Vad din läkare tänkte på (färdig)

Att lindra och att trösta

Vad gör en läkare som är svårt? Svaret börjar med att den gör samma sak som vilken människa som helst gör för att förstå en sak. Den enda skillnaden är att läkaren inte får tänka helt fritt. En liknelse för arbetsprocessen skulle vara att en person hittar en burk som den inte kan titta in i. Av någon anledning blir den nyfiken på burken och får för sig att undersöka den.

Personen skakar om burken för att bedöma hur innehållet reagerar på att skakas. Det rasslar i burken vilket gör personen mer nyfiken då den inte vet vad det kan röra sig om men tycks kunna dra vissa slutsatser från ljudets karaktär. Låter det som att föremålet fyller hela burken eller kastas det omkring? Låter det mjukt eller hårt? Rullar det eller landar det platt? Ger det ljud ifrån sig även utan att burken skakas? Spelar det någon roll om burken är varm eller kall? Vart kommer förresten burken ifrån och vad gör den här? Personen har sina misstankar och går igenom de i sitt huvud. Den funderar på hur burkens innehåll borde bete sig om det verkligen skulle vara det som den har tänkt sig. Den är beredd att testa på ett sätt som matchar hur den har tänkt och komma med nya förslag om den visar sig ha fel. Insikten om behovet av att kunna förutsäga saker var det som uppmanade personen att hålla ordning på sina tankar. Men det var viljan att komma åt en större förståelse av innehållet som drev den att inte nöja sig med det som den hade hunnit höra.

Det som är tacksamt som läkare är att våra föregångare har skakat om samma burk före oss och gjort känt för oss vad de hörde. Människokroppen som i detta fall motsvarar burken bär ett innehåll som människor emellan inte skiljer sig nämnvärt åt. Människan som läkekonsten letar efter har miljoner år senare fortfarande inte valt att gömma sig på annat sätt. Det går med andra ord att hitta väldigt många förträffliga mönster som kommer den på spåren. På så vis har antaganden kunnat staplas på varandra. Vid de tillfällen då för många antaganden trängdes så fick de lösa sin trängsel genom att förhandla om företrädesrätt. Det svåra finns i att både tänka på ett sätt som är förenligt med tidigare tankar och samtidigt rätta sig efter hur verkligheten beter sig. Det går att trassla till det rätt bra innan man förstår att något är fel. Det beror på att summan av den all den befintliga kunskapen är spridd över många men ingen förstår allt på egen hand vilket lämnar utrymme för oliktänkande. Det hjälper förvånansvärt mycket att skriva ner sina tankar på ett sätt som andra kan granska. Problemet var bara det att den gamla skolans läkare kunde skaka burken på något olika sätt utan att notera de diskreta variationerna. Ju mindre de visste desto mer de kunde limma ihop allting med egna förklaringar. Ibland var det istället att de drog förhastade slutsatser då de hade missat att burken började att låta igen en stund efter att de hade gått därifrån. 

Trots att vi ser fördelarna med vårt sätt att arbete så är vi tacksamma över det vi har ärvt. Våra föregångare hade över tid lyckats med den mentala alkemin av att förvandla sina ihopslafsade funderingar till användbara konstruktioner. Vi har börjat där de har slutat och kunnat skaka burken på helt nya sätt för att få fram mer avancerade observationer. Med hjälp av dessa har vi sedan monterat ihop ytterligare stadiga verktyg för att återigen kunna lära oss mer. Självklart har vi fortfarande problemet med att göra rätt. Det som är i burken behöver ligga still och bli undersökt och får inte åla sig annat än det som vi har räknat med. Men genom att vi redan vet en hel del om burkens innehåll så slipper vi skjuta från höften lika ofta som våra föregångare när något väl avviker. Vi har oftare en idé om att något inte stämmer när något går fel.

För läkekonsten har uppgraderingen av diagnostiska metoder inneburit att volymerna av data har ökat lavinartat. De saker som den enskilda läkaren behöver ha kännedom om är enormt många. Så mycket att det närmar sig gränsen till vad vi kan hantera. Vid sidan om denna revolution i betraktelsens djup så har det betraktade förblivit mer eller mindre oförändrat.

Du sköna nya värld

Det fanns en värld där antalet kända sjukdomar var begränsat och antalet former av naturliga dödsfall var oändligt. Människor levde kortare och med sämre hälsa. Det som kom därefter var en period där kunskap om olika hälsotillstånd växte ytterst fort och läkaren behövde hålla alltmer saker i huvudet för att kunna göra ett bra jobb.

Att det är så svårt beror egentligen på att behovet av att hålla i huvudet stora volymer data inte är särskilt tacksamt sett till vårt naturliga sätt att tänka. Vi minns vid ett givet tillfälle inte all kunskap som vi har förvarat. Här är ett exempel som kommer från arbetet med en annan text. Jag försökte att i en bloggtext avsluta meningen “Människan är gjord som livet till att…” men fick inte fram rätt slut. Då dök det upp ett pop-up fönster i huvudet med en bild på Gandalf av någon konstig anledning. Jag som inte ens har tittat klart på Sagan om Ringen utan bara har sett några enstaka scener. Men jag är välberest i mitt tänkande och visste därför att det var något där – så jag grävde lite till. Nästa tanke var “You shall not pass”. Men det hade inget med “Människan är gjord som livet…” även om jag visste att det var den tanken kring Gandalf som ledde till att Gandalf var viktig i sammanhanget. Jag zoomade därför in på you shall not pass och funderade kring hur man kunde vrida på det så att det kunde användas för att avsluta meningen. Nu hade jag ett citat “This too shall pass”. Och då kommer ett ord fram: Overcome. Jag kände igen ordet på något sätt och anade att det hade att göra med “This too shall pass” så jag googlade “we will overcome”. Det som dök upp var “we shall overcome” som var ett känt begrepp. Nyckelordet var alltså hela tiden det engelska ordet shall och målet overcome. Det svenska “Gjord till att” är samma sak som “shall”. Därav Gandalf.

Fördelen med att tänka på det sätt som beskrivs ovan är att det är dynamiskt. Men nackdelen är det är mindre lämpligt för det praktiska ändamålet av att vara en modern läkare. Som läkare så ska du inte tänka på ketchup och därmed korv när du ser blod. Det låter som en bisarr sak att säga men kom ihåg att distinktionen inte alltid har varit uppenbar. Det fanns en tid när läkarens uppgift var att hjälpa dig att få en bra balans i dina kroppsvätskor genom att äta saker som påminde om vätskan som tycktes fela. Det var en mer intuitiv vetenskap är den stringenta som idag utövas. Men hade det inte varit för kollegorna före oss så hade vi inte varit här.

I skrivande stund har vi börjat att nå slutet på den praxis som innebar att varje läkare är en encyklopedi på två ben. Vi har en övergångsperiod där läkaren inte i samma utsträckning förväntas kanalisera, och i samma akt moderera tusentals år av förslutna samtal kring burkens innehåll. Många av slutsatserna har nämligen börjat att bli slutgiltiga. Vi har kunnat få ner på papper saker som borde påminna om verkligheten oberoende av enskilda individers kännedom om de. Det är där kommer labbet, röntgen, mikroskopet osv in i bilden. Det finns idag allt fler diagnostiska metoder belägna utanför våra huvuden. I och med det så har vi paketerat kunskapen i anhopningar av allt tydligare observationer och från dessa har vi tagit fram kriterier. Det läkaren gör idag är att den letar efter något som i förväg kan tänkas finnas och som den slipper skapa medan den letar. Den behöver främst lära sig ett regelverk för vilka körvägar som är lämpliga där olika tankar korsar varandra. Den behöver kunna göra rimlighetsbedömningar.

Diagnostiken som är det absolut svåraste med att vara läkare är på väg att bli allt lättare. Det beror på att burkens innehåll knappt har förändrat. Men vi arbetar fortare än någonsin med att utforska innehållet.