Det finns inget att se här. Läget är under kontroll (färdig)

Det mesta jag kan om ledarskap hittills kommer från två stora uppdrag. Det första handlade om att aktivera ungdomar. Det andra handlade om att samarbeta med kompetenta människor med starka åsikter. I den ena organisationen så hade vi en härlig gruppdynamik och en förståelse på samma nivå och färdades tillsammans mot ytterligare djup. Däremot saknade vi resurserna och kompetensen som hade kunnat få oss att ta oss an de större utmaningarna. I den andra organisationen hade vi resurser, kompetens och möjligheter men en gruppdynamik som inte var optimal samtidigt som vi som individer fortfarande hade en sträcka att gå i vår personliga mognad. Det finns stora lärdomar i båda erfarenheter. En av dessa saker kan ska min vän få presentera.

Sex laxar i lask ax

En god vän till mig berättade att han ville göra något utomordentligt för att bryta mot vardagen. Vi befann oss i ett rätt tråkigt kafé där det mest spännande som hade hänt var när en kvinna blev utskälld och utkastad. Annars var det överlag samtalen som inredde det här stället då det mer än något annat var en bensinmack där man kunde sitta en stund. Han sa i alla fall att han hade satt igång med att från grunden planera en resa till de norska fjordarna. Vi hade båda väldigt begränsad erfarenhet i området och det bästa jag kunde göra för honom var att hjälpa honom att inte tappa motivationen.

Lyssna nu noga, för så här gick det sen. Jag lämnade pappmuggen med kaffe på bordet och lyfte upp armen med pekfingret sträckt. ”Jag har ett förslag. Du har sagt att du inom två dagar måste vara klar och ha kommit iväg. Det är samma sak som att du inte har råd att vela. Men med tanke på att du inte har planerat något liknande förut så lär du komma på en massa tankar om ”just ja, det där också”. Ju mer du tänker på saken desto större känns projektet övermäktigt. Det du nu borde göra är att sätta dig i bilen och börja åka mot Oslo. När du har rest 200 km så stannar du i närmsta storstad och sätter dig i ett kafé och avslutar planeringen där. Skillnaden är att ditt tänkande förändras helt av att du förbinder dig. För varje extra kilometer du åker innan du börjar att tänka så kommer du att vara mer benägen att fullfölja.” Att han borde resa först är en viktig ledtråd att hålla i minnet. Det finns nämligen en teknisk aspekt som på ett dramatiskt sätt påverkar hur en situation värderas beroende på angreppssättet.

Botanikern

Det här med hur våra beslut påverkas av tekniska aspekt i våra upplevelser hade jag egentligen märkt genom att arbeta med andra människor. Jag hade något år tidigare lyckats trassla in mig i ett missförstånd av kosmiska proportioner trots att alla inblandade var vettiga människor. Vi arbetade med att ta fram aktiviteter som lockade ungdomar.

Jag tror att det mesta avgörande i det missförståndet var sättet jag tänkte jämfört med sättet det tänktes. Vi kan likna det vid att plantera träd. Såsom jag gör så lägger jag ut en matta av frön över åkern och försöker sedan att studera hur saker växer i förhållande till varandra. På så vis lär jag mig mer om åkern än vad jag lär mig om att skörda frukten. Jag är ute efter den största skörden men tänker att jag har större chans att komma åt den om jag vet vad som avgör skördens storlek. Jag är inte ute efter att hitta absoluta sanningar utan försöker att förstå vad som får skörden att variera för att kunna förutsäga saker utifrån det. Frågan är alltså vilka faktorer i miljön som gör åkern dynamisk(föränderlig). Fördelen med det här sättet att arbeta är att det är systematiskt och skapar stora översikter och därmed kan förklara olika utfall. Nackdelen är att den enorma komplexiteten i åkerns beteende gör det svårt att hitta starka mönster och att det är lätt att ha övertro i funna mönster. Samtidigt väntar inte åkern på att bli utforskad utan varierar över tid såsom dess jordiga natur förordar. En blickstill analys av ett objekt i rörelse är onekligen svårt. Kompromissen behöver vara ett experimenterande som tar fram nyckel-observationer som filtrerar i datan. Ibland måste man åka 200 km för att kunna se saker från rätt sida. Det beror på att systemtänkaren är benägen att föredra vad den redan vet när den planerar sina val. Ibland måste den komma åt ny information på inkonventionella sätt. Vi kan framöver kalla systemtänkaren för botanikern.

Mina kollegor arbetade väldigt experimentellt. Utan att de säkert insåg det så handlade deras förhållningssätt till åkern om att plantera väldigt många träd. I och med att skörden var viktigast så kunde de sedan fokusera på de träd som växte bra. Dessa träd sa någon om hur bördig marken alldeles runt omkring de kunde tänkas vara. Genom eftertanke kunde det sedan listas ut att en upprepning av samma sak men med små variationer borde tänkas ge bättre eller sämre skörd. Resultatet får avgöra ifall man ska fortsätta eller testa något nytt. Utan att egentligen ha studerat hela åkern så kunde det på så vis uppstå några kärnverksamheter kring de jordplättar där det verkade hända saker. Det här sättet att arbeta heter metaheurestik men vi kan framöver kalla personen som arbetar så här för ”trädgårdsmästaren”. Fördelen med trädgårdsmästarens sätt att arbeta är att det oftast är ett snabbare sätt att antingen nå resultat eller misslyckas och testa något nytt. Nackdelen är att det inte räcker för sig självt när åkerns framtid ska planeras samt att det ibland kan leda till blind oaktsamhet. Kompromissen är att förstå arbetssättets experimentella natur och stanna upp för eftertanke.

För båda arbetssätt så ökar över tid den totala förståelsen av åkern som arbetsmiljö. Det beror på att behovet av en skörd gör att de får anledning att fortsätta eftersträva effektivare tillämpningar av den befintliga kunskapen. När kunskapen brister så får de anledning att omvärdera. Med andra ord så ”inskränker verkligheten” och pressar båda till att förbättras. Verkligheten hinner ikapp tränger en så att man tvingas att hitta på något nytt. Så länge skörden inte räcker till och det samtidigt finns ett manövreringsutrymme så kommer botanikern att klura och trädgårdsmästaren att experimentera.

När arbetssätten möts så finns det förutsättningar för att en drömverkstad ska ta form. Det beror på att det bästa av båda världar blir väldigt bra. Botanikern håller översikt och trädgårdsmästaren testar konstant nya saker. De turas om att höja och sänka varandras takt genom att diskussioner som gör begripliga de olika resultaten. De behöver varandra då den ena kan bli väldigt drömmande och den andra kan spilla krut på döda kråkor eller lämna för mycket åt slumpen. 

Om de å andra sidan inte förstår sig på varandra så kan saker gå väldigt fel. När botanikern och trädgårdsmästaren inte arbetar synkroniserat eller utgår ifrån parallella insikter så motarbetar de varandra mer än något annat. Det kan för botanikern verka som att trädgårdsmästaren agerar lite som den vill och inte har en metod för att kunna hålla reda på vad den gör. Samtidigt kan trädgårdsmästaren stundtals uppleva botanikern som en häcksax och stundtals störa sig på vad som framstår som ett kontrollbehov. Så kan det se ut när botanikern rekommenderar riktningar som trädgårdsmästaren inte känner att behov av att studera närmare.

I den bästa av världar så har hittar de varandra så att de redan i förväg vet att deras intressen är förenliga även om det ibland ser ut som att de motarbetar varandra. Det hjälper även att båda är medvetna om vad som gör de olika. Självklart var vi inte antingen botaniker eller trädgårdsmästare däremot hade vi preferenser. När vi arbetade efter preferenserna så blev vår grupp mer fokuserad på det som valdes oftare och därmed benägen att fortsätta med det. Trots att vi dömde efter samma resultat så uppstod ändå en konfliktyta kring våra väldigt olika förståelser av hur arbetssättets hängde ihop med resultatet. Hade vi var helt ute och cyklat så hade vi stött på så många buggar att vi säkerligen hade tänkt igenom oftare och lyssnat noggrannare på olika analyser. Istället gick det lagom bra så att de som ville se en fungerande verksamhet kunde se det och de som ville se utvecklingspotential hade anledning att se det. Det vi fick var en massa rabalder kring förbättringsmöjligheter och deras lämplighet i förhållande till hur vi förstod vårt arbete. Det fungerar förvånansvärt bra att förklara missförstånd med att någon part inte ser helheten och att den behöver tid för att komma till de insikter som redan är vedertagna.

Inte idag bror

Ett par dagar efter att min vän hade kommit hem från sin resa så skulle vi ta kaffe igen men den här gången tillsammans med en gemensam vän till oss båda. Den här andra killen är en berättelse i sig själv. Vi kan kalla honom Kalle. Jag tror inte att någon annan människa har lyckats göra mig lika frustrerad någonsin. Men så roliga äventyr vi har haft så finns det bra med material till en rätt trippig barnbok. Vi hade först träffats för att han ville ha hjälp att dra igång en organisation som kan arbeta med ledarskap för ungdomar. Egentligen hade jag inte så mycket bättre koll utan råkade bara vara ett namn som han fick tag i. Vi var båda eldsjälar men det var bara början.

Under 5 års tid hade vi experimenterat med att bygga upp en organisation utan att ha en krona att arbeta med. Det fungerade så där om det ska utvärderas utifrån deltagandet från ungdomarna. Men vi lärde oss väldigt mycket om hur människor fungerar – inte minst genom vårt eget samarbete. De små detaljerna som försvårade vårt samarbete sa ganska mycket om varför det var så svårt att nå vår publik.

Ibland kunde jag höra av mig till Kalle och få 40 ursäkter om varför han var upptagen. Han var en utomordentligt bra trädgårdsmästare och rapp i käften. Ibland ringde Kalle istället mig och fick 40 ursäkter på varför jag var upptagen. Han var ute efter vår kreativa friktion när vi kastade idéer på varandra. Samtidigt visste vi båda att vi av olika skäl var mer upptagna än människor i vår ålder och behövde orientera oss kring det. Livet hade försett oss med räkningar och vårt arbete kunde inte bekosta allt som stod på spel utan tog snarast av samma pott av tid som behövde räcka till allt. Samtidigt så var det som att Kalles motivationskurva och min motivationskurva inte riktigt överlappade över tid. Vi kunde vara frustrerade på varsitt håll men inte kunna ta nytta av varandras styrkor. Då gick för mycket energi åt att få liv i varandra så att den ena ofta tappade suget när den andra var vid liv. Vi lärde oss att vi måste vara mer organiserade för att inte förlora energi. För att kunna vara organiserade så behövde vi betala av livets räkningar för att undanröja trösklarna. Vi hade bara fickpengar för att få det hela att gå runt, men sedan hade vi andra viktiga valutor såsom andlighet/meningsfullhet, nöjen, och ett varmt sällskap. Allteftersom kom vi dock att inse att det fanns en enorm diskrepans mellan vad vi trodde att vi höll på med och vad vår målgrupp kände till om det. Vi hade börjat från noll och lärde oss mer om hur vi ska arbeta tillsammans än om hur vår målgrupp fungerar. Vi hade testat hypoteser som täcker hela spannet. Allt från att vi måste bli duktigare som individer till att organisationsformen, marknadsföringen behöver förbättras till att mötesstruktur, ergonomi, och minnesoptimering kan användas för att främja kreativitet. Vi hade till och med skapat primitiva informationssystem från grunden.

Av en mängd anledningar så nådde vi ändå inte ut med drömmen. Vi gick egentligen aldrig från en social klubb till en professionell organisation även om vi hade en helt fantastisk gemenskap. Jag tror att den enskilt viktigaste faktorn var att jag, Kalle och de andra som arbetade med oss samtliga var extremt upptagna på andra håll. Vi blev mycket duktigare över tid men vi hann aldrig få till den kritiska massan av insikt och passion innan det var dags för livet att skilja oss åt.

Where they at doe

Nyttan med grupper är att de kan skapa mer än det som individer kan. Om inte annat så för att grupper tillsammans kan lägga fler timmar och arbeta på flera fronter. De kan kan komma runt problem med fler perspektiv än det som finns hos enskilda individer. Förutsättningen är dock att gruppen samlas kring att vilja göra en sak. Något behov ska ligga till grunden för viljan att ingå i gruppen. Behovet kan börja med en förståelse för nyttan i grupperingen eller att personen har givits en anledning till att gå med. Och såklart den gyllene slumpen som kommer av att åka 200 km utan klart syfte och först efteråt få skäl att uppskatta det.

För att gruppen ska fungera bra så krävs det tillit till varandra och ändamålet för att kunna klistra ihop alla viljor som ska ta plats. De närvarande behöver våga lämna territorium och enas kring villkor som de inte ensamma bestämmer. Konsekvensen av att ge utrymme är att människor som ser världen utifrån sig själva måste enas kring att se världen tillsammans. Det sker alltså en viss depersonalisering där anpassning mot en förenande norm(standard) eftersträvas. Alla tar så att säga med sig det som de är bra på men därefter möts de i ett rollspel där de improviserar inför varandra.

Ett problem med depersonalisering är att den del av världen som är verkligast är den del som bäst märks av i vardagen. Ju större eller mer abstrakt verksamheten desto svårare det blir för individerna att känna en meningsfullhet som sträcker sig över hela verksamheten. Det må finnas en vision som förenar alla men det är svårt att göra visionen till en magkänsla. Då kan det istället uppstå territorium inom organisationen så att energi går åt att komma åt interna vinster. Det här kan ibland vara nyttigt. Ett exempel är när det är genomtänkt på ett sätt som gör att organisationens olika segment får egna mål att uppnå. Men det kan även sinka verksamheten genom att dra isär organisationen till mindre enheter med motstridiga ambitioner. Risken är att den egna verksamheten blir till den åker som ska skördas på fördelar istället för att verksamheten ska skörda en värld utanför den. Inte minst för att individer i gruppen fortfarande har egna behov som ibland strider emot gruppens syften. Människor är till exempel beredda att skada sina egna och omgivningen intressen för att få behålla sin stolthet eller de fördelar som de har hunnit ta för givet. Det är alltså en balansgång mellan att mätta behoven inom organisationen och att uppnå mål som är förenliga med den externa visionen.

Det närmsta man kommer en lösning på detta problem inom ideell verksamhet är de inblandade har en hög grad av personlig mognad eller är inskolade i samma tankesätt. Alternativet är att gruppen lyckas skingra frustration genom att ta tillvara på det.

You can put the blame on me

På gott och ont delar vi med oss av våra olika sidor. En framgångsrik grupp lyckas att göra det bästa av sina deltagare. Fungerande grupper förminskar inte individuella prestationer utan sätter de istället i en kontext som ger de en riktning. När allt fungerar som det ska så kan en grupp göra saker som är överlägsna det en individ någonsin hade kunnat. Att grupper är så värdefulla kommer i sig att främja att människor gör saker som hjälper de att komma åt grupperingens dygder. Många av dessa saker kan vara kontraproduktiva och handlar ofta om att individen med hjälp av sin ackumulerade makt kan använda grupperingens styrkor till syften som inte är överenskomna. Att gruppen är mån om sin kvalité innebär att den ställer krav på vem som får ingå.

På ytan så verkar det vara väldigt svårt att ha ett bra eget ledarskap. Du förväntas ofta ha mycket livserfarenhet och en jordnära personlighet men samtidigt vara en bokmal och en labbråtta. Sen ska folk helst gilla dig men kunna kritisera dig. Och glöm inte att vara karismatisk men akta dig så att du inte tar för mycket plats. Det krävs kort sagt att du kan gå från allt till inget och tillbaka. Å andra sidan är det ett mycket snällare kriterium att kunna gå från allt till inget och tillbaka. Det är samma sak som att vara flexibel. Det fina med det är att flexibilitet kommer på köpet genom att mogna som person. Att mogna som person tar tid men är möjligt att påverka på egen hand.

Jag har inför nästa segment frågat runt om 11 saker som kännetecknar mogna ledare. Jag tror faktiskt att det är en rätt bra lista och att det går att öva sig till det som nämns. Självklart fungerar det allra bäst om tillräckligt många enas kring de här sakerna att det uppstår ett positivt grupptryck kring de.

  1. Lär dig namnen på folk. Klyv enskilda människor ur massan för att varje människa är en helhet i sig själv. Allt annat är ovärdigt.
  2. Var närvarande. Låt det ta tid, lyssna noga, ge respekt och visa uppskattning. Du är inte heller färdig.
  3. Ha roligt tillsammans. Det bygger tillit som sedan buffrar negativa känslor. 
  4. Less is more. Interagera på gemensam grund om ni ska kunna mötas. Om du skulle ha för bråttom utan att få med dig laget så bygger du för mycket i luften.
  5. Våga vara sårbar. Då växer du och möjliggör för människor att inte känna sig hotade av dig. Din omgivning behöver veta vart de har dig.
  6. När du inte är säker så säg att du inte vet. Då öppnar sig alla kunskapens valv upp inför dig. Försäkra dig istället om att du kan kompensera med att lära dig nytt. I en föränderlig värld är kompetens en färskvara.
  7. Ta inte dig själv på för stort allvar. Det finns mer jobb än du räcker till. Delegera ansvar så växer andra. Ge andra plats så blir jobbet gjort.
  8. Allmänbilda dig. Det ger dig en uppfattning om hur akut ditt behov av andras kunskap och förmågor är. Världen är betydligt mycket större än du kan föreställa dig.
  9. Använd dig av fler idéer än dina egna. Lita på människors expertis.
  10. Kritisera eftertänksamt och lyssna noga till dina kritiker. Ta ansvar för dina handlingar, skyll inte ifrån dig och våga be om ursäkt. Ansträng dig för att förstå den som har hittat skönhetsfläckarna, kanske visar de sig vara elakartade. I annat fall erbjuder de ett nytt perspektiv som kan tas i beaktning. Genom kritik så testar du livsdugligheten i din idé – du gör den flygfärdig genom att få den utmanad.
  11. Utvärdera och re-evaluera. Det räcker inte med att tänka före. Genom reflektion kan du befästa lärdomar och samla de guldkorn som annars kunde ha försvunnit i bruset. Det är bättre att arbeta med bevisföring än rigida tumregler.
  12. Gör det bästa av dina motgångar. Varje erfarenhet kan göras lärorik genom eftertanke.

Det går förvånansvärt ofta bra att vara flexibel. En av anledningarna är att det är väldigt lätt att underskatta andra människors perspektiv. Ta till exempel fyra personer där den ena anser att människor är viktigast, den andra att arbetssätt är viktigast, den tredje att resultat är viktigast och den fjärde att det är viktigast att vara stimulerad. Om alla vore beredda att släppa lite på ensamrättigheterna och istället kompromissa så skulle samtliga komma till insikt om att det finns en synergi i deras olikheter. När människor är viktiga så uppstår allianser, när system byggs så skapas det struktur, när aktioner är viktiga så utforskas okända marker och när stimulans finns så skapas motivation.

På samma sätt förstår mogna människor trots deras olikheter att många vägar leder till Rom. Det räcker med att ifrågasätta de sämre vägvalen och annars vara öppen för överraskningar. Mogna människor förstår att samma sak kan åstadkommas på flera sätt och är beredda att anpassa sig. Det går att vara snäll för att du är snäll eller snäll för att det är fördelaktigt att vara snäll. Genom att se eller enas kring nyttan med snällhet inom en viss kontext så kan mogna människor komma åt att vara snälla genom att motivera sig på olika sätt. Det ökar mängden av snällhet som förekommer av samtliga anledningar.

Slutligen kan välfungerande grupper använda människor som mellanhänder för att brygga mellan idéer. Genom att gruppens medlemmar är olika kompatibla med varandra men enas av en agenda så kan de agera tolkar och diplomater. På så vis kan de ta udden ur frustrerande situationer genom att moderera kommunikationen mellan rivaliserande idéer. I den processen uppstår en nyfikenhet och en kreativitet genom att en upplösning verkar trolig samtidigt som avståndet mellan olika läger utforskas. Det som kunde ha varit en konflikt blir istället en fråga. Vad i hela världen ligger till grund till att oliktänkande ens skulle vara möjligt i en situation som denna? Låt oss ta reda på det.