Boven bakom större delen av världens problem (färdig)

Jag var i Egypten 2010. Jag skulle köpa färsk mjölk och fick någon sorts vattnig dryck som förutom att den hade rätt färg inte påminde särskilt mycket om mjölk. Det visade sig att denna färska mjölk var en blandning av lite mjölkpulver, lite vatten och lite “riktig mjölk”. Nu var ju området som jag råkade befinna mig i inte det mest välbärgade. Men det är ändå tur att jag inte köpte från ett annat ställe. Det fanns 2010 vissa ställen där mjölken kunde bestå av olika näringsämnen och smakämnen blandade i vatten som hade färgats med något vitt ämne. Det var den typen av mjölk som vissa fattiga kunde få nöja sig med. Det här är inte bara ett egyptiskt problem. Fusk med handelsvaror förekommer i alla länder i världen men med skillnader i grad.

Problemet med att sälja mjölk på det här sättet är att det ger en billigare produkt till konsumenten. Konsumenten som är fattig ser ett värde i att mjölken är billig och att det kan användas till det som den hade tänkt sig. Därefter är det upp till försäljarna att turas om att sänka ribban för hur de ska möta det kravet. Försäljare som vill ta sig in i marknaden fördelas i sina vägval mellan assimilering, innovation, bransch-byte eller konkurs. I den ena vågskålen hamnar dilemmat som de står inför. I den andra vågskålen hamnar deras lojalitet och förmåga att leva upp till ett ideal om rättvisa sociala samspel.

Det som är otroligt viktigt att komma ihåg för att kunna förstå utfallet är att det finns en definitiv känsla som är sorg och en definitiv känsla som är glädje. Men det finns inte en definitiv som är moral. Den känslan är en sammansatt känsla som är mer dynamisk i sitt innehåll. Av just den anledningen så kommer ett mixtrande med sammansättningen att kunna påverka utfallet.

Det som händer hos mjölkförsäljaren är en avvägning mellan känslor som tycker olika saker om hur den bör agera. Till stora delar sker detta undermedvetet men den kan granska processen genom att tänka efter. “Jag vet att det är fel, men jag har ju barn att försörja”. Den ena situationen vägs som en förhållandevis odefinierad abstraktion, ”det är fel” och den andra situationen vägs som ett verkligt utfall, ”jag har ju barn att försörja”. Vikten av att ha barn att försörja bli avsevärt mycket tyngre av att det är så många tankar som står i kö för att få representera känslan av att vara mån om sina barn.

Värderingar är förhållandevis statiska när vi tänker på de i förbifarten. Att något är fel kan stå för sig självt. Det tankestoff som värderingar består av väger ungefär lika mycket varje gång det inte utforskas närmare. Närbelägna intressen är å andra sidan något som vår kreativitet behärskar. Ju mer volym som vi orkar vispa fram i våra intressen desto mer kommer vi att tillåta de att väga. Lite katastroftänkande gör susen. Konsekvensen av detta förhållningssätt är att frågan i sig förändras. Frågan är inte längre “vill jag fuska emot mina värderingar av själviska skäl” utan istället något i stil med “vem är jag för att värna om min egen självkänsla och förneka mina barn den trygghet som jag blev skyldig att försörja de när jag valde att bli en far”? I slutändan har vi mycket närmare till att vara måna om det om är vårat än det som är andras. Det gäller familj, ägodelar, världsuppfattningar, ideologier, traditioner, normer, värderingar, trygghet, nöjen, välfärd etc.

Det som dock händer när fler människor väljer att sälja fusk-mjölk är att det blir mer naturligt för fler att ansluta sig. Till slut vet inte kunderna hur mjölk egentligen smakar och önskemålet om ”riktig mjölk” upphör att existera. Faktum är att mannen som jag köpte mjölk av inte förstod vad jag menade när jag anmärkte på smaken. När jag sedan frågade om mjölken så presenterade han processen i väldigt neutrala termer “det finns inte färsk mjölk här med de specifikationer som du eftersöker”. Det intressantaste i alltihop är kanske att samvetet tystnar när det har klagat alltför länge. Det gör ont att känna sig elak och då kommer vi på sätt att gå igenom vår vilja utan att känna oss elaka. På så vis sänks ribban för vilka beteenden som är acceptabla gentemot andra individer i samhället.

Våra ageranden är mer i fas med det praktiska i situationen än vad de följer det absolut bästa som kan göras av varje situation. Även köparen blir så småningom indragen i härvan. När all mjölk är konstig och du vill ha mjölk så är det lätt att köpa den dåliga mjölken. Men även om det skulle finnas bra mjölk är det ingen garanti att du skulle köpa den. Problemet är återigen att bra inte är en definitiv känsla. ”Bra mjölk” ställs emot fler dåliga saker än mjölkens kvalitet som sådan. Över tid kan det vara så att pengarna som sparades in på att köpa riktig mjölk gick åt att ha råd att utbilda en generation av akademiker. Men det ändrar inte faktum att moralen inte var en definitiv spärr mot att kunna agera på ett sätt som strider emot andra människors rättigheter.

Kontentan är att vi kan uppfatta situationer på ett idealiserat sätt men att vi trots det inte undan att leva ett liv som utspelar sig nära vår oundvikliga verklighet. Även om det bara krävs en upplysning eller en omvärdering för att byta ut våra beteenden mot något mer hållbart så förblir eventualiteten belägen utanför vår rådande verklighet. Vi anar inte att det skulle gå att göra annorlunda och därför så känns det inte så heller. Det är därför som det bästa sättet att göra gott är att göra gott gång på gång och utmana sig själv i att göra det. Det här är förankrat inom religioner och tillämpat i medvetna levnadssätt “[3:92][TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger.” Samtidigt är det okej att inte vara perfekt om man har gjort det man kan.

Vår verklighet

Problemet med moralisk relativism är att det ställer till mycket större bekymmer än inköp av mjölk. Något som alla kan relatera till är hur människor kan diskreditera kritik mot sina barn med ursäkten att deras barn omöjligen kan ha betett sig på det sätt som en annan påstår. Omvänt har de inga problem att kraftigt fördöma andras barn om deras barn skulle drabbas. Verkligheten är att det inte är en och samma fortlöpande logik som kan förklara alla våra handlingar även om vi själva gärna vill tro det. Med många saker som vi vill komma åt listar vi ut sätt att sänka trösklarna mot att agera som vi önskar. När trösklarna sjunker så får vi anledningar att göra nya avvägningar med potentiellt nya utfall.

Det som kan bli väldigt allvarligt är när moralisk relativism beblandar sig i politiska beslut. Det kan handla om allt från attityder till tortyr till synen på civila människors rätt att undkomma skada. Tyvärr tenderar vi att vara beredda att kringgå de ädla bland våra principer om våra intressen skulle komma i vägen. Det finns två notoriska exempel på detta. Det ena är när Madeleine Albright 1996 uttryckte att 500 000 Irakiska barns död var ett acceptabelt pris att betala för att kunna föra en viss politik mot Saddam Hussein. Det andra är när John Yoo som var en av den amerikanska justitiekanslerns närmaste män föreslog att man under ett förhör bör kunna ha möjligheten att “krossa testiklarna på ett barn för att skaka fram ett erkännande från pappan”.