Black and White (färdig)

Å ena sidan

Det var en vinter i Linköping och den första snön hade fallit. Med kaffe, cheesecake och stearinljus skulle vi värja oss mot vintern och stänga utanför fönstret de skriande vindarna. Vi satt två personer med invandrarbakgrund och pratade om identitet. Vi hade många tankar kring hur kolonialismen har skadat många kulturarv och fortsätter att lägga sin skugga över de. Det här samtalet rymde det mesta. Vi bollade med tankar om vardagslivet, självbilden, ens plats i världen, och relationen till ens ursprung.

I det sammanhanget påstod jag att innan min ankomst till Sverige året 2000 inte ska ha känt till att det fanns något sådant som mörkhyade människor. Det var inte så att jag inte hade sett så kallade mörkhyade människor. Det var bara det att jag inte visste att de kunde anses vara en egen grupp. Saken är den att vi inom min familj har en rätt bred “färgskala”. I ordningen så befinner jag mig närmare det syskon som har ljusast hudfärg men hade aldrig tänkt på mina syskon i termer av färger. Dessutom är jag uppväxt i flertal olika länder och i samtliga fanns det ett flertal färger representerade i “befolkningsfloran”. Min sista skola innan ankomsten till Sverige var Tehran International School(TIS) i Iran. Eleverna där kom från samtliga länder i världen och var omöjliga att gruppera efter etnicitet då en grupp på 25 skolbarn ofta bestod av nästan lika många etniciteter. På något sätt så var det rätt “naturligt” att vara färgblind. Hela min värld hade utspelat sig kring en social kontext där det inte fanns distinkta skillnader i hudfärg. Jag visste inte vilken färg som var rätt färg att vara.

När jag kom till Sverige så pratade vi i samhällskunskapen om alla människors lika värde. Vi fick bland annat höra att mörkhyade människor var lika mycket värda som alla andra. Det kändes som värsta renässansen. Jag blev slagen av något som aldrig tidigare fanns i min tankevärld. Negationen som lärdes ut talade om för mig att det överhuvudtaget gick att se nyanser av människor. Det slätades dock över med en betryggande försäkran om att alla var lika bra ändå. Jag önskar att tillägget hade hjälpt men tyvärr är det svårt att få det ogjort när väl ett kategorisk sätt att tänka har satt sig.

Å andra sidan

Vid ett senare tillfälle pratade jag med min äldre bror om samma sak. Han har en något mörkare hudfärg än mig. Jag frågade ifall han hade vetat att det fanns mörkhyade människor innan han fick höra det i samhällskunskapen. Tydligen så kände han till det. Han var medveten om att hans hudfärg var lite mörkare än “genomsnittet” även innan jag fick uppenbarat för mig att människors hudfärg kunde vara något utmärkande. Så varför tog det mig så lång tid att förstå det här?!Drinking Fountains

När jag har tänkt igenom det hela utifrån mig själv så har jag kommit fram till två saker som skulle kunna utgöra tillfredsställande svar. Kanske överlappar de dessutom. För det första så skulle det kunna handla om mognad. Jag kan ha varit alldeles för ung för att lista ut problemet eller för att åtminstone att koppla rätt bland mina intryck. Det andra förslaget är att ljushyade och mörkhyade människor har olika upplevelser och erfarenheter av världen. Det skulle motsvara att det var de utmärkande tingen som bidrog till att ge världsupplevelsen dess atmosfär. Jag och mina bror hade levt i olika världar.

Kanske är det för människor olika svårt att känna igen sig i varandras världsupplevelser. I vissa fall ser vi saker som gör skillnaderna uppenbara. Det kan till exempel handla om ett apartheid system där den tydliga dubbelmoralen omöjligen kan tilltala samtliga bland de privilegierade. I andra världar är skillnaderna mer diskreta. Det kan röra sig om att mörkhyade människor har en sämre möjlighet att lyckas i samhället eller att det pratas mer om de än vad de är med och pratar om övriga saker.

Det svåra med att vinna en plats i ett samhälle är att du behöver skriva dit ditt namn i dess historia. Dessförinnan fanns du inte nämnd på de sätt som du hade velat i dess folklore, populärkultur, litteraturarv etc. Folket runt dig har växt upp med tankar om dig som du inte är så bekväm i. Det svåra med att behöva ändra folks attityder till dig är att de redan är rätt nöjda med vad de har och behöver bli imponerade om de ska överväga annat. “De mörkhyade människorna” får då under allas insyn – i egenskap av att de är en definierad grupp – med egna händer skapa material till ett historiearv under sin egna livstid. “Deras” innovation granskas av omgivningens idéer om vad som är smakfullt, praktfullt och tilltalande. Det som inte faller omgivningen i smaken kan bli bevismaterial i åtalen om att ha brutit mot en standard eller att ha haft ett uppseendeväckande beteende.

För något så simpelt som ett leende kan den mindre privilegierade behöver anstränga sig oproportionerligt mycket. Om dess barn en dag ska kunna tänkas få komma till livet med en kortare startsträcka än vad den fick – så kommer den att behöva förtjäna saker som andra tog för givet.