Inte lika stark som du tror (färdig)

 Men vänta lite nu!

I flera föregående texter har makt varit aktuellt som tema. I smyg har de texterna gjort skillnad på subjektiv och objektiv makt och mest rekommenderat läsaren att arbeta på ett organiserat sätt. Att det är viktigt att skilja på subjektiv och objektiv makt beror på att det huvudsakligen är objektiv makt som kan förändra verkligheten. Det går att uppleva sig själv som mäktigare än vad man egentligen är. Att komma ur denna falska känsla kan vara otroligt svårt. Det beror på att förutsatt att ditt liv utspelar sig inom en begränsad sfär som är tillräckligt krävande så kommer dina försök att bemästra det livet att bli belönande/krävande nog att kunna distrahera dig från din plats i den större världen. Det krävs ofta att du känner dig övermannad av en händelse för att få tillfälle att uppleva din maktlöshet på nära håll.

Det är inte heller så att alla ageranden ger de önskade utfallen. Vi kan som människor till och med skada våra egna intressen utan att det ens kommer till vår kännedom. Vi kan till exempel skickat ut försändelser av handlingar som oanat hamnar fel så att vi får i retur obehagliga responser från oklara avsändare. När vi inte vart det felade kan vi nöja oss med en felaktig uppfattning som känns stadig. Med en hel andra del saker låter vi bli att bry oss för att vi lever i nuet och tar framtiden som den kommer.

Inte riktigt vad är… kanske mera var är…

Det är särskilt lätt att se diskrepansen om man studerar kriminella ungdomar. Många av de känner sig som världens mäktigaste. Den egentliga makten som finns i gänget handlar om dess förmåga att mätta behov hos medlemmarna. Att sedan hållbarhet och trygghet är nästintill obefintliga gör att gängets fasad oavsett dess praktfullhet endast döljer en substanslöshet. Den som zoomar ut lite grann inser att förekomsten av gäng är ett samhälleligt fenomen som ogenerat väljer ut människor från varje generation att springa dess ärenden. Men känslan av gemenskap kan vara overkligt stark.

Det subjektiva sättet att mäta makt använder sig av vardagliga uppfattningar som måttstocken. Det växlar in stämningslägen mot falska maktsedlar som om all befintlig makt fick plats i ett utrymme lika litet eller stort som vår personliga värld. Subjektiv makt är alltså upplevelsen av makt. Objektiv makt är innehavet av makten som verktyg och tillgången till dess hävkraft när en vill åstadkomma saker i livet. De mäktiga är inte inburade i sin enda välförtjänta livssituation. De har en flexibilitet att ställa om, orientera sig efter, och dra fördelar av utfall som inte var gynnsamma. Individens objektiva makt handlar om dess förmåga att manövrera och gå mellan olika sätt att vara.

En operationell definition av makt vore här att makt finns i samhällets nyckelfunktioner och cirkulerar bland de som har nyckelpositionerna inom de olika institutionerna. Dessa institutioner är akademin/skolan, juridiken, politiken, ekonomin, media, militären, andligheten, de ideella organisationerna, kulturen osv. Med varje framsteg inom en domän så börjar personen/gruppen att få inflytelse i övriga domäner då dessa maktkretsar är sammanflytande. Mot denna bakgrund kan det sägas att ens subjektiva attityd om den egna maktstatusen inte behöver korrelera med ens verkliga innehav av makt.

Idén om att subjektiv och objektiv makt är olika saker utgår ifrån ett antagande om att alla mänskliga relationer har en politisk komponent oberoende av om personen inser det eller inte. Med politisk komponent så menas den friktion som uppstår av att människor lever ut sina önskeliv innanför ett system som de delar med andra människor vars önskeliv kan ha en annan riktning. När dessa livsstilsval krockar med varandra frigörs energi. Denna energi går åt att söka efter medel som kan användas för att påverka samhällets utformning i syfte att få ett värdigt, meningsfullt, och tryggt liv. För varje gruppering gäller att mera tillgång till makt innebär en potential att göra gruppens mål mindre avlägsna.

För att samhällsförändring ska vara möjligt så behöver människor komma åt den objektiva maktens verktyg. De behöver uppdatera sig om maktfaktorerna som bär upp de redan etablerade. Folk behöver lägga en del av sina föreställningar åt sidan och våga börja ifrågasätta en livsstil som de alltid har tagit för givet. Svårigheten med att hjälpa människor att växa i egenmakt är att de inte anar vad som väntar de. Ofta är det svårt att överhuvudtaget nå fram till någon med att dess livssituation är skörare än den tror och att den inte är på väg mot sina mål. Dessutom sjunker din trovärdighet ju mer du insisterar på en person som är rotad i ett visst liv och endast beredd att ta mycket små kliv varje gång den överväger en ny riktning. Men å andra sidan… Vad vore livet utan utmaningar?