Ett stort berg av frustration (färdig)

Tip of the Iceberg

Vad får dig att ta dig ur sängen på morgonen? För mig är svaret en blandning av hopp och frustration. Den där känslan av att “nu måste jag ta tag i det”. Problemet med frustration är att det kan få en att göra många mindre kloka saker.

Det som är gemensamt för alla de sakerna är att de beror på en enda paradox. Det handlar om att vi kan känna som om vi har lyckats trots att vi egentligen är helt fel ute(utförligare längre ner). Förstår man den här motsägelsen så kan man nästan inte misslyckas med något i sitt liv. Man kan bara omvärdera och ta fram nya strategier.

Ett exempel på denna motsägelse hände för ett par månader sedan. Min lillasyster hade ett storslaget projekt på gång. Jag bad henne att berätta mer. Det visade sig vara en ledarskapsaktivitet av en typ som jag själv har varit med och utformat vid ett flertal tillfällen. När hon var klar så sa jag henne att projektet skulle misslyckas med över 90% sannolikhet men att hon borde göra sitt allra bästa för att felbevisa mig. “Om jag har fel så har jag lärt mig något nytt”, sa jag till henne. “Men om det misslyckas så ska jag berätta för dig varför ni misslyckades så att ni lär er till nästa gång”. 

Scale-balancing-Rocks-square-resizedHade jag inte sagt det jag sa så kanske hon hade haft en 20% chans att lyckas. Men jag sa det för att jag kände igen mig i hennes problembeskrivning och för att vår relation tillåter att jag uttrycker mig så. Hennes problem har alla varit med om. Du vill förändra något i ditt eller andras liv. Ju längre du väntar eller inte kommer igång desto mer frustrerad du blir. Till slut så har frustrationsberget kommit ovanför vattnets yta och då tar det över ditt liv. Du får ingen sinnesro förrän du prioriterar ner allt annat och agerar. Det är nu som det går fel och blir en paradox. Det du glömmer är att din vilja att agera handlar om att du vill bli av med den överväldigande känslan av frustration. Med andra ord så kommer balansen att återställas och livet återgå till status quo direkt du sänker din nivå av ångest. Oavsett hur du åstadkommer den utvecklingen så kommer isberget att tryckas ner under vattnet igen. Faktum är att inte särskilt mycket behöver ha förändrats. Du behöver bara avleda din uppmärksamhet på något sätt. Det fungerar förvånansvärt bra att till exempel festa bort känslan av att världen hade behövt ytterligare hjälpande händer.

Motsägelsen handlar om att när viljan att agera utgår ifrån frustration så kommer den viljan att slockna när frustrationen har sjunkit. Då kan du förhållandevis oberoende av resultat återgå till ett mindre frustrerat tillstånd och där tappa intresset för det som du nyss hade prioriterat högt. Det går att bli oproportionerligt nöjd med projekt som inte blev särskilt lyckade. Föreställ dig en aktivitet där allting går fel och saker krånglar sig så att du får jobba livet ur dig för att med nöd och näppe rädda situationen. Märkligt nog så bränner denna ineffektivitet väldigt mycket frustration. Känslan av “storslagen insats” beror på din emotionella karusell och inte på verkliga utfall. Verkligheten är att nöd och näppe är ofta ett kvitto på dålig planering och ett ohållbart arbetssätt. Det går alltså att träffa jätte-fel och därefter sluta bry sig om kvaliteten. Du har fått tillfälligt slut på den bränsle som hade gjort dig rastlös. Frustrationen och ångesten bygger först på sig igen när verkligheten hinner ikapp. Men du är inte ensam om det här. Det här sker överallt i samhället runt dig. I princip alla som startar företag lägger av. Samma sak drabbar många konstnärliga drömmar. Efter lite prematura resultat så går luften ur och livets tröghet vinner.

missed-targetDet är egentligen inte så dumt det här med att spilla frustration omkring sig så att det landar ganska nära ens egna liv. Det skapar en naturlig korrektionsmekanism som hindrar dig från att ge dig in i överambitiösa projekt. Då kan din frustration träffa saker som är rätt enkla att förändra. Det brukar dessutom blir rätt lagom då det som träffas antingen förändras tillräckligt mycket eller så fortsätter det att till och från hemsöka dig tills att du gör rätt. Beroende på omständigheterna så kommer upprepningarna antingen att lära dig hur du gör bättre ifrån dig eller så kommer de att rekommendera dig att ändra dina preferenser om vad du vill göra. För den som nöjer sig med att överleva sina år så räcker små rörelser och omställningar för att navigera. Problemet är å andra sidan att du vill mer än att överleva ditt liv. Du vill kunna inrikta ditt liv på ett sätt som är uppfyllande på kort och lång sikt. Då krävs det att du reflekterar kring dina val av handlingar och gör avväganden mellan den möjliga nyttan av olika initiativtaganden.

Så vad gör man åt saken?

Sätt det i vilket narrativ du vill. Men vi måste överträffa vår natur om vi vill kunna göra mer under vår tid än vad vi hade kunnat nöja oss med att göra. Problemet med att vilja göra mer är att världen är så enormt stor och människan så pytteliten. Samhällets förändringstakt och sociala dynamik har ett varvtal som överstiger det som våra spontana livsstilar skulle klara av hänga ikapp. En väldigt bra lösning är att organisera sig och skaffa sig hävkraft för sin förmågor. Då kan din energi gå åt att driva en övermänsklig konstruktion som kan matcha samhällets takt. 

Det du gör är att du kanaliserar din frustration istället för att spilla den. Om du väljer att arbeta organiserat så hamnar du inte i ruta ett när du har förbränt din frustration. Risken är annars att du står och stampar. Den som vill kan nämligen med all enkelhet bränna av sin frustration på ineffektiva beteenden som bara har en lugnande effekt. Det du vill kunna göra är att stapla på varandra resultaten från dina forna dagar så att du med tiden kommer närmare ett större mål. Du går egentligen bara händelserna i förväg genom att identifiera mål som du annars skulle ha identifierat av att bli frustrerad vid fler tillfällen. Du gör dina momentana handlingar till en del av en långsiktig idé om vad du vill åstadkomma. Du lägger en personlig plan för din utveckling. På så vis tappar du inte spåret när det kommer låga perioder där du inte är speciellt intresserad av storslagna mål. 

Det svåra med att identifiera ett större mål är att du inte alltid är säker på vad du inte vet. Det bästa sättet att träffa målet vid osäkerhet är att kasta många pilar. Världens största företag patenterar alla galna idéer som de kommer på just för att det är svårt att förutsäga vad framtida kunder kan tänkas vara intresserade av. Genom att skapa dig själv spelmarginal kan du allteftersom smalna av dina vägval och fokusera på det som du vill bemästra. En ytterst bra start är att allmänbilda sig. Det hjälper dig att föreställa dig vart olika vägar kan tänkas leda.