Tacka rätt – om du måste (färdig)

Du behövs du med

Det finns en märklig idé om att man ska vara tacksam för allting som samhället ger en. Jag är fullt medveten om att jag har fått saker som trygghet, studielån och snö. Men måste jag vara tacksam till just samhället? Den tacksamhet som innebär att jag håller in med all min samhällskritik eftersom jag inte ska bita handen som matat mig? Den typen av tacksamhet som innebär att jag inte får ifrågasätta någonting?

Jag tror att vi tar samhället för givet – vi tror att vi är skyldiga samhället någonting. Problemet är nog att alltför många tror att samhället är en verklig sak – att samhället existerar oberoende av oss. Verkligheten är att samhället är ett skelett och vi dess ande – den består av livlösa ruiner när vi inte ger den vår uppmärksamhet. Det är till och med så att samhället dör medan vi sover. Samhället är beroende av oss – vilket inte alltid framgår lika tydligt som att vi är beroende av samhället.

När vi tror att samhället är “på riktigt” så är det lätt att känna sig skuldsatt till det. Många ser i samhället en föräldrafigur som ska ha respekt för att den ger oss beskydd. Men samhället hjälper inte dig av välgörenhet. Att du lyckas med ditt liv är samma sak som att samhället gynnas. Det är underförstått genom att samhället är en förlängning av dess individer. Skolan vill att du ska lyckas eftersom generationen som föregick dig snart försvinner som kuggar från samhällets maskineri. Om de inte ersätts så riskerar samhället att kollapsa. Du är inte skyldig någon någonting. Du behöver vara delaktig i samhället för din egen skull. Du behöver bara inse det.

Allt du ser runt oss är konsekvensen av hur generationen före oss har valt att organisera sig. Genom samarbete, planering och uppoffring hade de råd att förverkliga en vision. Vi har ärvt det som var deras och numera är vårat skatteverket, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, regeringen och så vidare. Något svepande kan man säga att vi har kommit överens om att tacka gör man genom att bidra och klaga gör man genom att höras. Med lagens ramar har vi format spelets regler.

Det jag vill säga är alltså att din enda skyldighet inför samhället är att upprätthålla samhället genom att betala skatt, följa lagen, och får du tid över så försök att passa på och försöka att vara vettig. Har du mer att säga så var politiskt eller ideellt aktiv, eller hitta ditt egna sätt att synas och höras. Samhället är bara en maskin som tar tillvara på din energi – sluta med att helgonförklara det. Samhället behöver förändras regelbundet eftersom den alltid byggs utifrån hur vi vill ha den just nu. När väl det önskemålet är verklighet så är det redan dags för nästa uppgradering. Då vill redan kunna göra mer samhället och komma åt fler och nya funktioner. Se det som att du beställer marknadens bästa telefon idag och leveransen är framme 3 år senare – då har du inte marknadens bästa telefon i alla fall. Förr eller senare så behöver samhället skaka av sig lite damm. Om du har något att klaga på så snälla gör det för vår skull! Vi som inte har märkt problemet än behöver få höra det! Sitt för sjutton inte tyst för att du är tacksam. Du behövs du med.

Samhället som ett tidlöst projekt

Samhället är ungefär som en Rube Goldberg maskin. Det är en maskin som gör sin uppgift på ett onödigt klumpigt sätt som hade gått att överträffa. Ett exempel vore att ha 4000 hamstrar som arbetade i skift med att springa liv i hjulen på det som du kallar för en bil. Så fort som du antingen kommer på ett nytt sätt att färdas eller inte behöver färdas på samma sätt längre så kommer du att ha ett intresse av att göra något vettigare med dina hamstrar. Du kommer att ändra i din konstruktion trots att den en dag fyllde sin funktion. Du ersätter den med något nytt, som du på samma sätt en dag kan komma att revidera. Samhället byggs ständigt om för att bättre matcha sina invånare. Ibland har delar av konstruktionen gjort sitt men det tar tid att ställa om vilket kan vara tråkigt. Särskilt då det med tidens gång omvärderas efter nya omständigheter förväntningarna på vad samhället ska göra.

Samhället är vad vi gör när vi träffas. När grupper av människor agerar på synergistiska sätt så sker utveckling. Med denna utveckling uppstår det nya villkor inom den egna generationen men framförallt som kvarleva till nästkommande generation. De börjar där vi har slutat och får ett annat startläge inför det vi har lämnat. De värderar det som de har fått med annorlunda ögon och tycker till om det så att det med varje intellektuellt bidrag sker glidningar i den kollektiva kunskapens sammansättning. De använder våra verktyg såsom de vill och inte såsom vi hade velat. De ser annorlunda på sina behov och fördelar nytta bland sig på sätt som viktar om i maktrelationer som vi hade sparat. De möblerar om i våra resonemang och avväganden och lämnar så småningom för sina barn saker som vi inte hade anat.

Ur samhällets omställningar gurglar det fram nya åsikter och med de en friktion i interaktionsytorna som uppstår mellan åsikterna och deras medel. Det tar form situationer och ur de röster som utforskar vägen genom att lyssna till framtiden efter sina egna ekon. Vi kommer alltid att vilja vara gladare, friskare och mera tillfreds. Så länge det går att göra saker annorlunda så kommer det att finnas en samhällsdebatt. Så länge som det går att ta saker för givet och vilja mer så kommer vi att kunna föreställa oss bättringar i vårat tillstånd. Att vi inte lätt blir nöjda kan vara en drivkraft för den allmänna nyttan.

Det vi ser som det sämsta inom oss kan vara det bästa vi har fått. När ingen människa kan vara allvetande eller allsmäktig men ändå måste få sitt liv att fungera med det den har så mår vi bäst av att ta efter de av oss som minst felar. Då överträffar vi oss själva trots att vi var gjorda med en förmåga att fela. Mina tankar går till en koranvers om en dialog kring människans autonomi: [2:30] OCH SE, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.” [Änglarna] sade: “Skall Du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?” [Gud] svarade: “Jag vet vad ni inte vet.” Jag tänker även på en hadith som berör visdomen med att kunna fela: Profeten Muhammad (frid vare över honom) sa: “Om ni inte syndade, då skulle Allāh göra sig av med er och föra fram ett folk som syndar och som sedan ber Honom förlåta dem så att Han kan förlåta dem.” [Sahīh Muslim (2687)]. Om vi inte syndade kanske vi hade varit utdöda. Att inte blir nöjda och vill mer kan samtidigt vara drivkraften bakom väldigt mycket smärta. Vi kommer inte undan att göra egna valVi har ett eget ansvar för den vi vill vara.  Vi är inte det mänskliga projektet personifierat. Vi frågas om vår tid och de nästkommande frågas om deras.