Oändlig kreativitet (färdig)

soapDu är inte här för att sälja tvål

Jag såg nyligen ett videoklipp där en avdelningschef i ett företag pratade om när han först fick jobbet. Företaget som han hade sökt jobb på sålde tvål. Han var ingenjör och hade alla akademiska meriter som behövdes för kunna sälja tvål. När han var på jobbintervjun kände han sig säker. Det skulle gå vägen. Han var allt de letade efter och lite till. Med någonting stämde inte.

Intervjuaren: Varför vill du ha jobbet?

Arbetssökanden: Jag vet hur man säljer tvål och min kunskap är certifierad. Jag har med mig toppenbetyg från ett utomordentligt universitet. Mina meriter är sällsynta. Min professionalism finns dokumenterad.

Intervjuaren: Vet du hur många före dig som har sagt samma sak och blivit nekade?

Arbetssökanden: Öh, uh, mmhm, nej…

Intervjuaren: Men du har tur grabben. Vi har skickat hem så många före dig och det börjar bli tjatigt. Du får jobbet. Men på ett villkor. Du ska inte tro att du är här för att sälja tvål. Vi säljer inte tvål. Vi ger människor ett värdigare liv.

Motsatser attraherar varandra

Företaget som den här personen sökte jobb på är inom sin bransch ett av de största företagen. När man säljer en så banal produkt som tvål så behöver man vara kreativ. Om man samtidigt är ett av de största företagen så är konkurrensen stenhård. Därför krävs det anställda som har förmågor utöver det vanliga. Problemet är att dessa förmågor bara börjar med vad du har kunnat göra innan du fick jobbet. Kunskap, erfarenheter och färdigheter berättar om vad du har kunnat göra tidigare men säger desto mindre om vad du kan åstadkomma i framtiden. I en kreativ arbetsmiljö så är varje dag en ny dag och du behöver vara tillräckligt skuttig för att vilja utforska och bli mer än det du var under gårdagen.

För många etablerade företag finns det en risk att bli omkullkastad av nya företag som med banbrytande metoder överträffar ens arbetsmodell. Konkurrensen är stenhård och affärsområdet utvecklas i oväntade riktningar. Ett försök att hänga med i svängarna innefattar att ha en lärande inställning, en flexibel organisationsstruktur, att arbeta efter en kvalitetsmedvetenhet och att använda sig av ett småskaligt experimenterande(“fail fast”). Det är alltså frågan om att kunna utvecklas ikapp en föränderlig marknad. Men det som kvarstår är att få sina anställda att arbeta med det tempo och den ombytlighet som de här anpassningarna innebär.

Problemet är att ambitionsnivå och bekvämlighet ibland kan gå emot varandra. Det krävs en bekvämlighet för att människor ska vilja arbeta med varandra och kunna fokusera på att göra ett bra jobb. Men för mycket bekvämlighet innebär att ambitionsnivån inte behöver överträffa det minst acceptabla. Jämför med hur noggrant du städar när du är nyinflyttad jämfört med när du har bott där en längre tid. Lösningen på städproblemet hade varit att du börjar finna ett nöje i att städa och förälskar dig i känslan av renlighet och därför städar passionerat varje gång. Lösningen på företagets problem är på samma sätt att höja den minst acceptabla nivån utan att det känns onaturligt. Då krävs det att något inuti de anställda är aktivt eller aktiveras så att de blir strategiskt rastlösa och ständigt alerta.

Det som kreativa företag vill ha är en organisationskultur som tar fram det visionära i sina anställda. Företaget vill skapa en meningsfullhet som du är med och försvarar. I praktiken är det svårt att företaget skapar kulturen. Istället skapar företaget ramarna som stimulerar tillväxten av de eftersökta värderingarna. Därefter är det de anställda som genom en mikro-diplomatik förhandlar fram en tillfredsställande eller acceptabel arbetsmiljö. Det blir sällan förträffligt och det är desto svårare att komma närmare idealet ju fler anställda som ska vara eniga och sinsemellan kompatibla. Men arbetsmiljön som en genuin företagskultur för med sig skapar ändå en känsla av ankytning och lojalitet som likväl är värt att eftersträva. Det hjälper om alla rättar sig efter ett överordnat syfte.

Visionärer

En vision är ett abstrakt drömscenario som är storslaget men samtidigt förnimbart. Skillnaden mellan att anställa en person 8 timmar om dagen och att anställa en person som lever ut sin vision är att den visionära har ett eget intresse av att tillföra så mycket värde som möjligt till verksamheten. Visionären arbetar för att den tar jobbet personligt. Människor som dessa har ofta förhållandevis enkelt att få ihop sitt levebröd. De söker sig till jobb där de kan leva ut sina postmaterialistiska värderingar. De vill vara med och rädda världen bäst de kan. De landar i de platser där de tror på uppdraget och känner sig hemma i företagskulturen.

Det visionära finns i hitta en riktning åt de passioner som är utöver de livsbevarande drifterna. Personer som känner ett behov att besegra vardagens rutiner kan bara få sinnesro genom att uppleva att de förbrukar sin energi åt att närma sig ett allt större men samtidigt verkligare mål. De förvärvar över tid en alldeles speciell mindset som likt ett kraftfält lägger all uppfångad inspiration i en omloppsbana kring visionen. Det kan liknas vid ett tillstånd där all den intellektuella frustrationen Atlas_Santiago_Toural_GFDLoch tankemässiga rastlösheten kanaliseras till bli en uppfinningsrikedom vars syfte är att eftersträva ändamålet. Det som uppstår är en kreativ paranoia som deformerar alla intryck på sådant sätt att de matchas mot livsödet. Den som frågar en visionär får höra att det inte finns något som kan hålla tillbaka en idé vars tid är kommen.

Visionären är alltså beredd att utforska alla omvägar om den uppenbara vägen inte är tillgänglig. Finns det en vilja så finns det en väg. Och nöd sägs vara uppfinningarnas moder. För visionären består nöden mer av en längtan efter ett framtida tillstånd än av en längtan efter materiella belöningar. Med andra ord är visionären beredd att underordna alla sina observationer, reflektioner, upplevelser, ambitioner, kreativitet och disciplin det ärende som den har gett sig in i. Om visionären samtidigt är flexibel och samarbetsvillig så är prognosen för magiska utfall god. Det beror på att rastlösheten ibland måste stillas om företaget ska kunna integrera framgångarna i sin infrastruktur. Ett för högt tempo kan sträcka ut företagets resurser mot en bristningsgräns.

Det första steget mot att bli en visionär är att fundera på ett problem som du verkligen stör dig på. Det andra steget är att gå samman med en grupp människor som studerar problemet och försöker att med de göra något åt saken. Den sociala bekräftelsen räcker långt för att göra dig fäst vid uppgiftens tyngd och därmed involvera dig i att fortsatt eftersträva förändring. Samtidigt tillåter ditt sällskap dig att gradvis bygga en passion samtidigt som du tränar upp din förmåga att ställa dig upp när du faller. Genom att ni reflekterar tillsammans men även enskilt så skapar ni ett mervärde av ert engagemang då era hyllningar av det ni gör blir en belöning som får er att vilja fortsätta. När ni allteftersom öppnar upp ögonen för hur invecklat det minsta tänkbara problemet är, så hoppar antingen människor av eller så är resan mot visionärslivet påbörjad.

Man’s mind, once stretched by a new idea, never regains its original dimensions.”

– Oliver Wendell Holmes.

Väljer du att ge dig in i kampen så är du beredd att se över dina prioriteringar och göra dig vara flexibel inför utmaningarna som väntar. Den främsta fördelen med att vara en visionär är den ständiga stimulansen. Men det är väl värt att känna till den främsta baksidan. Visionärer kan inte misslyckas men råkar ut för många bakslag. Visionärer brukar antingen lyckas eller så kollapsar de under vikten av alla motgångar. Räddningen finns i att mogna som person och kunna ta hand om sig vid sidan om sina ambitioner.

Notis: Tvålberättelsen är aningen kryddad.