Hur många konspirationsteorier får plats på en A4 (färdig)

Den här texten handlar om konspirationsteorier och deras förekomst. Den är baserad på 3 nyckelidéer som diskuteras i den löpande texten nedan. Språket är något svårt och därför så är det tänkt att den här sammanfattningen ska skapa en ingång till resten av texten. De 3 idéerna är alltså följande:

1. Konspirationsteorier är möjliga genom att världen erbjuder en buffé av observationer. Dessa kan sedan knytas ihop efter den känsla som förenar tillräckligt många av de.
2. Att världen är konstig beror bland annat på att makt är olika fördelat och att det faktiskt finns “en elit”. Den här eliten är dock inte lika enformig som folk vill tro. Eliten kan förstås genom att fundera kring varför den finns och vad som gör att den är kvar.
3. Människor som ingår i eliten går att påverka intellektuellt för att även de vill känna en mental harmoni. Många miljardärer har redan skrivit under att de ska ge bort alla sina pengar till välgörenhet när de dör. När några gör det så skapar de anledningar för att andra ska ta efter. Det går med andra ord att “kommersialisera filantropi”.

Somebody is watching me

Konspirationsteorier kommer i alla smaker. De större teorierna pratar om en korrupt/ockult världsordning och de mindre kommer med alternativa förklaringar till enskilda händelser. Temat för dessa teorier är överlag att det finns mäktiga människor som använder sin makt för att göra saker som gynnar de men skadar andra. Samtidigt är det underförstått att dessa mäktiga människor ser till att försöka att dölja sina spår för att undvika att bli motarbetade. 

De teorier som pratar om enskilda händelser lockar ofta en större publik än de teorier som är allomfattande. Chansen att mindre händelser är sanna är helt enkelt betydligt mycket större då de bättre undgår att slå knut på sig själva i bevisföringen. Men även för att det ofta finns bevisade händelser som är suspekt lika. Bland annat har tidigare hemligstämplade dokument visat att mäktiga länder har finansierat militärkupper och uppror runtom i världen. På samma sätt har länder angripit sig själva under falsk flagg för att rättfärdiga angrepp mot en utpekad part. Invasionen av Polen under andra världskriget föregicks av att tyskarna iscensatte angrepp mot sig själva och gav Polen skulden.

Den som är konspiratoriskt lagd hittar stöd för sitt tänkande på andra håll med. Det är inte osannolikt att mäktiga aktörer som agerar på tvivelaktiga sätt skulle föredra att bemöta sina kritiker i enlighet med vad de vet om den. Den okända andelen av dess synder vill den gärna hålla för sig själv. Ett uppmärksammat exempel på hur mäktiga aktörer döljer sina spår är bevakningsskandalerna. Människor som hade sagt att regeringar arbetade med bevakning bakom stängda dörrar hade dittills varit dumförklarade. Helt plötsligt var deras oro inte längre frågan om konspirationsteorier. Istället skulle ännu mörkare saker komma att avslöjas. Medan diplomatin pågick så hade mäktiga länder använt sig av cyberattacker för att plundra till sig varandras hemligheter.

Det är alltså svårt att helt avfärda konspirationsteorier med hänvisning till att de skulle vara alltför pompösa. Det beror på att det just råkar vara en korrekt observation att den moraliska kompassen inte pekar åt samma håll för alla. Det är inte en orimlig tanke att den som en gång inte bromsat för ett moraliskt hinder kan tänkas ha fler skelett i garderoben. Det är inte tokigt att tänka sig att den som utnyttjar gråzoner för att tjäna sin intressen redan har vant sig vid att ha dubbelmoralen som arbetssätt. Därifrån är det upp till motpartens fantasi att få uppskatta hur många de kan tänkas vara.  På samma sätt följer att det enda den ångrar efter att ha åkt fast kan vara faktum att den åkte fast. Det som fick den att agera tvivelaktigt till att börja med behöver inte per automatik ha förändrats av att den råkade åka fast. Kanske omvärderar förövaren bara faktum att den inte var skicklig nog att hålla sig undan. Det svaga i konspirationsteorier är med andra ord inte att de skulle vara omöjliga att tänka sig. Svagheten finns snarast i att de ofta använder tunna grundantaganden som fundament. Dessa grundantagandet är inte lika självklara som de utger sig för att vara. Ett av dessa grundantaganden är att det alltid måste finnas en förlorare för att det ska finnas en vinnare vilket inte är sant. Det finns fler utfall såsom flera vinnare och flera förlorare. Styrkan i konspirationsteorier är att de bara behöver verka sanna för att kännas sanna. Med andra ord så är det lättare att konspirationsteorier bli ersatta utan att först ha spruckit. Om de väl spricker så är det ofta inifrån genom att de inte har klarat av att ducka för sina egna sanningar. Det kan ske när konspirationsteorin har sagt för många prövbara saker och lämnat för lite utrymme åt fantasin att fylla som den behagar.

Or am I just paranoid?

För länge sedan så tyckte jag att allomfattande konspirationsteorier var rätt tilltalande. Temat i dessa teorier är ofta att en sammansvetsad elit styr världen och ser alla andra som pjäser i sitt spel. Jag tyckte som många andra att jag fick överskådliga svar på frågorna om varför världen var galen och varför den var svår att förändra. Det ironiska är att jag idag har kommit att förstå hur de här teorierna underskattar mängden makt som cirkulerar i världen och inte tvärtom. De är förenklingar baserade på en ganska simplistisk modell av samhället. Konspirationsteorierna är helt enkelt miniatyrer jämfört med verkligheten. I den mån som det faktiskt finns en maktelit så kan de bara vara så brutala som deras oemotsagda makt tillåter. Visserligen ligger det i mäktigas intressen att ibland spänna musklerna men ibland får de mer gjort genom sina charmiga leenden(“mjuk makt”).

Grejen med konspirationsteorier är alltså att de ger tillfredsställande svar. Men det är ingen garanti för att de är korrekta. Särskilt om det finns mer omfattande idéer som arbetar med samma frågor. Ett exempel på en mer omfattande idé om hur makteliten kan tänkas fungera finns skildrat i en bok av Charles Wright Mills som heter “The power elite”. Det finns mycket att kritisera i den men den erbjuder en jämnare idé än tanken på en osynlig och ondskefull supermakt.

Kort och gott så säger författaren att rika människor huvudsakligen umgås med rika människor. Det börjar med att rika människor har råd att bo i rika människors kvarter. Barnen ärver sina föräldrarnas sociala kretsar och växer upp i ett eget samhälle med dyra fritidsintressen, privata golfklubbar, exklusiva fester, egna kontaktnätverk, hemskolning etc. Det ger de ett kraftigt försprång genom att de kan delegera alla vardagliga praktikaliteter och frigöra tid till att förädla sin ägodelar och förmågor. Framförallt så har de en buffertkapacitet som ger ett stort manövreringsuttrymme – “De har råd att göra fel för att de kan göra om och göra rätt”. I de här sociala sfärerna  umgås alla representanter från samhällets toppskikt. Inflytelserikedom som utgjorde en inträdesbiljett innebär att det skapas en exklusiv makt-kultur bland de närvarande. Deras intressen, uppfattningar om livet, vardagliga göromål etc färgar över sig till deras värderingar. När den sociala kretsen blir till något eget så uppstår en social kodex som gynnar de redan etablerade då det för utomstående blir svårt att uppfylla intagningskraven. 

Idén är alltså att ackumulerad makt medför en relativ isolering från det övriga samhället. Det som är bra med en sådan här skildring är att den kan förklara varför vissa mäktiga människor kan vara genuint trevliga. En del rika och mäktiga personer har helt enkelt en världsuppfattning som är kulturellt avgränsad så att de inte känner av dina smärtor lika mycket som du. De skulle vara beredda att göra något åt saken om de visste. Därmed inte sagt att eliten som konspirationsteoretikerna tyckte sig se inte skulle finnas.

Tell me it is just a trick

Saken är att när det i ett system finns inbyggt exklusiva privilegier så tillför en konspirationsteori inte särskilt mycket. Som det ekonomiska systemet fungerar nu så är rikedom det enklaste sättet att bli rik och mäktig. Så länge ränteintäkter på ägda pengar procentuellt överstiger den ekonomiska tillväxten så kommer pengar att snedfördelas så att den större delen av tillväxten hamnar hos de rika(som redan hade pengar att förränta). Att göra en affärsmodell av ackumulerade pengar är både styrkan och svagheten i kapitalism. Genom att erbjuda och underlätta olika finansiella tjänster så tjänar man pengar på sitt innehav av pengar till priset att de inte ligger still i en skattkista. Men att det går att göra så innebär att det efter en viss grad av rikedom blir allt svårare att bli fattig då det är andra människor som lägger ner arbetstimmarna och bär riskerna. De som behöver arbeta hårt för att få ihop sitt liv märker av hur de rika har det betydligt mycket bättre utan att arbeta hårt vilket skapar en misstänksamhet. Samtidigt gör finansindustrin att det cirkulerar mer pengar i användning än de varor som hade gått att köpa med pengarna. Vi lånar och investerar med andra ord pengar från framtida vinster genom att göra prognoser för olika verksamheter och lita på att prognoserna kommer att gå som vi tror. På så vis kommer långivarna åt vinster som ännu inte ens existerar. Det skapar ytterligare misstänksamhet hos de som har det sämre.

Missnöjet som cirkulerar i samhället är en inspirationskälla för den som vill pussla ihop data till en konspirationsteori. Att den sedan anammar en konspirationsteori beror på att den behöver kunna göra begripligt sina känslor av missnöje. Och visst har den rätt att bekymras åt problemet som uppstår när makten fördelas olika i befolkningen. Det beror på att det finns mer makt än den som vi fyller valurnorna med. Förmågan att mobilisera energi och frigöra resurser åt ens ambitioner är asymmetriskt fördelad i befolkningen. Här spelar det roll hur många vakna timmar av ens liv som går att fundera kring politik, de påverkanstorg som en har tillgång till, och förmågan att utnyttja tillfälligheter som korsar ens väg. På så vis röstar vissa av oss i valurnan och så har vi gjort vårat medan andra har fler valurnor som vi inte känner till. De inflytelserika har mer att säga till om hur samhällets anda ska uttolkas, formuleras, och utövas.

Den som undrar över varför världen är så olik vad den hade velat kan färga sina förklaringar med ännu mörkare färger om den fokuserade på skräckexemplen. Exempel på detta är när stora företag eller affärskonglomerat vinner ekonomiska, politiska eller juridiska fördelar gentemot länder genom att vara så viktiga inkomstkällor för en eller flera länder att de kan skapa sig förhandlingslägen. I korrupta länder har problem som dessa astronomiska proportioner. I de länderna kan det vara en naturlig del av vardagen att staten både samarbetar men även försöker att behaga korrumperade affärsmän. Folket där har vant sig vid idén om att de inte är lika inför lagen. När lagen väl ska nypa så finns det kryphål som elitens advokater känner till i förväg.

Att dessa skräckexempel finns beror bland annat på att samhället är i ständig förändring. I och med att utveckling kan förändra samhällen fortare än medborgarrättens reaktionsförmåga så kan det uppstå snedfördelning av makt. Denna snedfördelning medför en samhällelig särbehandling som gynnar vissa över andra. De som gynnas mest är de som hittar skydd när hela havet stormar. I praktiken innebär det en förmåga att fortsatt kunna ha nytta av det som gav en fördelar innan världen ändrades. I en kapitalistisk statsmodell är rikedom ett väldigt effektivt sätt att bevara makt. När alla varor och tjänster ändrar värde men pengar kan hitta ut från systemet och behålla sitt värde så kan de rika behålla sin status trots förhållandevis stora samhällsskiften. 

En viktig notis är att konspirationsteorier inte skiljer mellan samhällen utan klumpar ihop tragedier utan mycket hänsyn till kontexten. Korrumperade länder är egentligen är ett eget kapitel då det som utspelar sig där behöver förklaras utifrån något annorlunda omständigheter. Den som utan att ha kompenserat analytiskt blandar ihop intryck från flera samhällen till en enhetlig teori kan få ett felande slutresultat.

Should I figure this one out

Konspirationsteorier glömmer egentligen att de flesta människor i grund och botten vill gott men kan under vissa omständigheter vara en pina. Vi har haft en värld där rikedom krävde någon annans fattigdom men är nu på väg vidare mot en värld där fattigdomen minskar trots att folk fortsatt är rika. De rika och mäktigas benägenhet att lyssna till de fattiga har alltså ändrats över tid då fler människor gör klassresor under sina liv. Dessa människor behåller lojaliteter som sträcker sig bakåt till de som har det sämre men kan genom en nyvunnen vänskap till de mäktiga få vara med och utöva inflytande på högre nivå. De flesta människor bryr sig när de hör “du gör illa mig” eller “tänk på mig med” av någon som står de nära. De missgynnades sociala kommentarer kan kasta om i befintliga lojaliteter trots åhörarnas plats i en aktuell maktordning. Den här kommunikativa länken mellan samhällets olika livsöden synliggör förändringspotential och rör om i den kollektiva uppfattningen om rättvisa. Att de mäktiga kan vara beredda att omvärdera hjälps av att vår moderna värld tillåter att orättvisa inte ska vara ett absolut kriterium för att få äta sig mätt och belåten.

En annan kritik mot skildringen skulle kunna vara att idéer tenderar att hoppa över grindar. Det finns inga tätt förslutna kretsar. Med andra ord kan det läggas ut tankar i samhället som ändrar villkoren för att få känna meningsfullhet på ett sätt som gör att även de mäktiga bland oss känner ett mindervärdeskomplex om de inte kan stilla sina inre röster. Det beror på att idéer har ett egenvärde som kan röra om i den jämvikt som lyssnaren dessförinnan använde för att balansera sina föreställningar. Det ger ingen immunitet mot nya övertygelser att vara privilegierad. Däremot kan det förlänga avståndet till de vars åsikter är olika.

De exklusiva intellektuella kretsarna har blivit färre bland annat genom att fler människor kan ställa sig utanför ekorrhjulet och tycka till om verkligheten. En viktig del av samhällsförändring är att människor kan ge sina viljor momentum.Det kan finnas intellektuella genomströmmingar i samhället som kommersialiserar filantropi genom att ladda det kulturella utbudet med den typen av värderingar. Då kan det växa fram en generation som mättar sina existentiella behov genom att gå bortom att ha ägt sig mätt och mot att ha delat med sig för att kunna bli nöjd.

Folket har egentligen alltid haft en möjlighet att intervenera med sina egna förväntningar i den mån som de har kunnat. Men när många är hungriga och förtryckta så vill de flesta göra något åt hungern först. När de behov som i stor grad är ekonomisk beroende känns säkrade så blir det lättare att frigöra sig för andra behov. Att kunden idag har mer rätt än någonsin beror på att dess biologiska törst till stora delar har gett efter till en mer sofistikerad törst efter rättvisa. De materiella begären har redan haft sina bästa dagar. Nu återstår att verkligheten på ett sätt eller annat hinner ikapp våra nya behov.