Att ge bort sina njurar (färdig)

od_plot

Att ge bort sina njurar

Det finns en märklig tröghet som väger ner våra överväganden. Det kan sammanfattas med att vi inte gillar meningsfattig överansträngning, grundlöst obehag, eller onödigt tänkande. Allt som tycks utsätta oss för något av dessa saker föredrar vi att hålla på avstånd ifrån oss. På så vis kan vi ha en attityd om att inte orka med en del av de saker som vi egentligen bryr oss rätt mycket om. Det här gäller även situationer där det moraliska hade varit att bry sig.

Ta en sådan sak som att donera sina organ efter att man dör. I de länder där man aktivt behöver ansöka om att få bli donator så är det väldigt svårt att hitta donatorer. I länder där man aktivt behöver ansöka om att få slippa donera sina organ så är deltagande siffrorna väldigt höga. Det är alltså inte helt enkelt frågan om att länderna där donatorerna är många har ett annat sätt att se på donation. Attityden är en bidragande faktor men räcker inte för att förklara det stora gapet i beteendemönster länderna emellan. I de länder där det finns en process för att slippa donera sina organ så verkar det snarast som att folk inte orkar ta sig igenom den byråkratiska processen.

På samma sätt har det forskats kring andra moraliska ageranden såsom att hjälpa en främling i nöd. Resultatet från den forskningen visar att enskilda individer men även grupper där gruppdeltagarna känner varandra har mycket lättare att hjälpa en person i nöd. En odifferentierad skara av människor blir lamslagen för att individerna förlitar sig på att någon annan i folkmassan kommer att agera. Dessutom tar folk för givet att i och när ingen agerar så kanske det är de som har misstagit sig om att det behöver ageras. Eller så kanske någon redan har ringt efter polis och ambulans. Eller tänk om du agerar ensam och utsätter dig för fara för att ingen hjälper till. Eller att du förvärrar situationen för att någon annan är lämpligare. Många tankar går ifrån att komma igång och hjälpa till att förklara varför man står still och inte hjälper. Att vi inte agerar kan bli till en självuppfyllande profetia. Det beror på att människor har en stark drivkraft om att agera konsistent.

Oavsett vad som får oss att välja på ett visst sätt så har vi förmågan att komma på nya anledningar att försvara det beslutet. Det finns ett väldigt illustrativt exempel på detta som kommer från ett mycket känt patientfall inom medicinvärlden. Det handlar om en epileptisk patient som träffade en läkare vid namn Dr. Gazzaniga. I behandlingssyfte hade läkarna skurit de nervtrådar som sammankopplade patientens höger och vänster hjärnhalva. Såsom hjärnan är uppdelad som styr vänster hjärnhalva höger kroppshalva och höger hjärnhalva vänster kroppshalva. För de allra flesta människorna så styr vänster hjärnhalva förmågan att tala. 

I en serie läckra experiment så visades patienten bilder på ett sätt som gjorde att de endast nådde en hjärnhalva i taget. När bilden endast ha nått den vänstra hjärnhalvan så kunde patienten berätta vad han hade sett. Men när bilden bara nådde den högra hjärnhalvan så kunde patienten med vänster hand peka ut vad den såg utan att kunna sätta ord på det. Den kunde inte använda språk för att förmedla sin upplevelse då vänster hjärnhalva som styr talet inte kände till vad höger hjärnhalva visste. Det här i sig enormt intressant. Men det mest fascinerande är när patienten tillfrågades om varför han pekade på det föremål som han pekade på. Nu skulle alltså patientens vänstra hjärnhalva få styra talet för att berätta varför patientens arm hade pekat ut just det föremålet och inte något annat. Det korrekta svaret är att han inte vet varför. Det beror på att höger hjärnhalva är frikopplad från vänster hjärnhalva och därmed inte kan förmedla att bilden har setts tidigare och att det var höger hjärnhalva som såg den.

Det patienten istället gjorde var att han helt enkelt hittade på en helt egen anledning(!) för att fylla ut den lucka av okunskap som vänster hjärnhalva stod inför. Talet som styrdes av vänster hjärnhalva hade ingen relation till varför patienten pekade på föremålet. Han pekade för att den armen som styrs av höger hjärnhalva agerade efter det som endast höger hjärnhalva kände till.

Det här kan lära oss att tanken på att vi agerar utan att veta varför inte överhuvudtaget existerar i det mänskliga registret av spontana förklaringsmodeller. Rent konkret så beror denna tendens på att vi eftersträvar kontinuitet i hur våra tankar avlöser varandra. Vi ser gärna att tankarnas ändar förs samman. Med andra ord vill vi tänka konsistent och är beredda att göra det till priset av att kvalitén i enskilda tankar kan variera kraftigt.

Ett bra exempel på hur kvaliteten kan fallera kommer från en bok som jag läste nyligen. I den pratar författaren om sin granne. Han berättar att hon var tillsammans med en alkoholiserad kille som mestadels var otrevlig mot henne. När hon så småningom lämnade honom och hann planera ett bröllop med en ordentlig kille så ringde den alkoholiserade killen henne och bad om en ny chans. Han lovade innerligt att om hon skulle komma tillbaka så skulle allt bli annorlunda. Han skulle ordna upp sitt liv och sluta med alkoholen. Det slutade med att hon avbröt sitt bröllop och lämnade den nya killen. Ett par dagar efter att hon kom tillbaka så hade hennes kille börjat att dricka som vanligt och var lika obehaglig som förut. Men nu var hon väldigt fäst vid honom. Varför? För att hon inför sig inte ville kännas vid att hon skulle ha lämnat ett bättre liv för honom om inte hon hade gjort det av kärlek.

Man kan alltså komma på sig själv med att säga, tycka, känna eller göra en sak och därefter komma med lämpliga förklaringsmodeller. Det här är viktigt inte minst i olika psykiatriska tillstånd där personens insikt om den egna sjukdomen börjar att begränsas allteftersom den gör sina upplevelser till verklighet.

Varför just det där?

Det vi kan lära oss är att det är bra att tänka igenom sina handlingar. Det andra kan lära sig är hur de ska manipulera oss. Ett gäng som är väldigt duktiga på att utnyttja våra svagheter är människor som arbetar med marknadsföring. De vet att vi inte i förväg vet särskilt mycket om nya situationer och därför inspireras av det vi ser runt oss. Genom att kommunicera sina förslag på hur livet ska levas så ger de oss förväntningar som vi tar för givet som egna. Serien “How I met your mother” är ett väldigt bra exempel på denna skolning. Så mycket som den förstärker alkoholnormen så är svårt att gilla serien och vara nykterist samtidigt. Av min lilla exponering så har jag fått känslan av att det i väldigt många episoder ingår scener i en bar. Det här gör alkoholen till en icke fråga då baren framställs som en lika naturlig miljö som ett vardagsrum. Hollywood som drömverkstad har å andra sidan inget intresse av att sända ut neutrala budskap då den drivs av ett vinstintresse. Först ska alltså ett behov identifieras eller skapas hos kunden. I nästa etapp så ska det behovet användas som inkörsport till kundens plånbok eller goda minne.

Ibland påverkas våra val av ännu diskretare ting. Eller kanske ska vi säga att de är diskreta utifrån att vi inte lägger märke till de. Men på andra sidan kan det finnas en part som har planerat de. Har du till exempel funderat kring vad en TV egentligen kostar? De flesta har en uppfattning om det spann inom vilket priset ligger, men är inte lika säkra på vad de får för pengarna. För att veta så jämför de priset på olika TV apparater och får en känsla för vad olika saker kostar. I och med att försäljaren redan vet att du kommer att göra så här så ligger den steget före.

På en utstickande plats i elektronik butiken står en TV som kostar tre gånger så mycket som den näst dyraste. En massa tekniska specifikationer är påklistrade och glittrar i skenet från den lite skarpare taklampan som är placerad i den delen av butiken. Allting skriker kvalité och har du väl träffats av auran så köper du inte just den TV:n men du är nu beredd att köpa en lite dyrare TV än vad du egentligen hade tänkt. Eftersom de tekniska specifikationerna inte säger oss så mycket så tar vi en genväg genom att påminna oss om tumregeln att dyra saker har högre kvalité.

Ibland fungerar det istället annorlunda då kontexten är annorlunda. När det gäller lyxvaruhandel så har klientelet en priviligierad självbild som de är måna om att försvara. I en tidskrift för konsumentforskning har det nyligen publicerats en artikel om att lyxvaror säljer bättre om personalen är lite otrevlig. Det är å andra sidan inte helt oväntat. Jag undrar hur många jag har hört från vänner i förorten om hur skönt det skulle vara att kunna fylla en säck med kontanter och köpa ett riktigt dyrt hus genom att slänga fram säcken. De har alla syftat på hur skönt det skulle vara att överbevisa försäljaren som tittar högmodigt på de och ifrågasätter de med blicken. På samma sätt kan man ”förnedra” säljaren som tror att man inte har råd med det där dyra halsbandet.

Lyssna noga så hör du mer

Mycket av det som nämns i texten har varit känt under en längre tid. Idag börjar det att inspirera politiker som vill uppnå olika saker. Det är en form av social ingenjörskonst på steroider. Att få en dramatisk ökning av antalet organdonatorer är ett exempel. Men det är ju en bra sak och politiker får gärna göra bra saker. Problemet är att det finns baksidor och dessa är nästan viktigare att känna till.

Det oroande är att våra mandat kan komma att användas till en del saker som vi inte orkar bry oss om – men som vi hade ställt oss skeptiska till om vi hade orkat bry oss. Som politiker är det en rätt tilltalande tanke att det kan vara enklare att be om ursäkt än att först ha bett om lov. Det går till exempel att få den europeiska migrant-krisen att smälla mindre högt genom att förminska omnämnandet av migranter. Det optimala hade varit att se över migrationspolitiken men för ändamålet kommer högre murar, striktare kustbevakning och strängare gränskontroller förhållandevis nära samma resultat.

När det verkar som att folket inte bryr sig alltför mycket om en sak så räds politiker att vi inte belönar de på ett sätt som motsvarar storleken på det arbetet som de skulle behöva lägga ner för att förändra den saken. Då ser de ett värde i att ibland ta myrsteg som märks istället för att ta långa kliv som kostar mycket men inte säkerligen smakar lika mycket. I demokratiska samhällen finns lösningen på detta problem i att den stora skaran av väljare skulle ha välgrundade åsikter och ett starkt inflytande som sträcker sig bortom valdagen. Men så länge som det inte tycks vara fallet så förlitar sig politiker på att till och med jippon tillskrivs ett politiskt värde trots att associationen till det politiska endast är symbolisk. Obama blir till exempel en mer framgångsrik president av att kunna hälsa på en basketspelare på ett sätt som kulturellt ses som lite häftigt. Eller av att vara gift med en charmig tjej som får mycket TV-tid.

Ta nu istället något som känns ännu mindre intressant. Om du är en vanlig person så har du inte särskilt många högljudda åsikter kring de politiska beslut som påminner om övervakningssamhället men i ett elegantare utförande. Du har inte personligen känt att de skaver mot ditt liv, har ingen lust att lära dig mer om det, och vill hellre tänka på annat. Då får övervakningen pågå så länge som det behövs för att det ska bli märkvärdigt och fånga ditt intresse. Sen kanske övervakning inte känns som en stor grej. Men det är just det som är grejen. Skulle vi räkna upp alla saker som folk skattar som angelägna så skulle ganska många andra prioritera ner några av de sakerna. Vi behöver därför komma ut ur vardagens bekväma gömmor för att kunna se fler behov än våra egna. Men då måste vi först inse att vi är närsynta och underskattar storleken av den verklighet som finns bortom vår egna vardagliga verklighet. Det är inte varje dag du tänker på att ge bort dina njurar – men för de som inte kan leva utan donerade organ så hade de gärna sett att du inte latar dig fast i din bekvämlighet.

På ett personligt plan så finns det alltså ett problem med vår benägenhet att göra snabba och smidiga beslut utifrån småskaliga vardagliga interaktioner. Visserligen gör den benägenheten att vi inte behöver efterforska varje enskilt beslut utan kan få förvånansvärt bra resultat genom att ta efter de vedertagna sätten. Men det skapar samtidigt en tröghet när vi ska förändra en värld som har blivit föråldrad. Alltför många kan sitta still och titta länge när det lämpligare valet av beteende hade varit att ställa sig upp och agera. På samma sätt kan vi dras med i ageranden som inte är så genomtänkta men känns tillfredsställelse genom själva deltagandet. Med allt detta sagt så är det inte fel att agera spontant. Det är bara det att vi kan öka träffsäkerheten i vår spontanitet genom att då och då ta oss en stund till eftertanke.