Det är inte du, det är inte heller jag (färdig)

Gladiatorerna

Min pappa har alltid varit förtjust i actionfilmer. Jag tål å andra sidan knappt actionfilmer idag. Jag vet inte om jag gillade de när jag var lite yngre, men jag kommer ihåg att jag brukade sitta och titta med honom. Jag minns inte speciellt många av filmerna, men en som jag minns har satt sina spår.

Den här filmen handlar om ett gäng ondskefulla människor som har samlat världens bästa kampsportare för att tvinga de att fajtas mot varandra i en bur. Skurkarna har gjort så för att underhålla sina rika kunder och tjäna pengar av att det satsas på fajterna.

Det finns två enkla regler i buren. Den första regeln är att “två går in, en kommer levande ut”. Den andra regeln blir aktuell om en person skulle besegras men inte slås ihjäl av den som vann. Det kan till exempel vara att den ena personen är utmattad men att den andra inte vill eller klarar av att avsluta det hela. I den situationen avrättas båda två av arrangörerna. Inget daltande.

Konsekvensen av spelets regler är ganska uppenbara. En person som tvingas att delta i spelet har inte mycket att välja på. Antingen dör man eller så dör en annan. Så hur agerar man i den typen av situation?

Jag tror att de flesta av oss skulle ha svårt att bara “sätta igång” om vi kastades in i den typen av situation och det var vår första fajt. Om man hann tänka på helheten så skulle det säkert vara svårt att slå om till ett monster och koppla bort sina känslor. Istället tar vi hänsyn till ett ögonblick i taget så att situationen blir nerbruten till små sekvenser. Jag tänker att det krävs ett par fajter för att man ska kunna vara djurisk och bestämd. Man behöver bygga upp ett “killer mode” som drar igång när man är inuti buren. Oavsett vilket så tar burens verklighet fram beteenden som bara har sin plats innanför buren. Det är ett rollspel som man inte tar med sig ut från buren. När man lämnar buren så kan man trösta sig själv med att det var buren, inte jag.

Det mest trovärdiga scenariot för en nybörjare som inte är en inbiten kriminell är en tveksamhet inför att slå ihjäl sin motståndare. Man försöker hellre att vänta ut motståndaren och se dess illvilja. Då känns det mindre fel att slå tillbaka. När det känns som att motståndaren har bestämt sig för att döda en så är det okej att slå tillbaka med full kraft. Ett ögonblick senare brakar helvetet loss. Men detta är ett undantagstillstånd. Homo homini lupus, “människan är människans varg”.

Vår bur

Buren är en metafor för hur externa faktorer kan “ställa in” vilken nivå av beteenden som förekommer i en viss situation. Verkligheten, dvs “spelets regler”, påverkar gränsen för vilka handlingar som är förståeliga i en viss miljö. Om världen är anordnad på ett sätt som stryper de som är mest moraliska bland oss så kommer de antingen att dö ut eller att göra tillfälliga undantag från sina principer. Få människor som lider stämmer av sina val av handlingar mot hur de hade agerat i den bästa av världar. Även om de bar de mest fredliga av tankarna så kommer många av de att vara beredda att böja dessa under tyngden av livets bördor.

Tänk på de externa faktorerna som en dimmer som påverkar stämningen i rummet. Olika stämningar är olika bra för olika ändamål – fest, mys, kontor, sömn. I det här scenariot gäller att om du skruvar åt ena hållet så blir folk lugnare, och skruvar du åt andra hållet så ökar misstänksamheten och kaoset.

Det jag vill lyfta fram med denna text är att om miljön är galen så triggar den fram galna beteenden i oss. Hur mycket galenskap man klarar av att stå ut med innan man själv blir en del av galenskapen är bara till viss del inom din makt. Vi har olika uthållighet men allteftersom miljöns stryptag blir hårdare börjar alltfler att betvivla idén om att stå kvar och “ta det”. Vad är ditt pris för att medvetet ställa upp på saker som skulle kunna betraktas som omoraliska handlingar? Alla andras pris handlar om hur mycket de känner med den grupp människor som de anser sig behöva köra över. Åtminstone tills de lyckats dissociera och mer alldagligt eller med nöje kan göra som det tillfaller de.

Ett exempel på en extern faktor som påverkar beteenden är hunger. Folk beter sig ganska vettigt när de är mätta. Folk som är hungriga blir rastlösa. Folk som är nära svält beter sig barbariskt – inbrott, rån, plundring, våld. Drivkraften är att med stigande hunger så omvärderar människor de moraliska regler som gör de till sociala varelser. Du kan inte be om ursäkt som död, men leva och sona dina brott fungerar. Nöd tenderar att gå före solidaritet om man ställer de två emot varandra.

Om man ska generalisera så finns detta dilemma i alla situationer där en eftertraktad resurs ska delas asymmetriskt. Inte allas viljor kan tillfredsställas samtidigt. När nöden inte har någon lag och nöden pågår dygnet runt, då finns det ingen lag. Det som händer när misstänksamheten skruvas upp är att någon delar ut det första slaget. Det första slaget är ursäkten till att låta helvetet braka loss. Alla agerar alltså olika mycket barbariskt mot varandra beroende på varje persons värdering av undantagstillståndets intensitet. Det märkliga är att ingen upplever sina handlingar som omoraliska eftersom alla lever ut sina “neutrala” känslor av undantagstillstånd.  Det ironiska är att genom att vissa är mer framgångsrika än andra så upplever de som misslyckas sin förlust som om de var helt oskyldiga trots att de var med och skapade hetsen. Nu blir de mer misstänksamma och känslan av undantagstillstånd intensifieras.