Dikt: Vilseledd (färdig)

Varje gång en människa upphör så håller civilisationen andan. Det sker en förlust av den befintliga mängden kunskap och erfarenhet i samhället. Den nya generationen får i uppgift att ta igen förlusten och bygga vidare på föregångarnas framsteg.

Allt vi behöver veta om världen som föregick oss finns egentligen därute. Vi behöver bara se det. Det kluriga är att samhället behöver fungera även innan vi börjar förstå den. Det är därför som yngre människors förmåga att utöva inflytande i samhället begränsas. Den nya generationen behöver spela med de regler som omger den innan den vet varför. Den kanske aldrig får veta, helt enkelt för att den kan växa ikapp men välja att se saker på ett eget sätt. Just att befolkningen skolas bakåt i tiden för att bevara samhällsordningen innebär att ungdomarna kan komma att se samhället som i behov av renovering.

Vilseledd

Jag föddes utan rättigheter
Bara ett osynligt kontrakt
Jag var inte mogen nog för att allmänbildas
Men skrev ändå under i min vanmakt
Jag skrev på att jag skulle försöka
Jag skulle härleda rätt och fel
Från normer som inte innebar straff

Och till ett ofrivilligt sällskap av illvilliga frågor
Blev jag lämnad till mig själv 
För att med uteslutningsmetod
Få veta min plats

Staten har satt åldersgränser för när den förväntar sig att vi vet vad som gäller. Det finns å andra sidan så många lagar och regler att det enda sättet att hålla reda på de är att gå en grundkurs i folkvett och sunt förnuft. Nu är det så att inte alla får ett särskilt bra betyg i den kursen. För en del handlar problemet om utbildningens kvalité, för andra om närvaro. Det som är viktigt i den här diskussionen är att såväl kvaliteten och deltagandet följer socioekonomiska mönster. Inte alla får ta del av utbildningen på lika villkor. Vår bakgrund påverkar genom kännedom, insikt, tillgång och medbestämmande vårat delägande i statens maktapparat. Vi tar mer eller mindre del av våra rättigheter och råkar ut för mer eller mindre av lagens påträngningar beroende på vart i samhällets näringskedja våra vardagar lägger oss.

De där definitiva åldersgränserna missgynnar de av oss som behöver kompensera bristande informationsflöde med längre och mer avancerade förädlingsprocesser. Precis som att ljudets intensitet avtar med avstånd så avtar budskapets integritet. Varje individ, hushåll, kvarter, förort, stadsdel etc följer sin egna tidszon så att händelser i omgivningen når oss vid olika tillfällen i tiden. De som kommer lindrigast undan är de individer som har nätverk som över flera generationer har finstämt sin sociala rytm efter samhällets puls. I Sverige har vi visserligen ett rätt avancerat välfärdssystem som gör att staten kompletterar uppfostrans uppdraget som familjen har, men det förblir så att det skräddarsydda skyddsnätet är förbehållet de få.

Dikten ovan är egentligen bara ett annat medium för att uttrycka samma budskap som den föregående texten. För den ena kan dikten vara ett väldigt effektivt sätt att ta sig an budskapet medan texten känns obegriplig, för en annan kan det motsatta gälla. Det finns en tredje person som upplever texten och dikten som obegripliga. Den personen kan bara nås genom en omskrivning som landar närmare dess egna upplevelsesfär. Det finns ett egenvärde i att skapa fler sätt att ta sig an ett budskap genom att ex skapa fler ingångar till texten(bredare ämne), variera presentationsformen, omformulera bildspråket och upplägget etc.