Bloodline (färdig)

Bloodline

Varför begår människor elaka handlingar? Vad får en person att mörda någon som den har sett som sitt livs kärlek? Varför finns det våldtäktsmän? Om utgångspunkten för svaren på dessa frågor skulle vara förövarens första-person upplevelse så skulle alla brott vara unika. Att brott ändå kan påminna om varandra skulle i så fall bero på att brottsligheten har omgivningen som sin kontext. Som med alla ageranden som läggs ut i den fysiska världen så får handlingen en form som tillåter att dess utseende jämförs med annat som påminner om det.

Denna text handlar om planerad brottslighet och hur moralen kan förvrängas över tid. Men många brott är inte genomtänkta utan impulsiva. Det räcker för impulsiv brottslighet att en stark drift tar kommandot över personen i ett ögonblick av häftig passion. När en människa drivs av en stark passion så ökar dess riskbeteenden och dess känslighet för negativa eller skadliga utfall minskar. Lust och hämndbegär är två exempel på denna typ av ”over-ride”. Folk som känner sig lurade är till exempel beredda att förlora egna pengar för att bestraffa en person som har fuskat i ett sällskapsspel. Redan symbolisk hämnd som att prata ut hos en vän eller terapeut kan ha en lugnande effekt. På samma sätt kan en dagdröm där man hämnas i sin fantasi ha en lindrande effekt genom att återskapa en känsla av makt över situationen.

Det är viktigt att komma ihåg att texten nedan är baserad på en massa antaganden om hur förövare tänker och känner. Med undantag av tre antaganden så nämns inte de flesta antaganden som texten är baserad på, dessa finns istället inbakade i budskapet. Texten är med andra ord högst spekulativ och kanske mest ska ses som en trovärdig teaterföreställning. Däremot är den inspirerad av empiriska studier och spinner vidare på verklig kunskap. Kom därför ihåg att analysen inte en uttömmande analys utan handlar primärt om att diskutera kring hur psykiska energier kan tänkas omsättas till fysikaliska händelser.

Ett av textens viktigare antaganden handlar om relationen mellan arv och miljö. Tänk på det som att livet är en rallybana som du ska ta dig igenom. Dina biologiska förutsättningar är bilens köregenskaper och relationen mellan rörelse-energin i bilen jämfört med banans underlag. Så länge du håller dig innanför banan så beter du dig på ett socialt acceptabelt sätt. Ratten styr du utifrån vad du har lärt dig om samhällets och det sociala livets förväntningar. Förutom att din biologi påverkar väghållningen så kan omgivningsfaktorer som regn, vattenpölar, oljespill, motorfel mm påverka din körupplevelse. Olika svårigheter som de tävlande stöter på kommer att hanteras olika beroende på deras körförmåga och deras möjlighet att prestera nära sitt optimum. Det är till stora delar du själv som håller koll på hur det går för dig även om samhället har några kontrollmekanismer för att undvika olyckor. Det förekommer sladd, avkörning och fusk. Men även återhämtning och bättring.

Ett andra viktigt antagande är att det finns undermedvetna händelser som påverkar ens tankeinnehåll. Hunger är ett bra exempel på en sådan sak. Hunger kan rikta medvetandets innehåll och uppta allt mer tanke-utrymme allteftersom hungern blir mer trängande. I den typen av renodlade biologiska situationer krävs en tillräckligt stark psykisk motkraft för att hålla emot. I annat fall kommer personen att sålla bland beteenden som tillfredsställer behovet. Ju starkare hungern desto svårare att stå emot. Men likväl så ju starkare den psykiska motkraften i form av andra högprioriterade behov desto högre motståndet mot att ge efter för hungern. Det finns med andra ord ”fler psykiska krafter än moralen”. Dessa krafter kan dels dra åt olika håll men kan även övertyga varandra att byta riktning i den mån som de lyckas att övermanna varandra. Maktförhållandena mellan dessa krafter kan ställas om akut eller långsiktigt genom externa faktorer som droger, mediciner, mat, fara, stress etc. Krafterna kan över tid ändra i sina karaktärer och förhållanden genom att personen utvecklas i nya riktningar av det liv som den har levt. En viktig fundering att ta med sig till resten av texten är ifall en person kan ändra balansen mellan de olika psykiska krafterna/energierna på ett sätt som gör att den tillåter sig att få agera på ett okonventionellt sätt.

Ett tredje viktigt antagande handlar om något som kallas ”theory of mind”. Det är en kognitiv förmåga som är olika sofistikerad hos olika människor. Det går ut på att förstå att andra människor runt omkring en är separata ting. De är inte till för dig, och de förstås inte bäst utifrån intryck som de skapar hos dig. De drivs av sitt eget inre utan att nödvändigtvis hänvisa till dig med sina beteenden. ”Theory of mind” är samma sak som ”mentaliseringsförmåga”. Ett viktigt observandum är att vår virtuella upplevelse av människor runt oss inte har samma skärpa vid varje tillfälle. Vi förstår inte lika bra hela tiden att andra människor är sitt egna folk.

Texten består av två avsnitt. Det första avsnittet handlar om en man som ser till att hans fru blir dödad på ett brutalt sätt. Det andra avsnittet handlar om en våldtäktsman. Syftet med texterna är inte att göra perfekta analyser utan att ta fram berättelser om hur saker kan gå när många faktorer samverkar.

Kapitel 1: Till Death do us part

Nyligen stod det i tidningen om en brasiliansk fotbollsspelare som hade hyrt in en lej-mördare för att döda sin fru. Därefter gavs fruns rester till hundarna för att göra av med bevismaterialet men även som hämnd. Hur kan människor göra något så hemskt?

Svar A: Psykopater. Vidrigt.

Svar B: Sinnessjuka. Galningar.

Svar C: Även om det mycket väl kan ha varit en psykopat eller en sinnessjuk person så uppfyller de flesta mördarna inte kriterierna som krävs för att få tillhöra de grupperna. Så vem gör så egentligen?

Låt oss spekulera! Idén är att försöka att påvisa hur förståelsen av ondska kan fördjupas genom att studera det som har skett bakom kulisserna. En närgången analys av olika brott kommer att se skillnader i hur brotten har kommit till. Texten utgår ifrån fallet i Brasilien men är inte en rekonstruktion. Det är istället en berättelse som handlar om en förvandling med ett ”långsamt förlopp”. Det finns helt klart fler typer av förövare än den som beskrivs här.

Texten är baserad på fem dimensioner som fungerar så här: Någon står inför en situation som kan påverka den känslomässigt och få den att vilja agera på ett sätt som hanterar känslan(1). Situationen som personen befinner sig i är uppbyggd av ett antal scener/akter som kan påverka den på olika sätt(2). En del av de besvärliga akterna kan den kringgå genom olika adaptiva/anpassade beteenden(3). Några av de mest besvärliga akterna kan den helt skippa att utsätta sig för (4). Den har möjligheter att stanna och återhämta sig emellan akterna(5).

Till death do us part

”Jag älskar dig”.

Jag föreställer mig att par-relationer som har blivit ohållbara blir långsiktigt stressande och allt mer frustrerande för de inblandade. Paret kan under resans gång vilja ha upplösning och kan mycket väl göra slut om inte något förhindrar de. Låt oss anta att vissa saker kan få de att tänka om och hålla fast vid relationen. Det kan vara hemligheter, bekräftelsebehov, familj, hopp, skam, rädsla, status, makt, pengar, desperation, missbruk, social isolation etc – troligen lite av varje från dag till dag. Trots att förhållandet börjar att bli belastande så kan de inblandade ännu ha ljusa stunder. De kan stundtals uppleva kärlek och därmed ha mer tid på sig att falla djupare ner i den grop som utgörs av det destruktiva förhållandet. Den gemensamma historiken och den samhörighet som fanns med sedan tidigare har en förmåga att hålla samman förhållanden förvånansvärt länge. Dessa vidmakthållande faktorer gör det lättare att vifta bort verkligheten. Men verkligheten är att när relationens miljö börjar att bli dålig och surna så kan goda människor blir väldigt elaka.

”Vi är så starka tillsammans”.

Redan vid första gången som någon känner en lättnad eller tillfredsställelse av en annans uppvisning av svaghet så finns det ett allvarligt problem. Tanken som speglar detta kan vara något i stil med ”Du är så mycket lugnare när du är förkyld så det gör mig inte särskilt mycket att du inte mår så bra”. Den här känslan kan på samma sätt rättfärdiga att man trampar varandra på tårna i syfte att kontrollera relationens klimat på ett sätt som gynnar en. Med andra ord så kan en konkurrens om sinnesro leda till att det känns mindre problematiskt att vara elak om det tycks vara det som krävs för att få lugn. Ett dåligt klimat i relationen ger rabatt på elaka beteenden. Det som menas med rabatt är att dåliga ageranden medför färre obehag/skuldkänslor än vad det hade gjort om det vore bättre tider. Ju mer dysfunktionellt förhållandet desto större rabatten pga att uppskattningen av varandra till viss del har ersatts av en makt-kamp där uppvisningar av svaghet motsvaras av skadeglädje. Relationen kan då bli allt mer självisk då kärlek inte längre är lika avgörande som den tvingande verkligheten som i praktiken handlar om att dela bostad. När relationen blir belastande och medför en viss mängd smärta så att båda tar skada så kommer den som kan kontrollera relationens klimat till sin fördel att drabbas minst. Det här skapar en situation där den som lyckas att dominera över den andra blir den som kommer bäst undan. Kärlek som ännu har kvar spår så här långt in i relationen hjälper till att naturalisera maktförhållandet genom kognitiv dissonans; ”Det finns hopp att återgå till det som en gång var”. Kärleken har en stötdämpande effekt som innebär att förlorade rättigheter inte medför alltför kraftiga reaktioner. Det här skapar en asymmetri som innebär att den som lider mer är beredd att tolerera sina sämre villkor.

”Vi måste hålla ihop”.

När en part agerar elakt men inte lyckas kvittera ut den andres elände som respons händer det något märkligt. När den drabbade vägrar att visa sig sårad så får inte den som agerade elakt en tydlig feedback om hur pass långt över gränsen den gick; ”Var det där allt?”. Samtidigt sker en undermedveten frustration hos den som agerade elakt genom att den inte var kapabel att få igenom sin vilja. Den får med sig en felaktig upplevelse av situationen. När dess elaka handling besegras av motstånd så blir den benägen att trappa upp sina elaka beteenden för att försöka få ett utslag. Konsekvensen är att gränsen för de tillåtna beteendena förskjuts i en mer explicit riktning allteftersom paret lär sig att uthärda nya nivåer av mobbning. Att motparten till en början inte vek har bara handlat om att den i sin tur försöker att vinna den psykiska uthållighetsgrenen. Det som kvarstår är att varje urspårat beteende som upprepas går från att vara tillfälligt accepterat till att närma sig att bli en norm för senare interaktion.

”Du brydde dig mer om oss förut”.

Om känslor hålls igen och inte bearbetas så tillåts tragedin att eskalera. Samtidigt spiller den dystra andan från de olösta konflikterna över till fler situationer än de som det ursprungligen angick. Obehaget sitter kvar som en klump i magen och påverkar ens förhållningssätt. Den bristande respekten och ständiga beredskapen blir till en dimma som lägger sig över hela förhållandet. Det förpestar och förvränger all kommunikation så att misstänksamhet börjar att genomsyra alla vardagliga interaktioner inom förhållandet. Inget som den andra gör undgår att färgas av ens vilja att hitta fel. Vissa av de upptäckta bristerna kan man bortse ifrån för stunden – men de finns kvar i ens minne. På så vis kan försök till försoning istället bli till små vulkaner av spänning som riskerar att utlösa fördämda aggressioner.

”Jag gör så gott jag kan och du måste anstränga dig mer”.

När mycket av tiden i förhållandet handlar om att bråka så blir sinnesro en exklusiv lyx. Då kan mycket offras för att komma få vara i fred. Dels kan paret börja att spendera mer fritid isär men de kan samtidigt acceptera ett sämre engagemang i varandras mående. Det blir mera förekommande att inte ta åt sig av den andras plågor i syfte att skydda sitt eget mående. De frustrationsmoment som konstant omger den andra personen ses som en möjlig kontaminationskälla. Du ställer risken att skada ditt sällsynt goda stämningsläge mot den försvagade pliktkänslan om att hjälpa den. Vid flertalet tillfällen väljer du att skydda dig själv genom att undvika den. På så vis kan empatin sjunka så att det blir mindre av ett problem att någon är ledsen så länge det inte är du. Dess uppvisning av obehag gör för det mesta knappt ont i en utan känns mest störande. De konstant återkommande konflikterna krymper upplevelsen av delaktighet i den andres misär(“rabatt”). Samtidigt avmattas nyanserna av dess misär så att det krävs ganska mycket lidande för att ens väcka din uppmärksamhet. Den andra personen tappar alltmer förmågan att påverka din attityd till dess fördel.  Nu har miljön blivit sådan att förvånansvärt stora övertramp kommer undan ens moraliska radar. Övertramp som i fungerande förhållanden hade räckt för att omedelbart disintegrera relationen kan nu bli allt mer frekventa.

”Varför måste du alltid vara så där”.

Förhoppningsvis så har de innan det här stadiet kommit till insikt och lämnat varandra eller försökt att reparera sin relation och återuppliva kärleken. Men så var tyvärr inte fallet här och de skulle leva tillsammans tills hennes död. Innan dess så levde de ännu tillsammans och var fortsatt obehagliga mot varandra och försummande aktivt varandra. De fick en viss tillfredsställelse av att dominera över varandra i enskilda situationer. Det började med att vara den som fick den sista repliken. Det gick över till en förmåga att dominera över den andra genom att kunna inkräkta på dess vilja att vara fredad. Därefter övergick det till att alltmer av tiden tillsammans förde med sig definitiva störningar i varandras psykiska grundtillstånd. Förhållandet var nu sedan länge skadligt och började sakteligen att bli elakartat. Men något fick de att stanna kvar och genomlida.

”Jag gör allt för dig men får bara skit tillbaka”.

Allt som är nämnt sker alltså innanför hushållet. Båda kan fortsätta leva sina framgångsrika liv utanför. De försöker att få uppskattning och bekräftelse samt hålla masken inför den externa världen. De försöker att sona för sina synder hemma genom att känna sig som goda människor i andra kretsar. Vi har som människor en förmåga att bära flera varelser innanför vår hudkostym och trots det hålla de förhållandevis isolerade från varandra. Det beror på att vi går in i olika situationer utifrån nya förutsättningar och upptar oss med de relevanta intrycken som lämpar sig den miljön. Även för synonyma situationer kan vi ha olika domäner av inlevelse. Minnets innehåll kan användas på nya sätt i olika miljöer och hjälper oss att segregera livets roller och funktioner. Det som dock gärna följer med över situationer är stämningsläget.

”Varför kan du inte vara som alla andra?”.

Det mest dysfunktionella som paret delar är sin relation. Andra aspekter av livet kan vara bättre fungerande. Om deras roller i den yttre världen är belönande så kan de missta sig för att vara mer fromma personer än vad de egentligen är. Att veta med sig att man är uppskattad i en miljö kan få en att ifrågasätta människors förmåga att få en att känna på annat sätt i en ny miljö. Det här ger den som är elak i en miljö en möjlighet att leva ett dubbelliv genom att den ser sina elaka beteenden som något helt annat än det normala. De elaka beteendena kan kännas som specialfall då de ändå bara finns i specifika situationer. Det här beror på att när stämningsläget skiftar mellan miljöer så kan de olika miljöerna upplevas som isolerade ting. Den får då mindre anledning att känna sig skyldig då den huvudsakligen identifierar sig med det goda inom sig som den regelbundet påminns om. Dessutom får dess självbild en snabbfix varje gång den vistas utanför de miljöer där den inte uppskattas. Den kan bedöva sina känslor om en sak med känslor från en helt annan sak. Det går alltså att tvätta bort dåliga känslor utan att sluta med det beteende som låg bakom de. Det krävs bara övning i självupprättelse och en förmåga att selektivt förflytta sig mellan olika intryck.

”Jag orkar verkligen inte med dig just nu”.

Fotbollsspelaren ville alltså bli av med sin hustru. Rättare sagt så ville han bli av med det som hustrun fick honom att känna. Det är dock inte samma sak som att vilja döda henne. Framförallt inte samma sak som att gå tillväga på ett planerat sätt. Att vilja bli av med något handlar bara om att få det ur vägen på de sätt som man känner till och tänker sig kan fungera. Viljan att bli av med sin hustru lägger han i en vågskål. I den andra vågskålen fanns hans emotionella, intellektuella och sociala spärrar. Dessa psykiska motvikter avgör hur han ser på sin vilja att bli av med frun. Den psykiska balansen färgar av sig till de medel som han är beredd att ta till och utforska i syfte att lindra sin ångest och frustration. Den ångesten behöver hanteras då den växer så länge som situationen bakom den kvarstår och visar sig vara enträgen och oresonabel. Ångesten hanteras genom att göra den typen av saker som kan förminska den. Men vad är ok att göra?

”Jag älskar dig men inte när du beter dig så här”.

Det är viktigt att förstå att de psykiska motvikterna inte är absoluta. Dels kan de påverkas av dagsformen då människor inte är lika snälla varje dag eller vid varje tillfälle. På samma sätt kan upprörande situationer som ger ilska eller hämndbegär leda till att flertalet stadiga hämningar plötsligt åsidosätts. Dammen kan brista i rena impulshandlingar. Upplevelser av kränkning kan nämligen frisätta oproportionerligt stora hämndaktioner och få de att kännas legitima. Det är viktigt att komma ihåg att det är kränkningens upplevda storlek som måttar med ilskan som föregår hämnden. De överdrivna reaktionerna kan efteråt kännas överdrivna men det sker inte en fullständig återhämtning efteråt. Den lättnad som ändå uppstod av att köra över situationen påverkar hur man minns det hela. Lättnaden undantränger från ens uppfattning en del av den gjorda skadan så att beteendet efteråt känns fel men inte oförsvarbart fel. Det är en öppning för att en annan dag återgå till det beteendet.

”Du förstår inte hur du får mig att må”.

Om situationen framöver förblir olöst så börjar balansen att tippa genom att de psykiska motvikterna eroderas. De omvärderas ju mer de känns som ett hinder mot att få må bra. Stressen och utsiktslösheten nöter ner ens moraliska reservationer. Det sker då gradvisa glidningar i motståndskraften mot att agera på ett tidigare otillåtet eller antisocialt sätt. Personen korrigerar ikapp sin syn på rätt och fel utifrån hur den känner.

”Hon vill mig inte väl”.

Den totala förargelsen som de bär mot varandra är stor men de är fortfarande så bra människor att det ännu hade känts omoralisk att köra över alla hämningar i ett enda ryck. Deras psykiska torterande av varandra är ett exempel på hur de sönderdelar sin totala förargelse till små toxiska spottloskor som de kastar på varandra. De är i det mentala planet upptagna med ett småskaligt gerillakrig mot varandra. Det som de har åstadkommit med sitt tvångsmässiga plågande av varandra är egentligen ett förspel till ett tillintetgörande av varandra. De har flera gånger om mördat varandra symboliskt genom att med ord och våld tysta den andres existens.

”Vad är det du vill av mig egentligen”.

Hans dilemma kvarstår ännu. Han är inte den typen av person som dödar andra även om hans handlingar redan har skvallrat om hur lite som hon betyder för honom. Om han kunde trycka på en knapp så att risken att hon dör i en trafikolycka ökar med 10 000 gånger så skulle det inte vara lika obehagligt. Än mindre obehagligt vore om han råkade sätta sig på knappen medan han ännu bara övervägde det hela. Då kan han känna att det inte var han som gjorde det även om han inte har något emot att det hände. Han har vid flertalet tillfällen redan hoppats att hon inte skulle komma hem mer. Abstraktionsgraden i den oväntade trafikolyckan ger en svårvärderad moralisk vikt som därmed är förhandlingsbar på ett helt annat sätt än att behöva uppleva alltihop på nära håll. Abstraktionsgraden gör att skattningen av agerandets hemskhet träffar längre ner på tabu-skalan jämfört med den konkreta idén om att personligen mörda en annan. De psykiska motkrafterna väger mindre när relationen mellan orsak är verkan är otydlig eller medvetet har grumlats.

”Jag måste få vara i fred någon gång”.

Att bli av med henne är inte riktigt samma sak som att ha ihjäl henne även om båda i praktiken innebär att hon upphör. Att det inte är samma sak har att göra med att människor upplever verkligheten på ett subjektivt sätt så att två sätt att döda en människa kan kännas olika jobbiga. Med andra ord värderar vi synonyma situationer olika. Jämför att knivhugga en person och bo kvar i huset med att flytta till en annan stad och be ”anden i flaskan” att göra det åt en och sedan inte höra av sig. På samma sätt kan ett avfyrande av en pistol upplevas som en situation där man tar ställning till att trycka med fingret eller låta bli – det mesta av den feedback som väntar förskjuts till framtiden. Fördelen med att välja att få någon ur vägen är att det reducerar situationen till ett ställningstagande om en tvångsförflyttning av en annan person och inte till en fråga om att döda den. I båda fallen så dör den men det ena känns inte lika problematiskt.

”Jag hatar dig för det mesta”.

Självklart är det viktigt att nämna att hon vid det här laget inte tillhör den abstrakta kategorin ”en person” och har blivit till något eget ”den personen”. Hon har blivit till något eget viket gör att han inte förhåller sig till henne som han skulle göra mot en annan människa. Det finns en fientlighet som bara kretsar kring henne. Det tillåter att han passerar tankar på att förgöra henne men med ett självbetryggande tillägg om att de “tankarna ändå är absurd”. Men redan av att ha tänkt de tankarna så förskjuts gränsen för det acceptabla. Tankar om att den andra personen inte skulle finnas är samtidigt tankar om att relationen har nått vägs ände. Dessa tankar befäster en destruktiv förändring i relationens karaktär. Det som en dag var absurt går nämligen att omvärdera. Det förbjudna är en återvändsgränd så länge det inte finns vägar runt förbudet och samtidigt en anledning till att vilja se sig för.

”Mitt liv var så mycket bättre innan”.

Medan han spinner ett mord i tankarna så hjälper det att distrahera sitt samvete med annat. Förslagsvis spenderar han pengar i välgörenhet eller tar en sup då och då för att trösta sig själv och hushålla med ens känslor av rättfärdighet. Att ha skapat en åtgärdsplan i sinnet men trots det hålla sig borta ifrån den skapar en enorm ångest. Det blir värre allteftersom den planen förvärvar mer detaljer genom att spelas om i sinnet från nya vinklar. Samtidigt trycks alternativa tillvägagångssätt undan. ”Så här skulle det kunna gå till om jag gjorde det”. Den ohållbara ångesten av att ha frun i sitt vardagsliv kan växlas mot den desto mer hanterbara ångesten av “vad har jag gjort”. Om det bara inte vore absurt.

”Det var ditt fel”.

Någonstans mellan hajen och att ha offrets blod på sina händer finns beställningsjobbet. Torpeden fyller en viktig funktion. Han är redskapet som används för att kringgå den egna moraliska radarn. Han gör samma sak som hajen och anden i flaskan hade kunnat göra men på ett verklighetsförankrat sätt. Torpeden delar moralkakan tillsammans med uppdragsgivaren. Den ena vill förminska sin upplevelse av att ha ingripit och den andra har tränat sig till att mekanisera sitt utförande. Båda ser den andres halva som merparten eftersom de är mer insatta i sina egna ursäkter. Ju färre ord som utväxlas desto mer skilda deras upplevelser och desto mer professionellt det känns för båda.

Summan av alla ageranden är ett mord men de olika handlingarna betraktades inte enhetligt från början. Steg för steg hittades motiv som rättfärdigade processen. Över tid byggdes en mental atmosfär som tillät ett mord att planeras och verkställas.

Kapitel 2: Cool guys and bad guys

The cool guys

De flesta som växer upp i samhället vill kunna ta del av det som samhället har att erbjuda. De utgår ifrån sig själva och vill komma åt saker som tillfredsställer olika behov hos dem. Ett bra sätt att komma åt saker är att vara cool. Men det är inte helt oproblematiskt att vara cool. Mycket av det coola inbegriper att utöva inflytande över sin omgivning och kvittera ut deras bekräftelse. I och med att omgivningen har mycket att säga till om vem som får vara cool så kan inte alla som anstränger sig lyckas på egen hand. Omgivningen avgör vem som förtjänar att ses som cool och vem som anstränger sig i onödan. Det avgörande är ofta hur mycket omgivningen intresserar sig i den person som antingen är cool eller inte är det. Det finns med andra ord en autenticitet som omgivningen värderar utifrån en gemensam grupprocess. En person som är cool i en miljö kan mobbas i en annan miljö.

Låt oss försöka att komma överens om 7 kriterier för coola killar. Vi kan anta att kriterierna rinner samman och har en additiv effekt. När vi upplever en person som cool så är det en sammansatt upplevelse där de olika faktorerna i olika utsträckning är representerade. Men det är vår upplevelse där och då som avgör om personen är cool. Den har ingen garanti om att uppfattas som cool bara för att den tycker sig inneha vissa av kriterierna. Att det inte är någon garanti är viktigt att komma ihåg inför diskussionen om onda killar.

– ”Expectations violated – not much harm done”. Coola människor bryter mot ”onödiga regler”. Dessa regler är alltså vedertagna regler eller socialt accepterade hinder där konsekvensen av att göra på sitt eget sätt paradoxalt nog inte visar sig vara särskilt upprörande. Den coola personen agerar på ett kontraintuitivt sätt som visar sig fungera. Den spänning som föregick utfallet kvitteras ut som en positiv känsla när personen har överträffat våra förväntningar om hur det kan tänkas gå om man gör som den gjorde. Genom att köra över ett hinder som vi rättade oss efter så har personen visat sig ha ”krafter” som andra saknar. Vi har fått bevittna dessa krafter och träffats av deras sken. Vi förtjusas av att den bemästrar en spännande livsstil eller en skräckinjagande fara. Vi lever in oss i deras förmåga att besegra något som även för oss är ett hinder. Våra tankar om makt över vardagen får utlopp genom coola människor runt oss. Redan av att bevittna deras ageranden så kan vi ta åt oss av den makten. Mycket som är coolt för ungdomar är ”löjligt” eller ”förargelseväckande” hos vuxna genom att vuxna har gått över till ett nytt förhållningssätt till regler i synnerhet och livet i allmänhet. Vuxna är mer benägna att tänka långsiktigt och då se konformitet som en trygghetsfaktor som skapar stadga i vardagen.

– ”Awesome stuff dude”. Vi kan uppskatta svårighetsgraden i olika motoriska rörelser. Vi vet att det är väldigt svårt att göra avancerade trick på en skateboard. Vi vet det genom att använda oss av vår egen kapacitet som måttstock men även genom att jämföra med våra kulturella referenser. En person som behärskar en socialt eftertraktad förmåga besitter något utöver det vanliga och kan fånga vår uppmärksamhet på sätt som gynnar den. Samma sak gäller en person som kombinerar färdigheter som upplevs som svårkombinerade. Det är ganska coolt att vara en charmig professor i biokemi som vid sidan om jobbet extraknäcker som stuntman.

– ”Simply cool”. Människor som redan tycks vara coola får en uppmärksamhet som ger de en social status. När de delar sin status med människor som de umgås med så adderar ”välgörenheten” till deras aura av cool. När fler människor gillar den coola personen så blir dessa nya människor budbärare som vidarebefordrar det coola som de har upptäckt. När många människor har hittat en anledning att se någon som cool så kan vi med hänvisning till deras upplevelse anstränga oss mer med att ”hitta det coola i personen”. Vi kan alltså uppskatta att andra personer uppskattar någon oavsett hur det gick till. Vi blir då benägna att rena fram egna anledningar till att se något coolt i den.

– ”For your eyes only”. Vi kan uppskatta hur en person får oss att känna. En del av det coola i en person handlar om hur vi mår av att vara nära den. Den får oss att komma åt saker som vi inte kan få lika mycket av på egen hand. Särskilt om den åstadkommer denna effekt på ett diskret sätt som inte förminskar oss så kan vi belöna den med vårt gillande. Det kan handla om att den ger oss tillgång till skydd, status, uppmärksamhet, inflytande osv. Det kan även räcka med att vi kommer åt att vara positivt associerade med den.

– ”Handsome jerk”. Det finns en paradoxal variant där en person agerar på ett sätt som strider emot något som vi står för men som på ett annat plan lyckas tilltala oss. Det finns en elegans i deras obehaglighet vilket gör de spännande. Det beror på att känslan av fjättrad fara ger en spännande känsla av kontroll. En del av fascinationen kring coola och elaka människor handlar om deras förmåga att på ett uppseendeväckande sätt tilltala oss med sina exceptionella handlingar. De utstrålar makt och att tro sig kunna tämja de blir i sig till en form av maktutövning.

– ”The bold and the beautiful”. Att besitta exklusiva resurser som är lätta att uppskatta skapar en aura av attraktion kring en person. Det pratar bland annat om att vackra människor har en ”halo-effect”. De får ofta fördelar i olika sociala situationer genom att människor gör undermedvetna antaganden om att vackra människor är bättre människor. Det är lättare att vara cool om du besitter resurser som samhället värderar såsom god hälsa, ett attraktivt utseende, en ljuv stämma etc.

-”Stand back mortals”. Coola människor kan även sticka ut med en attityd. De är ofta jordnära och därmed lättsamma att umgås med. ”Laid back” är kanske en bättre beskrivning. Genom att de är stadiga i sin person så kan de distansera sig till olika vardagliga händelser och därmed närma sig olika situationer på okonventionella sätt. När de gör detta framgångsrikt så belönas de med att ses som något utöver det vanliga. Med ett växande självförtroende kan den coola personen lånas befogenheter å gruppens vägnar. Den ges ett outtalat ledarskap genom omgivningens tilltro till dess potential när de själva är osäkra.

Det som är viktigt att ta med sig från diskussionen om coola killar är att samtliga kriterier handlar om att göra eller ha tillgång till något annat än det normala. Killar som vill vara coola befinner sig ofta i gränslandet mellan olämpliga och häftiga beteenden då det är i det området som det är enklast att sticka ut. Dessa killar pressar ofta gränserna i syfte att vinna den sociala omgivningen till sin sida. Det kan gå väldigt fel när människor på andras bekostnad är beredda att eftersträva saker som de ser som sina rättigheter.

Det som följer nu är en beskrivning av en person som går från att vara nästan vem som helst till att bli en våldtäktsman. Diskussionen handlar främst om den subgrupp av våldtäkter där offret och förövaren inte känner varandra. Dock är det så att de flesta våldtäkterna sker inom omgivningskretsar så att offret känner förövaren. Det finns tyvärr ett stort mörkertal i statistiken. Det har bland annat att göra med de kulturella föreställningarna och attityderna som omger ämnet. Dessutom finns juridiska aspekter som gör att de flesta våldtäktsmän kommer undan lindrigt. Oavsett vilket så är våldtäkt en av de hemskaste sakerna som kan drabba en människa. Med tanke på att våldtäkt är ett sexualbrott så är det rimligt att tänka sig att en av de viktigare drivkrafterna är förövarens tankar om makt och sexualitet. Diskussionen nedan har den samtida västerländska kulturen som sin kontext.

The bad guys

När tjejer och killar är tydligt skilda varelser vars enda förbund är en ömsesidig attraktion så blir relationen mellan de laddad på ett sätt som skapar attraktion. Som kille så kan tjejer av denna anledning bli väldigt exotiska vilket skapar skäl för nyfikenhet och en ibland destruktiv bemästringsvilja.  Det blir inte bättre av att kulturen under lång tid har objektifierat tjejer på ett sätt som har varit över-sexualiserande. Om attraktionen sedan ska kunna omsättas på ett socialt acceptabelt sätt så krävs ett medgivande från båda parter trots att attraktionen sällan är lika stark åt båda håll. Det finns alltså en osäkerhet i kommunikationen då attraktionen inte nödvändigtvis är delad. Avståndet som finns mellan attraktionskraften och enigheten om att mötas ger upphov till ett okänt område som inbjuder till utforskning.

En hel del fumliga interaktioner uppstår av att kommunikationen har en låg träffsäkerhet och från början är laddad. När killar inte förstår sig på tjejer men ändå finner de lockande så kompromissar killarna genom att utveckla en experimentell attityd. Det experimentella är ett sätt att reda ut de tvetydigheter som fördunklar tjejernas attityder till ens närmanden. 

Studier tyder på att det finns såväl sociala som biologiska anledningar till att män tenderar att missuppfatta många beteenden hos kvinnor som ett medvetet flörtande. De använder sin självmedvetenhet på ett felaktigt sätt genom att tro att kvinnor har avsikter mot de som är lika de egna avsikterna mot kvinnorna. Förklaringsmodellen som många män har för sig själva skulle vara något i stil med att det bara är vissa av tjejerna som är tydliga med att visa sitt intresse medan andra spelar svårfångade. Men de flesta kvinnor som ler till en man följer bara den sociala kutymen om att vara trevliga även om det inte skulle finnas någon tidigare anknytning de emellan.

För den enskilda killen som har en utgångspunkt att tjejer är intresserade av honom och han av de så infinner det sig en benägenhet att leta efter signaler som skulle bekräfta att intresset verkligen är ömsesidigt. Tjejerna kan här tyckas ge en massa signaler om vad de egentligen vill. Skillnaderna i hur enskilda tjejer bemöter ens närmanden kan användas för att gynna den egna agendan. Det kan användas som stöd för den felaktiga idén om att det finns en dold vilja hos tjejerna om att få finnas för ens behag. Härifrån kan de berörda männen få för sig att de måste arbeta fram den viljan då den annars kan förbli otillgänglig.

Att personen framför dig skulle finnas till för sig själv och inte till för dig är en insikt som behöver mogna. Fram tills dess är det genom populärkulturen uppmuntrat att ha en arbetshypotes inför relationer om att ta för sig och se hur det går. Attraktionen tillsammans med en begränsad förståelse för spelreglerna i det sociala samspelet är i denna kontext väldigt problematiskt. Attraktionen kan nämligen kringgå ens djupare tänkande genom att använda sig av snabbspår i huvudet som kan åsidosätta omdömet. De eventuella psykiska motvikterna till att ryckas med bör helst ha skapats i förväg om de ska vara signifikanta. Med andra ord borde personen helst veta hur den ska bete sig innan den sätts i en känslig situation där den ska agera. I annat fall främjar attraktion att gränser blir oklara och närmanden lockande. Vissa överträdelser kan då motiveras med att motparten egentligen vill och kanske bara spelar svårflörtad. Många killar kommer att utmana etablerade gränser i sin vilja att få tjejernas uppmärksamhet. Att ha tassat runt gränserna drevs ursprungligen av en impulsivitet om att få agera ut en frustrerad attraktion på det sätt som man föreställde sig kunna stilla begäret. De flesta som agerar ut denna frustrerade attraktion kommer att tillrättavisas och stanna vid små övertramp så att de över tid slipar fram fungerande beteenden genom sina socialiseringstillfällen. På så vis kan de utveckla lovliga metoder för att få utlopp för sin lust.

Många killar gör alltså olämpliga saker i mindre skala och lär sig av det vilka beteenden som de istället borde ha hållit sig till. Vissa andra killar får inte en framgångsrik socialisering och får mycket svårare att på ett normalt sätt komma åt sociala fördelar som de är intresserade av. Dessa killar kan bli bestraffade i sociala situationer när de har agerat klantigt. De kan utveckla en hätsk attityd av att känna att de har råkat ut för en orättvisa då andra killar kan göra samma saker och komma undan eller belönas för det. De kan känna en avundsjuka inför situationer av samma karaktär som att ”Den snygga killen inte blir avvisad av att gå över gränsen och oftare blir belönad för sina klumpiga beteenden”. Dessa situationer kan uppfattas som kränkningar mot självbilden och kan leda till att de distanserar sig från det sociala samspelet för att skydda sin självkänsla. Det ändrar dock inte faktum att de inte är nöjda med sitt tillstånd utan vill mer. De kommer framöver inte ifrån att åter vilja komma åt det som kulturellt och sociobiologiskt är eftertraktat. I praktiken har de gjort sig själva en björntjänst när de försöker att skydda sig själva från den sociala verklighetens baksidor.

Med avstånd blir deras förståelse av det sociala samspelet försämrad även om de så småningom lär sig vissa standardknep som tillåter de att få social tid. De får därigenom möjligheter till närhet men inte av den sort som skulle kunna leva upp till deras önskemål. Vid sidan om sina sociala relationer har de föreställningar om en annan roll för sig själva men lyckas inte övervinna sin ”awkwardness”. Några av killarna som fick en bristande utveckling kommer att på egen hand ta det de vill ha om det inte uppstår förhinder eller om de inte dessförinnan snubblar över mer framgångsrika närmanden.

Att killen kan agera med våld handlar bland annat om att när killen är upphetsad så är han inte beroende av att tjejen är villig utan kan tvinga sig på henne. Killar kan till skillnad från tjejer ta till extrema beteenden då de har mekaniska förutsättningar till att kvittera ut sina begär oberoende av den andra partens medverkan. Än värre är att om alkohol eller droger finns i närheten så lyfts plötsligt bromsen av många tänkta men hittills spärrade beteenden. Med det sagt så lär ingen kille kunna bli en våldtäktsman över en dag. Troligen har den varit en förgripare i sina tankar dessförinnan. Låt oss leka med den tanken.

The evil guys

Killarna som inte kommer åt det de ser som ”sin beskärda andel” kan kompensera sig genom att få utlopp för sina begär på annat sätt. Differensen mellan vad personen föreställer sig att den kan och vill göra mot tjejer och den verklighet där tjejerna är otillgängliga leder till en överhettning av passion som behöver kompenseras. Personen kan kompensera sig själv symboliskt genom att använda visuella medier eller den egna kroppen för att kyla ner sin frustration. På så vis kan den inför sig själv i sin fantasi simulera en makt över det sociala samspelet.

Kvinnan som närvarar som motiv i fantasierna men aldrig i sin fysiska person blir genom denna diskrepans allt mer av ett separat motiv för den frustrerade attraktionen. Det finns nämligen inbakat i alla våra upplevelser en ”var det här allt” känsla. Denna känsla tillåter en idé om att kvinnan kan tillföra ”det magiska mervärdet” med en närvaro som hittills inte har varit möjlig. Kvinnans fysiska närvaro blir till en fix idé om hur det går att uppnå(unlock) en känsla som är omöjlig att få på annat sätt. Denna idé kan bli tvångsmässig för varje gång som den begrundas utan att ifrågasättas. Personen får för sig att den bör ”göra det rätt som det var förskrivet” och att “något mer finns här än det som jag får”. Kvinnan med de rätta egenskaperna är lösningen på det här problemet såsom personen har formulerat det för sig själv. Om personen dessutom inte ser en tydlig gräns mellan sig själv och andra så kan den leva i tron att hon likväl är intresserad av honom men att det bara inte har fungerat med kontakten hittills.

Nästa stycke är något krångligt så fundera på det här först. Gå gärna tillbaka till detta stycke ifall du vill sätta resten av texten i en kontext. Säg att du vill hålla vikten och inte får äta kakor. Men en dag så blir du sugen på kakor och börjar att tänka på kakor. När du har en dag som denna så kommer du på dig själv och tänker omedelbart att du absolut inte får äta kakor. Den tanken är dock tung att bära på med tanke på att du är så sugen på kakor. Då lämnar därför den tanken och flyttar dig till en lättare tanke om att det ändå inte finns kakor hemma… Senare samma dag så inser du att du behöver handla lite varor. Du ”råkar” gå förbi den delen i butiken där kakorna finns. Då tänker du en ny tanke om att du självklart inte ska ha kakor men att du däremot borde ha några hemma då du kommer att ta emot gäster senare under veckan. När du ser att det finns ett specialerbjudande så att kakorna idag går att få för halva priset så hinner du inte tänka två gånger så har du köpt kakorna. När du går hem så har du hunnit bli rastlös av att ha tänkt på kakorna på ett eller annat sätt under hela dagen. För att slippa rastlösheten och kunna gå vidare med ditt liv så går du med på att endast ta 1 kaka. Det borde stilla den här påträngande känslan av att kakorna är så nära. När du har ätit den kakan så blir du uppfylld av den och ännu mer rastlös av att inte ha blivit mätt på kakor. Istället påminns du om hur belönande det är med kakor och varför du överhuvudtaget ville ha kakan. Din ångest stegrar plötsligt för att du har påbörjat en handling som känns belönande men står emot med nöd och näppe. Då slutar det med att du inte orkar bära alla känslor och brister ut i ett impulsivt beteende där du äter upp alla kakor för att bränna av din ångest och frustration. Det finns studier som visar att impulsköp ökar ju längre tid människor spenderar i en affär. Det skulle stödja idén om att frustrerande associationer kan bli mer trängande om de får göra sig påminda alltför länge.

Det som har hänt är att dina steg mot att få tag i kakorna har tagit en hel dag på sig. Under den perioden hade du upprätthållit motvikter på ett utmattande sätt som dränerade din kapacitet att kämpa emot. Dina försvarsmekanismer gick ut på att se hinder och att känna ängslan och obehag inför att agera mot dina principer. Du kunde ha valt att gå fram till kakorna och äta de direkt och skippa alla mellansteg. Men du ville ju inte äta kakorna. Istället kom du åt kakorna genom att närma dig de fragmentariskt och på så vis distrahera dina försvarsmekanismer. Du delade upp situationen till multipla situationer och slapp på så vis hantera den i sin helhet. Du tog många små steg där varje steg inte kändes så farligt och inte sa särskilt mycket om vad som var på väg att hända. Varje steg byggde upp en viss frustration av att föra dig närmare målet utan att ta dig fram till mål. Den här frustrationen tillät dig att lura dig själv till att göra ytterligare riskfyllda saker med ursäkten att de skulle dämpa frustrationen. Du snubblade dig själv vid rätt tillfällen så att du av farten rullade in i nästa etapp som om du ovilligt råkade hamna där.

Frustrationen dämpades bara tillfälligt av att du flyttade fokus mot beteenden som tycktes ha en annan riktning. Det kvarstår att när du är färdig med den distraherande handlingen så är du närmare det som ursprungligen gjorde dig frustrerad. Varje steg avlöste det nästkommande steget genom att optimera din kognitiva beredskap inför det. Det är ungefär som att tanken på kakorna skulle klia inuti hjärnan. Klådan stillas tillfälligt av att du kliar dig men det blir mer irriterat för varje gång du rör vid det som kliar utan att släcka ut känslan. Så tillbaka nu till de elaka killarna som är ute efter mer än bara kakor.

Försluten begär som inte kan hanteras kan leda till en moralisk korruption som börjar i huvudet och därefter läcker ut till världen. Personen har under begärets regi börjat att dagdrömma fram tankar som berör motivet för dess begär. Över tid samlar den ihop många fragmenterade tankar som har tagit form i samma riktning. I dagdrömmarna sker en rundgång mellan associationerna så att det mentala surret inom sig lånar vidare aktuella teman och återknyter till de. Dessa tankar har visuella inslag där det är den själv som agerar. De beteenden som har utspelat sig i sinnet vid ett flertal tillfällen men har förblivit uppdämda kan börja att föras samman i ändarna och ordnas i sekvenser. Dessa sekvenser är förhållandevis isolerade från varandra då de har utspelat sig i tankarna vid separata tillfällen. Personen viftar även aktivt bort tanken om att de skulle ha med varandra att göra. Det hindrar inte att tankefragmenten har en minimal beröringsyta som säkerställer övergångarna mellan de. Tankefragmenten kan använda sig av varandra för att likt en mental reflexer växla vidare till nästa steg i ett komplext beteende. På så vis tar personen ställning till att påbörja varje sekvens för att sedan köra på autopilot medan den släpper fram en kedja av händelser. Hans upptäckt av ett oväsentligt sug att gå till affären slutar med att han har kaksmulor i skägget.

Ju närmare sinnet föremålet som du har stereotypa beteenden för – desto mer kommer du att vara benägen att inleda kedjan av fragmenterade handlingar. Det beror på att händelser som för närmare ett önskemål eller minskar motståndet mot att få igenom en vilja bygger upp en rastlöshet inför det som återstår(ungefär som att en kissnödig person blir mer kissnödig ju närmare hemmets dörr den kommer). Varje handling som för en närmare ett intressant mål återskapar en frustration som blir till en övergång mot nästa handling genom att underhålla sökbeteendet. Dessutom kan det vara förlamande när psykisk energi omdirigeras för att hålla ett behov i schack. Denna energi försvinner från andra saker i vardagen som väntar på att göras. Konsekvensen är att när vardagen stapplar så blossar det upp ytterligare anledningar att bli ångestdriven och känna att man måste göra något för att komma loss från de besvärliga känslorna av inre disharmoni.

Många elaka eller olämpliga handlingar är semiautomatiserade så att personen bara trycker på startknappen och sedan händer en del saker. Därefter trycker den på nästa startknapp så att mer saker händer. Personen kan till exempel övertyga sig själv om att ”Jag ska bara ut och träffa en kvinna”. Den vet att den kan göra bort sig och vill därför hellre prata med en ensam kvinna. Den får syn på en kvinna och tänker ”Jag ska bara gå fram till henne och prata med henne”. Tjejen som självklart blir rädd reagerar omedelbart med skräck och avvisning. Han blir överraskad och håller fast henne med en egen motivering om att han hindrar henne från att få panik. Hon skriker och då håller han för hennes mun vilket inte alls har en lugnande effekt. Nu springer han därifrån men kan inte känna igen sig i att han skulle ha gjort något fel. Det han har fått med sig från situationen är en egen förklaring på varför det gick fel. Till nästa gång har han ett större mod och kommer att gå ännu mer över gränsen – kanske hela vägen. Då kommer dessutom övergångarna mellan de olika stegen att ha blivit mer utstuderade.

Många åker fast innan de har bemästrat sitt beteende. För de som inte gör det så tillåter distanseringen till de egna beteendena och synsättet på offret att personen inte känner skuld. De är dessutom som förtrollade när de agerar. Inte minst så kan faran som omger hela situationen skapa en överlevnadsinstinkt som kör över djupare reflektioner till förmån för en kvicktänkthet som är anpassad efter situationen. Den egna uppmärksamheten förskjuts istället till att bevaka och säkra sin omgivning.

Med tiden kan spänningen mellan det förbjudna och det önskade bli till en egen förförelse om personen inte avbryter kedjan av stimulans. Varje gång den agerar med livet som insats så ingår en intensiv urladdning av känslor. Minnet från denna urladdning kan skapa en bonuseffekt som knyter samman belöningen från agerandet med ruset som ingår vid intensiv spänning. Då kan det uppstå en lockelse kring att tillfredsställa sina begär detta sätt. Från att överfallet inte var fullt medvetet så börjar överfallet att kännas viktigt på samma sätt som påminner om kvinnans obligata närvaro. Minnet av den händelsen kan sedan bli till sitt egna frustrationsmoment när personen åter är upphetsad. Det beror på att impulser som upptar ett stort kognitivt utrymme skapar frustration om de inte får utlopp på rätt sätt. Den egna fantasin kan i denna kontext bygga en mental gestalt av vad som behöver göras för att stilla behoven.

Våldtäktsmannen har inte suttit och skissat på sitt brott in i minsta detalj. Oftast har han istället övat i sina egna tankar och därefter raffinerat sitt beteende genom erfarenhet. Hela kedjan av tankar kan bli aktuell när han har rätt signaler inom sig och rätt intryck runt sig om att det är dags. Det kliar återigen och han börjar att se tecken på att kvinnor uppmanar honom att agera. Därifrån kan en hel del automatiserade beteenden ta över i stundens hetta. Dessa automatiserade beteenden har sina instruktioner i de fragmenterade tankarna som utspelade sig under de olovliga fantasierna. Det är denna process som över tid har skapat vägar runt barriärerna som blockerar beteendet. Personen har i förväg förberett en handlingsplan där han teleporterar mellan olika öar av tankar utan att stanna upp tillräckligt länge för att betrakta konsekvenserna av deras helhet. Men varje delmoment är kumulativt och triggar igång nästa delmoment. Det tillåter förövaren att dissociera sig från vad den gör och på så vis kringgå sina egna spärrar. På så vis byggs ett momentum upp samtidigt som personen slipper kännas vid vad som snart lär inträffa. Den betryggar sig med en illusion av kontroll som möjliggörs av att den inte tar särskilt stora kliv. Under resans gång uppnås en kritisk massa av ångest och frustration som klarar av att åsidosätta alla psykiska motvikter som står i vägen. ”Oops I did it again”.