En nypa stolthet(färdig)

Duschen är ett rätt bra ställe för att samla sina tankar. Det som hade hänt under den vecka som föregick morgonens dusch inverkade säkerligen över innehållet i tankarna. Under den veckan så hade jag tillsammans med en grupp människor genomgått en ledarskapsutbildning där vi bland annat reflekterade kring egenmakt och handlingsutrymme i våra vardagsliv.

Nu var det alltså dags för den andra episoden i samma tanke-serie. Frågan var hur jag kände inför mitt bruk av makt och användandet av mitt handlingsutrymme. Var jag stolt över det? Hade jag svarat kort så hade jag nöjt mig med “stundtals”. Men jag vill gärna lära känna mig bättre genom mina resonemang.

Spontant så kändes frågan väldigt stor. Jag ville smula ner den en aning och besvarade den därför med två besläktade frågor. Hur stor andel av mina handlingar och det jag har åstadkommit kan hänföras direkt till val som jag har gjort? Hur mycket av det jag är, har utformats av mig?

låsJag är fullt förstående för att en del människor kan fyllas av ångest inför samma tanke. För min del triggar de istället igång ett religiöst sentiment. Det utrymme som hos mig hade kunnat fyllas av stolthet fylls istället av tacksamhet. Det finns nämligen en dogm(stark idé) inom religion som anger att hade människan försökt att räkna antalet ting som den borde vara tacksam över, så skulle den inte lyckas. Bland annat förekommer följande vers i Koranen; “Om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna fastslå deras antal. Helt visst är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.”. Visst finns det prövningar i livet, men människan är som livet, gjord till att genomlida. Till det ändamålet har vi till vårat förfogande det mest potenta verktyget vi känner till. En vilja att existera i det skick vi kan förtjäna.

Även om jag för egen del skulle anta att jag har åstadkommit något som utifrån omvärldens normer är att betrakta som imponerande(“stolthets ingivande”) så kvarstår det en liten invändning. Hade jag kunnat åstadkomma det utan mina BIOlogiska-PSYKiska-SOCIALA förutsättningar? Bara att ha ett stabilt psyke är en gåva utan dess like. Listan som börjar med “god hälsa, fantastiska föräldrar, utmärkta mentorer, ekonomisk trygghet, ständig inspiration” kan bli flera sidor lång. I slutändan är min fria vilja bara frågan om hur jag har använt mig av den verktygslåda som fanns med från början. Den lådans innehåll av verktyg och deras lämplighet för min val av livsstil är till stor del förutbestämt. Frågan är vad du gör av det du har fått. Att stora andelar av din eventuella framgång inte skulle vara din egna förtjänst är en väldigt bra anledning att dela med sig och känna att vi behöver lyckas tillsammans.

Så vad kvarstår för stoltheten att ta i sin förvar? Vad har jag gjort med mina förmågor och mina privilegier som inte speglar deras egna potens? Återigen ger svaret mer skäl för tacksamhet än något annat. Svaret är att jag kan välja mitt nästa steg. Den valmöjligheten tillåter att jag kan ta ställning till hur jag använder mina mina resurser. Du kan inte veta vem du blir med åren men du vet att dina val väntar på dig där. Så av de många människor som jag kan göra av det jag har – vem väljer jag att släppa fram?

Jag tänker inte på mig själv som en god eller en ond människa. I den absoluta bemärkelsen så kommer mina ageranden alltid att vara suboptimala. De kommer att gynna någon och drabba någon annan. Men jag väljer alltid bort det som ser ut att vara de sämre valen. I den mån som jag är medveten om att mina handlingar har ett avtryck på mig själv och andra människor så försöker jag att ta mitt ansvar. För det ändamålet så har jag formulerat en levnadsprincip om att försöka att inte bete mig klumpigt(icke eftertänksamt) gentemot andra människor. Självklart misslyckas jag dagligen(mer än jag lyckas), men att jag aktivt försöker att lära mig av misstagen definierar mitt ansvarstagande. Till och från kan jag med andra ord unna sig en nypa stolthet. Men mer än någonting annat kan jag bara vara tacksam. Jag har fått mer än jag någonsin kan ge tillbaka. Inget av det har jag gjort något utmärkande för att förtjäna. Det bästa jag kan göra är att vörda det genom att använda det för att hjälpa andra att hitta ett tillstånd där även de finner trivsel.