Oändliga njutningar runt hörnet (färdig)

Vi satt häromdagen och pratade i fikarummet om ungdomar. Ni vet, klassiska “Dagens ungdomar” samtal… Men det var faktiskt rätt intressant. Jag hade med hjälp av ett tillfälligt skägg skapat illusionen av att vara äldre än jag egentligen var och kunde därmed få ingå i det “oss” som fick raljera. Vi kom med ett förslag som inte är alltför dumt, särskilt om det handlar om I-länder.

Vi resonerade om att det förr i tiden var så att ett varierat utbud av underhållning var svårare att komma åt. Det fanns en tid när det gick att säga “work hard – play hard” helt enkelt för att fler av dygnets vakna timmar gick åt att försörja sig. Man behövde klara av karriär-trösklar för att kunna komma åt stimulerande saker. Man behövde helt enkelt arbeta hårdare för att få en högre levnadsstandard. Det gick inte att få allt på en gång. Stegvis kunde människor arbeta till sig en TV-apparat, lägenhet, bil, villa, utlandssemestrar etc. Men med tiden blev det allt enklare att tillfredsställa de basala behoven.

Något banbrytande har hänt och accelererat på senare tid. Håll i hatten! Vi har lärt oss hur man hackar sig in i och manipulerar med kroppens njutningssystem utan att det blir alltför kladdigt. Den här nyvunna kunskapen har haft sina konsekvenser på hur samhället har fortsatt att utvecklas. Det beror på att det är en väldigt stark affärsidé att göra människor tillfredsställda vilket medför att utbudet av underhållning har ökat för att matcha efterfrågan.

Idag så översköljs vi av en ny och alldeles särskild typ av underhållning jämfört med hur det har varit. Det som kännetecknar den är att hur den i princip är oberoende av “prestige”. För att komma åt “X” njutning som våra föräldrar behövde arbeta “Y” hårt för så behöver vi arbeta mindre än Y. Vi befinner oss i en fas av historia där allting är mer tillgängligt än det någonsin har varit. Alla mänskliga behov kan idag tillgodoses på ett eller annat sätt genom ett fåtal ritualer. TV-serier, dataspel, uteserveringar, fester, digitala/virtuella upplevelser osv. Glöm bara inte att äta ordentligt och sova emellanåt.

Det som menas är inte att “old-school prestige” skulle vara idealet. Det handlar istället om att volymen av billig/gratis underhållning av hög kvalité har blivit så enorm att man kan schemalägga sina 16 timmars dagar(8 sömn) till att vara helt igenproppade med underhållning. Man kan “flytta in i en drömvärld” där den enda kontakten med omvärlden är de tillfällen då man behöver pengar till mat, hyra och sin internetuppkoppling. Alla löften som till exempel en svår utbildning traditionellt har kunnat erbjuda går att komma åt på andra sätt. Trygghet, sociala nätverk, och status – alla dessa kan vem som helst få på ett internetforum eller genom ett dataspel utan att först ha genomgått en tuff utbildning. När dessutom svårigheterna som den utbildningsresan lovar kan ersättas av ett bekymmerslöst klardrömmande så är det rätt svårt att “sälja in” utbildningar. Omedelbar belöning(instant gratification) är ganska svårt att välja bort om personen inte ser någon mening med de andra alternativet.

Att äga en lägenhet, bil, villa, eller kunna resa har i slutändan ändå bara handlat om att ha en tillfredsställande vardag och uppfylla sig själv. Vad det innebär att uppfylla sig själv har man lärt sig av sin kultur. När kulturen blir till att ha sett det senaste youtube-klippet, hört det senaste skvallret, eller semestrat i den digitala rymden så lever man ut de känslor som ägandet av en bil hade kunnat leverera – utan att någonsin ha ägt bilen. Man har “bytt ut den hedoniska konsekvensen(inkasserad lustkänsla) av att ha en bil mot andra intryck som emulerar den upplevelsens innehåll“. Bilens ande är reinkarnerad i ett annat väsen trots att bilens materiella närvaro dog tillsammans med den förra generationens ideal i ett enda stort massutdöende. Rent krasst.

Jag tror att tonen i mitt skrivande kan ge intrycket av att jag har stora problem med det jag skriver om. Jag har egentligen ett enda problem med alltihop. Den som kan tillåta sig att vara distraherad är från början privilegierad med att ha den behörigheten. Det gör det hela rätt exklusivt. Jag är rädd att vi gör oss alltför upptagna från att förbättra villkoren för vår mindre lyckligt lottade omgivning. Hur ska de kommunicera till oss när vi inte ens lyssnar? Jag är desto mer rädd att vi inte tar vårat politiska ansvar för vilka avtryck som vår livsstil lämnar i deras världar. 

Det finns i det som beskrivs ovan en liten ironi som kan användas något dystopiskt. Tänk på filmen “The Matrix”. Den handlar om att människor har byggt maskiner som sedan förslavar människorna som har byggt de. I filmen är det en dålig sak trots att slavarna inte är medvetna om sitt slaveri utan trivs rätt bra. Finns det inte en likhet mellan den situationen och den rådande verkligheten där vi är ständigt uppkopplade och bortkopplade? Det får en att undra om inte vi medvetet kommer att bygga robotar som helt enkelt administrerar allround näringslösningar till oss enligt en ordinationslista som vi har designat efter den mänskliga mallen. Det är möjligt att föreställa oss ett framtida tillstånd där sensorer håller reda på fluktuationer i våra behov och stabiliserar oss i ett vegetativt tillstånd. Tillgång till en mätt mage, lite alkohol och ett dansgolv har klistrat ihop många samhällen. Men finns det några andra värderingar som befolkningen hade kunnat tänkas vilja eftersträva? Så var det med den fikarasten.