat om området än vad själva ordet betyder? När den senare frågan var ställd så blev alltihop ett praktiskt problem.

Jag hade insett att det fanns osorterad information ute i världen och jag kunde inte sortera den själv. Men jag visste på ett ungefär vad jag ville ha och skulle troligen kunna känna igen det om jag såg det. Det första delsvaret var att andra kunde få sortera igenom flödet med fördel av att de har levt på ett sätt som tillåter de att vara insatta. Zoologer vet redan var de hittar det som skulle ta mig fler år att hitta. Genom att jag vet lite om personen så kan jag använda den som en genväg för att komma närmare det jag letar efter. Men då måste den ha en anledning att ställa upp för mig. Kanske kan jag göra samma sak för den och ju fler som gör som oss desto fler som vill.

Jag föreställde mig ett träd-diagram där olika idéer var sammankopplade till varandra. Sen tänkte jag att människor kunde plocka äpplen från varandras träd istället för att behöva plantera alltihop själva. Efter ett tag så tappade jag suget och kände att idén var alltför udda. Behovet av att sortera saker abstrakta tankar tycktes säga mer om mig än vad det sa om en annan person. Troligen skulle det inte finnas en mottaglig marknad.

Men idén var rätt intressant ändå och jag ville inte släppa den. Jag började klura kring ifall jag kunde använda dess anda till något annat. Med tanke på att det hela felade på grund av att det inte fanns en marknad kändes det som att det kunde lyckas om det fanns en marknad. Allt annat verkade ju bra. Tänk om samma idé kunde användas för att sortera bland underhållning med hög kvalité? Tänk om folk kunde ha en tjänst för att samla de trevliga sakerna som de hittade på internet? Jag hade i alla fall inte stött på någon sådan tjänst på internet ännu. Det fick en liten lämpa att tända till i huvudet. Vad skulle hemsidan heta? Knowledge tree? Fun tree? Appletree? Tråkiga namn. Jag testade en hel del variationer men väldigt många var redan registrerade. Till slut kändes pearl-tree helt perfekt. Idéer är ju som glänsande ädelstenar och om namnet var sammankopplat till tjänsten så skulle det vara tilltalande för användarna.

Jag gjorde en domänsökning och upptäckte att namnet var registrerat till en hemsida. Jag blev såklart rätt sur eftersom namnet är så udda att det borde vara tillgängligt. Varför skulle någon ens kalla sin hemsida för pearltree? Jag besökte sidan och gissa vad de håller på med ?! De gör i princip det som jag hade tänkt använda webbadressen till!

Idéer bringar tider som tider bringar idéer

Det som jag hade varit med om med pearltree heter “multiple discovery”. Det betyder att flera personer kan komma på samma idé helt oberoende av varandra. Förklaringen är att det precis som Victor Hugo är inne på kan finnas något i luften. Idéer uppstår inte ur ett vakuum. Det som händer varje gång är att någon blir varse om ett “verkligt problem” eller snubblar över det och blir liggande tillräckligt länge att den väljer att göra något åt saken. Om problemet är spritt i samhället så kan andra också snubbla på det och därmed arbeta parallellt med att lösa det på olika eller på samma sätt.

Angående det där med att vara naiv nog att våga drömma så får inte de riktiga börshajarna sin information från samma källor som alla andra. Hade jag 2011 vetat att de får höra om saker medan dessa saker håller på och ska hända och att antalet millisekunders latens i telekommunikationen översätts i miljardtransaktioner i realtid – så skulle jag kanske lägga ner börsprojektet till att börja med. Då kanske min rastlöshet skulle ha gått åt att fråga vilka befintliga lösningar som människor runt mig har använt sig av. Lite okunskap hjälpte mig att gå utanför det kända och se mig omkring. Jag hade kanske aldrig snubblat och rullat in i nya tankar till att börja med. På samma sätt kan många saker som hade gått att tänka hamna i innovationens skugga när vi har tänkt en första sak som är tillfredsställande.

Pearltree blev i slutändan aldrig någon hit. Facebook uppmärksammade samma behov som pearltree ville etablera sig kring. Framförallt så insåg Facebook att det finns så mycket underhållning att folk hellre konsumerar det än lägger undan det för senare eftertanke. Därmed byggde Facebook helt enkelt ut funktionaliteten i det sociala flödet så att man kunde komma åt ett välsorterat och riktat utbud av underhållning.

Revolutionen som fick vänta

Revolutionens tid kanske var kommen då idén var stark men det räcke inte då omständigheterna motarbetade idén. Revolutionen skulle inte bli färdig enligt den tänkta dagordningen. På samma sätt var Pearltree en stark idé men Facebook hade å andra sidan en stark infrastruktur och kunde sjösättas senare men ändå hinna ikapp och med sin framgång föra marknaden mot nya tider. Facebooks ambitioner kanske inte var lika originella men styrkan i idén räckte inte för att vinna över tröghetsfaktorerna som omgav folkets val.

Det vi kan lära oss av detta är att det kanske inte är så att idéers tid kommer och så är det inget mer med saken. Kanske finns det ett förhållande mellan idéns inneboende kapacitet och de tillåtande omständigheterna som finns i dess närhet. Har du mer av det ena så slipper du ha lika mycket av det andra. Vissa ändringar i samhällets riktning skulle ha lättare att ske om de föreslogs men det föreslås alltid fler saker än de som blir av. Om idén är stark så väntar fler omgångar och nya människor att tala genom.

Vad du nu bör göra

Ett bra sätt att tänka kring utmaningar som man stöter på är att fråga sig själv ifall man står inför en verklig utmaning eller en petitess. Om det verkligen är en utmaning så behöver du åtminstone fundera ett steg till. Är det så att fler än du delar samma utmaning men ingen lösning finns? Då har du i så fall hittat något som du kan vara kreativ med och samla människor kring. Men var inte för snabb – ju mer omfattande problemet desto mer sannolikt att någon annan har lagt märke till det förutom du. Våga ifrågasätt din idé och se om den böjer sig eller byter form under trycket, överväg även att bryta ner den till ett antal mindre projekt, och satsa framför inte allt på en och samma sak. Om det å andra sidan är så att fler än du har samma utmaning men bara du lider så kan det tänkas finnas en lösning som många känner till men som du inte gör. Ta reda på vad de vet.