Vad går det att skriva om? (färdig)

hist1

När jag började skriva så fanns det många egna frågor om innehållet och syftet. Varför och för vem skrev jag, och vad ville jag få sagt?

Det som gjorde saken lättare är en tanke om att all mänsklig interaktion är i grund och botten politik. Varje budskap som strålas ut i den sociala rymden formar samhällsklimatet genom att färga av sig i våra vardagliga interaktioner. Det skulle med andra ord vara omöjligt att skriva saker som inte påverkar hur läsarna förhåller sig till samhället och rör om i deras förväntningar kring att leva.

Tänk på det här – bara faktum att en mörkhyad och en ljushyad person kan gå tillsammans på gatan är ett ställningstagande för att det är möjligt att göra så, ett sätt att undermedvetet informera andra om att det kanske inte behöver vara konstigt. Att du äter en glass i stan innebär att du är med och utformar normerna för de akter som är möjliga i stan, men även att du skriver en kultur-paragraf för varje filmregissör eller nykomling som vill vinna trovärdighet i sin skildring/återberättelse av världen såsom den synes vara.

Skrivandet behövde alltså få en identitet. Det finns en massa intressanta ämnen som i sitt akademiska format saknade förankring till den mänskliga vardagen. Det var ett rejält uppvaknande att inse att många obesvarade frågor egentligen är besvarade – men att om man själv inte sitter med svaret så är det lätt att tro att svaret inte finns. Ta till exempel problemet med svält i fattiga länder. Trots att det finns organisationer som studerar befolkningens resurser och lägger prognoser för resursers tillgänglighet så kommer ofta svälten som en överraskning. De som tänkte efter lärde sig att svälten i de fallen ofta föregåtts av någon form av händelse ex dåliga skörder, översvämningar, massförflyttningar etc. Det som sedan gör krisen akut är att folk bunkrar upp de tillgängliga resurserna för att rädda sig själva. Konsekvensen av att bunkra upp saker är att resurserna som annars hade räckt till alla inte räcker. Att alla vill lite för mycket gör att många får för lite. Idén är alltså att en djupare betraktelse och nya nivåer av analys ändrar själva problemformuleringen. Helt plötsligt är svält ett slutstadie av en mängd hanterbara problem av varierande förekomst. Ett problem som är begripligt är mer tacksamt att hantera.

Genom att känna till problemets dimensioner så kan lösningar riktas mot dess avgörande komponenter. Det finns alltså en optimism att förmedla om man kunde vara med och upplysa kring hur samhällsutmaningarna är konstruerade. Det finns likaså en vinst i att kunna förmedla att världen innehåller fler utmaningar än man själv kan ta sig an, men att det finns människor för dessa problem också. Litteraturen är fylld av deras reflektioner.

Akademin behöver därför bli folkvett. Men till skillnad från hur det akademiska redan exploateras så behövs en mer kritisk och tvärvetenskaplig attityd. Helst mindre materiell och mera andlig. Här fanns ett kall.