Vad hände med grottmänniskan (färdig)

Kring det svenska valåret 2014 så las det ner mycket tid och energi på att föreslå hur Sverige skulle skötas under de närmsta åren. Det fanns många olika tankar om vad vi som befolkning behövde enas kring att prioritera. Inrikespolitiska frågor som skola och arbetsmarknad tog som vanligt mest plats. Men inför valet så var det även populärt att prata om utrikespolitiska frågor då befolkningen har blivit mer medveten om hur vår vardag påverkas av händelser utanför nationens gränser. En av de frågor vars internationella dimensioner har uppmärksammats allt mer är miljöfrågan.

Miljödilemmat handlar om att alla länder bidrar till att skada planeten innanför och utanför sina nationsgränser men att politiken mest kommer åt det som sker innanför nationens gränser. Miljöproblemen drabbar oss på lång sikt men inom politiken är det som ligger närmast oss mest påtagligt. Vissa av skadorna kan vara irreversibla och behöva förebyggas innan gemene man landar i insikten om att det är nödvändigt. Många av problemen kommer att drabba våra barns generation eller disproportionerligt skada folk som har det sämre ställt än oss. Särskilt bekymrande är att en hel del miljöproblem har en takt som kan tänkas överskrida den fria marknadens omställningsförmåga. Politiken behöver alltså skapa ramverket för en miljöomställning. “Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan stoppa följderna av klimatförändringen”. 

Problemet med miljöfrågan är att den är svår att ta på för en vanlig person. När det pratas om miljön idag så tänker många istället på klimatet och tänker att vädret ungefär är som det brukar vara, “inget att se här”. Det finns visserligen en avantgarde som vet vad miljöfrågan handlar om. Men av sociala skäl så brukar de anpassa sig mer efter varandras ideal än efter folket som de borde närma sig. Revolutionärerna pratar ett eget språk. Vi andra är inte renläriga och pratar i bästa fall kreol. Men när många pratar om en sak så pratas det om saken och då intresserar sig folk. Finns det lyssnare så är talarna beredda att prata på nya sätt för att komma åt publiken. Om ett budskap ska nå ut så måste budskapet göras tillgängligt genom att porträtteras på ett sätt som motsvarar debattens mognadsgrad. 

Ett sätt att skapa sig en uppfattning om nivån i samhällsdebatten är att följa människors konsumtionsvanor vad gäller läsning och spridning av nyhetsartiklar eller laddade begrepp. Vad pratas det om i samhället ger dig en idé om de värderingar som finns i samhället. Samtidigt kan en analys av det som cirkulerar ge dig en uppfattning om hur mogen samhällsdebatten är. Du kan bland annat studera materialet avseende läsbarhet, djup, variation, tolkningsutrymme, och spridning över tid/rum/befolkningssegment. Självklart gäller det att korrigera för aktuella händelser som triggar igång vågor av debatt.

Vad var det du såg egentligen?

En av valkampanjerna som föll mig i smaken var ett videoklipp som beskrev hur akut klimatproblemet var. Det var en kort men välregisserad film med en storyline om trösklad optimism; “Allt blir bra men bara om…”. Budskapet var att vi befann vid ett vägskäl där den ena riktningen skulle leda till katastrof och den andra skulle ge en glänsande framtid. Bildspråket skapade den stämning som behövdes för att framhäva skillnaden mellan de olika vägvalen. Underförstått var att “nu gör vi vad som krävs för vårat eget bästa”.

I slutet av videoklippet så klyvs jorden i två halvor genom att en spricka river isär den. Något i den bilden var väldigt obehagligt. Det går så klart att tänka sig att det handlar om dramatiken som omger bilden. Men frågan är om det är något med själva globen. Vi kan fråga Bob Marley först.

Idag är det 2015-07-25. Föreställ dig att jag idag går till posten för att skicka ett fotografi av Bob Marley som han själv har signerat. Det sker en olyckshändelse och brevet hamnar i en brevlåda i Ryssland året 1940. Mottagaren öppnar kuvertet och kastar omedelbart brevet. Hade mottagaren haft mer tålamod så hade den frågat folk runt sig om ifall de visste vem avsändaren var eller vem bilden föreställde. Den hade nog slutat med att kasta brevet ändå. Hade å andra sidan brevet hamnat rätt så hade mottagaren oavsett hur lite eller mycket den är intresserad av Bob Marley kunnat se värde i den. Men även här gäller att det fanns en tid när Bob Marley som fenomen hade högsäsong räknat i spontana tankevistelser. Bob Marley kan för min generation inte vara det som han var för sin generation. Han må vara Bob Marley men han är inte min Bob Marley. Jag gillar i och för sig hans frisyr. Men jag förstår att han för den förra generationen var mer än bara ett namn och några stämningsfyllda tracks bland tusentals alternativ i spellistan.

Det går att föra samma resonemang om globen. Att jorden ser ut på ett visst sätt när alla hav, land och berg räknats samman visste vi först efter att ha utforskat den tillräckligt mycket och så småningom fotograferat den från rymden. Därefter har det blivit en lika naturlig sinnesbild som våra spegelbilder. Ta nu en bild som föreställer en smältande glob och res ett par hundra år tillbaka i tiden. Bilden visar alltså händer som håller om något som är lavafärgat och ser ut att ha en honungsaktig viskositet(“tjockhet”). Det läcker över handflatorna, och i den honungsaktiga ytan finns bruna missfärgningar som för den som förstår bilden föreställer berg. Vad skulle folket här tänka kring bilden förutom att de antar att det är en målning? De skulle nog se dramatiken i bilden helt enkelt för att de precis som oss vet att vätskor är svåra att hålla och ser att personens sammanförda handflator antyder att den hade velat hålla fast det den bär. Troligen skulle de fundera kring vätskor de känner till som kan tänkas ha samma viskositet som vätskan på bilden. Eller så dumförklarar de bara konstnären. Det är nästan mer spännande att fundera kring vad folkstammen som har levt isolerad i regnskogen i flera tusen år skulle kunna få för sig.

Vi bör vara medvetna om att alla föremål som omger oss i grund och botten utgör påminnelser om hur världen som vi lever i är organiserad. Det är ännu en sanning att vi är samma människor som en gång i tiden levde i en värld utan eletronik, telekommunikation, eller ens uppvärmda hus. Att vi inte är som de i våra beteenden och attityder beror på att vi inte lever under samma förutsättningar. Vi blir heller inte det sista folket att tycka till om sina förfäder. Att vi tar saker för givet innebär att det alltid kommer att behövas en samhällsdebatt så länge något kan göras annorlunda.

Det såg ut som att du pratade med dig själv

Många samhällsdebatter står och stampar helt enkelt för att de som är insatta inte är särskilt pedagogiska eller pragmatiska. Människor som inte är insatta i en sak lockas inte dit av att du använder avancerade termer och verkar övermänsklig. Det har snarast motsatt effekt. Folk tar illa upp om de har klarat sig bra fram tills att ditt anförande fick de att känna sig dumma av att inte ha förstått. Då undviker de hellre att utsätta sig för situationer som får de att känna så då de klarar sig utan. De kanske inte klarar sig utan och kanske är faran på riktigt men de ser den inte än. Men det fick de inte veta den här gången.