Du försöker för hårt och upprepar dig (färdig)

För två år sen så brukade folk säga till mig att jag upprepade mig väldigt mycket när jag pratade. Nu är jag inte säker på varför de inte säger så längre. Kanske är det för att jag umgås med samma människor och de har tröttnat på att säga ifrån. Jag hann i alla fall skriva ner lite reflektioner innan de slutade att säga så. Texten nedan kommer från den perioden. Den är daterad 2014-01-26 klockan 20:42. Nu är det 2015-07-24 klockan 03:02.

26/1: Varför jag gör så

Låt mig börja med att kort berätta bakgrunden till varför jag gör så. Jag vill berätta om ett svårt ord som jag lärde mig nyligen. Ontologi. Det är ett rätt invecklat ord. Det betyder ungefär “naturligt sätt att vara”. Till exempel så tänkte vissa grekiska filosofer att “allting i universum går mot vila – det är det som är universums naturliga sätt att vara”. De använde den ontologiska idén om att “saker går mot vila” för att förklara allt mellan himmel och jord. Att livet slutar med död, saker faller mot marken, objekt i rörelse stannar av osv handlade enligt de om att “allt går mot vila”. Det här genomsyrade hela samhället så att till och med konst bedömdes vara ful om den bröt den tumregeln. Till exempel så skulle en tavla bedömas som smaklös om den avbildade ett glas som är i luften eftersom det vore onaturligt att ett glas vilade i luften såsom tavlan visade. Lite krasst kan man säga att det vackra enligt den filosofin vore att glaset antingen vilade intakt ovanpå något eller krossat mot något.

Att gissa att ontologi och konst skulle ha med varandra att göra är rätt långsökt om man bara ser ordet ontologi i dess bokstavliga bemärkelse. Att kunna baka in ordet i nya relevanta situationer tyder å andra sidan på en djup förståelse av dess innebörd. Efter att ha stött på ordet ett antal gånger så kändes det som att jag hade koll på det. Då ställde jag upp ett villkor för mig själv. “Om det verkligen är så att jag förstår det ordet så får jag aldrig överraskas av att se det användas på ett oväntat sätt i nya meningar.”. Mitt enda krav var att texterna där ordet nämndes skulle vara trovärdiga så att jag kunde känna att ordet användes på ett legitimt sätt. Trots detta har jag alltså fortsatt att överraskas även om jag mellan gångerna har nått den där fasen där man äntligen tror sig förstå. Det här lärde mig att det går att tro sig vara färdig långt i förväg. Det går att med en otillräcklig föreställningsförmåga missta sig om att man har greppat allt som fanns att veta. Det var en tråkig insikt, men ur den kom istället en annan livsavgörande insikt.

Om jag kunde hålla reda på hur mycket jag visste om en sak så kunde jag uppskatta den nivå av kunskap som en annan person hade om det. För att veta hur mycket jag visste jämfört med det som fanns att veta kunde jag jämföra mig med experterna. Ett enkelt sätt att få en aning om vad experterna har för sig är att skapa sig en allmän uppfattning om hur kunskapsområdet är uppdelat i olika distrikt.

Det var viktigt för mig att veta vad jag kunde för att jag arbetade med ledarskap. Jag ställde höga krav på att göra ett kvalificerat arbete då jag antog att en dålig metod oundvikligen skulle misslyckas. Jag ville inte återuppfinna hjulet utan ville vara så pass säker på mina verktyg att jag kunde räkna med att de som tog del av skulle bli självgående. Vad innebar det här i praktiken?

Det innebar att när jag pratade med människor så lyssnade jag efter ett antal saker som skulle avgöra hur jag agerade under resten av samtalet:

  • Vad har vi med oss sedan tidigare till detta samtal? Felkällor: Om grundläggande tillit och samförstånd saknas så kommer vi att ha en väldigt svår resa inför oss.
  • Lät det jag sa bra? Hur träffsäkert eller tvetydigt var mitt ordval i förhållande till hur det var tänkt att det skulle låta? Felkällor: Det är inte säkert att jag kan ha inlevelse i personens förmåga att ta till sig det jag sa.
  • Vilken bakgrund inom området har personen framför mig och hur borde det påverka mitt bildspråk och sättet jag presenterar budskapet? Felkällor: Ett inadekvat språkbruk riskerar att vanställa budskapet eller skapa förvirring.
  • Är responsen som jag får tillbaka motsvarande den jag skulle förvänta mig om budskapet hade överförts intakt till andra sidan(kongruens)? Felkällor: Mitt framförande kanske inte var adekvat eller så var personen inte särskilt intresserad av det jag hade att säga.

Men vad har det att göra med att jag upprepar mig? När jag upprepar mig handlar det om att jag anar mig uppleva en diskrepans av att lyssna på din respons och kroppsspråk i förhållande till det jag uttryckte. Det är alltså något i din reaktion eller respons på det jag sa som avviker mot det som jag av tidigare erfarenhet förväntar mig. Samtidigt vill jag göra mig förstådd på ett sätt som inte gör av med de relevanta nivåerna av komplexitet. Upprepningen är ofta ett förtydligande eller ett nytt försök att nå fram med budskapet genom att ändra i framförandet.

24/7: Något har hänt sedan dess

Ett antal saker har förändrats sen början av 2014. Tidigare har jag gått vilse i mina egna beskrivningar och gjort saken värre genom att inte kunna hitta tillbaka. Dessutom hade jag haft en felaktig idé om att en tillräckligt elaborerande förklaring är allt som krävs för att överföra allt som fanns i mitt huvud till en annan persons huvud. Idag känner jag mig säkrare i hur jag ska måtta fram en rimlig portion och har utöver det blivit bättre på att uttrycka det jag vill få sagt. 

Men det är även något som har förändrats i sättet som samtalen förs. Istället för att upprepa mig så återanvänder jag tidigare samtal för att åberopa deras slutsatser. Kommunikationen med mina vänner har effektiviserats genom en tvåstegsraket. Först har vi tillsammans deponerat tankar i en oss emellan överenskommen metafor. Därefter har vi kunnat bygga vidare på samtalet genom att referera till metaforen och därmed återskapa den relevanta kontexten. Men den mest påtagliga förändringen är att mitt sätt att se på ledarskap har genomgått ett paradigmskifte som har krävt att jag ska se över mina metoder. Jag tror fortfarande väldigt starkt på målmedveten pedagogik. Men idag ser jag aspekter av ledarskap i alla tänkbara situationer och har gått förbi idén om att jag måste ha sett förändring hända för att det ska vara verkligt eller på gång.